COVID-19: 10 ‘bevis’ för att viruset smittar via luften

19 april 2021 Medscape, The Lancet

Man som nyser

De vetenskapliga bevisen från olika forskare för luftburen smitta av SARS-CoV-2-viruset pekar alla i samma riktning – att smittsamma aerosoler är den huvudsakliga smittovägen för överföring från person till person, enligt experter.

Men det är inte utan kontroverser.

Det vetenskapliga stödet för smitta genom aerosol “är tydlig men är inte accepterad i alla kretsar,” säger Trisha Greenhalgh, professor i hälsovetenskap i primärvård vid University of Oxford, Oxford, Storbritannien.

“I synnerhet är vissa inom den evidensbaserade medicinska rörelsen och vissa läkare inom infektionssjukdomar motståndare för dessa bevis, vilket är förvånande”, tillade hon.

“Det är väldigt svårt att förstår varför, eftersom bevisen är så omfattande,” säger Greenhalgh.

“De vetenskapliga bevisen för smittspridning genom aerosol både från nära och långt håll har varit tydliga sedan tidigt i pandemin, men det fanns motstånd mot att erkänna detta i vissa kretsar, inklusive medicinska tidskrifter,” Joseph G. Allen, docent i vetenskap kring exponering vid Harvard TH Chan School of Public Health i Boston, Massachusetts.

”Men den här veckan brast fördämningen. Tre nya artiklar kom ut, och i de främsta medicinska tidskrifterna – BMJ, The Lancet, JAMA – och alla betonade samma sak, att aerosoler är det främsta sättet för att överföra smitta,” tillade Allen.

Greenhalgh och hennes grupp pekar på en ökning av COVID-19-fallen efter så kallade “super-spridar” – event, smittspridning av SARS-CoV-2 till andra människor på hotell och den relativt låga smittspridningen vid utomhusevenemang.

10 ”bevis”

Den 15 april publicerade The Lancet 10 vetenskapliga argument som stödjer bevisningen för en luftburen smittspridning:

1. Luftburen smittspridning stöds genom event där super-spridare överfört smittan till andra över långa avstånd.

2. Smittspridning över långa avstånd har rapporterats på ”karantänhotell” för COVID-19, som miljöer där personer blev smittade utan att befinna sig i samma rum.

3. Asymptomatiska personer svarar för uppskattningsvis 33% till 59% av smittspridningen av SARS-CoV-2 och kan sprida viruset när de pratar, vilket producerar tusentals aerosolpartiklar men bara ett fåtal stora droppar.

4. Smittspridningen utomhus och i väl ventilerade inomhusutrymmen är lägre än i slutna rum.

5. Nosokomiala infektioner har rapporteras i vårdmiljöer med skyddsåtgärder mot stora droppar men inte mot aerosoler.

6. Levande SARS-CoV-2 har påvisats i luften i sjukhusrum och i bilar med en infekterade personer.

7. Forskare har påvisat SARS-CoV-2 i luftfilter på sjukhus och i byggkanaler.

8. Det handlar inte bara om människor – smittade djur kan infektera andra djur i andra burar som endast är sammankopplade med varandra genom en luftkanal.

9. Det finns inga starka bevis som talar emot luftburen smittspridning, och vid kontaktspårning har man hittat stöd för sekundär smittspridning i överfulla trånga och dåligt ventilerade utrymmen inomhus.

10. Endast begränsad bevisning stödjer andra vägar för smittoöverföring av SARS-CoV-2, som genom smittförande föremål eller stora droppar.

“Vi trodde att vi skulle sammanfatta bevisen för att klargöra argumenten för och emot. Vi letade intensivt efter bevis mot men fann inga”, sa Greenhalgh.

“Även om andra smittvägar kan bidra, tror vi att den luftburna smittovägen sannolikt kommer att dominera”, konstaterar författarna.

Bevisen för överföring genom luften fanns där väldigt tidigt men Centers for Disease Control and Prevention (CDC), Världshälsoorganisationen (WHO) och andra organisationer upprepade budskapet att den främsta smittovägen var droppar och smittoförande föremål.

Svar på en granskning (review)

Topp 10-listan är också en del motbevis till en systematisk granskning som finansierades av WHO och publicerades förra månaden som pekar på ofullständiga bevis för luftburen smitta. Forskarna som är involverade i den granskningen fastslog att ”avsaknaden av återvinningsbara virusodlingar av SARS-CoV-2 förhindrar att man kan dra några bestämda slutsatser kring luftburen smittspridning.”

Greenhalgh och hennes grupp noterar emellertid att “denna slutsats, och den stora spridningen som review artikeln har fått, är bekymrande på grund av konsekvenserna det kan få för folkhälsan”.

Författarna hävdar också att det redan finns tillräckligt med bevis för luftburen smittoöverföring. ”Policyn måste förändras. Vi behöver inte mer forskning i detta ämne; vi behöver en annan policy,” sade Greenhalgh. “Vi behöver bättre ventilation, filtrering av luft vid behov och munskydd med bättre passform som man kan använda när man är inomhus.”

Författarna hävdar också att det redan finns tillräckligt med bevis för luftburen smittoöverföring. ”Policyn måste förändras. Vi behöver inte mer forskning i detta ämne; vi behöver en annan policy,” sade Greenhalgh. “Vi behöver bättre ventilation, filtrering av luft vid behov och munskydd med bättre passform som man kan använda när man är inomhus.”

Allen betonade att rådgivning inte alltid har hållit jämna steg med vetenskapen. ”Trots alla nya bevis som har samlats in om luftburen smitta sedan förra vintern, så finns det fortfarande en stor förvirring hos allmänheten om smittoöverföring”, säger han.

”Det är bara en vecka sedan som CDC drog tillbaka sin rekommendation om ”noggrann rengöring” och erkände att risken för smitta genom ta på saker är låg”, tillade han. “Vetenskapen har varit tydlig om detta i över ett år, men nationella råd uppdaterades först nyligen.”

Som ett resultat fortsatte många företag och organisationer att fokusera på “hygienteater”, säger Allen, “att slösa bort resurser genom att desinficera ytor. Otroligt nog stänger många skolor fortfarande ned en dag varje vecka för att rengöra ytor och några bibliotek placerar fortfarande böcker i karantän. Budskapet om att det är den gemensamma luften som är problemet, och inte delade ytor, är ett budskap som måste spridas.”

Medscape

The Lancet

EnglishSwedish