Lägre viktminskning med GLP-1 i verkliga livet än i studier med semaglutid och tirzepatid. Till stor del för att folk slutar använda dem tidigt eller använder lägre underhållsdoser än vad som rekommenderas, visar ny forskning.
Studien publicerade den 10 juni 2025 i Obesity.
Man fann att det var väldigt vanligt att patienterna tog för låga underhållsdoser och ett samband mellan det och lägre viktnedgång (än vad som visats i studier)
Många patienter hämtar inte ens ut receptet, och sedan efter ett år har mer än hälften slutat ta läkemedlen.
Låga underhållsdoser, lägre viktminskning
I studien gick man igenom journaldata från 7881 patienter med övervikt eller fetma men som inte hade diabetes, och som påbörjade injektionsbehandling med semaglutid (Wegovy, Ozempic) (n = 6109) eller tirzepatid (Mounjaro) (n = 1772) under 2021–2023.
Under det första året avbröt 21,6% av patienterna som fick semaglutid och 16,4% av de som fick tirzepatid sin behandling tidigt (inom 3 månader efter påbörjad behandling), medan 31,4% respektive 34,1% avbröt behandlingen senare (inom 3–12 månader). Resten – 47,0% (n = 2874) på semaglutid och 49,4% (n = 876) på tirzepatid – fortsatte med läkemedlet längre än ett år.
I de randomiserade fas 3-studierna (som föregår ett godkännande av ett läkemedel) var andelen som avslutade sin behandling efter 1 år i 17,1% med semaglutid och 14,2–16,4% med tirzepatid.
De flesta patienterna, 80,8%, stod på lägre underhållsdoser än rekommenderat.
Lägre viktminskning med GLP-1 i verkliga livet
Av 6477 individer med tillgängliga 1-årsdata var den genomsnittliga totala viktminskningen 8,7%. Beroende på medicinering var viktminskningen efter 1 år 7,7% med semaglutid och 12,4% med tirzepatid.
Som jämförelse var den genomsnittliga viktminskningen i fas 3-studierna 14,9% för semaglutid 2,4 mg en gång i veckan, 15,0% för tirzepatid 5 mg och 20,9% för tirzepatid 15 mg.
I denna studien fann man den procentuella viktminskningen bland de med tidig, sen eller ingen utsättning, var 3,6%, 6,8% respektive 11,9%. För semaglutid var de 2,9%, 5,8% respektive 10,9%, och för tirzepatid 7,0%, 10,4% respektive 15,3%.
Patienterna som fortsatte att ta medicinerna i höga underhållsdoser (1,7 mg, 2,0 mg eller 2,4 mg semaglutid, eller 10,0 mg, 12,5 mg eller 15,0 mg tirzepatid) gick genomsnitt (båda läkemedlen inkluderade) ned 14,7% efter 1 år, och med semaglutid 13,7% och med tirzepatid 18,0%.
Förebyggande av diabetesprogression, även efter att man slutat
Totalt 53,9% av prediabetesgruppen vid studiestart hade fått normala glukosvärden efter 1 år – 33,1% för de med tidig läkemedelsutsättning, 41,0% med sen utsättning och 67,9% av dem som fortsatte med medicineringen. Insjuknande i typ 2-diabetes inträffade hos 6,5% (tidig), 4,4% (sent) respektive 1,7% (fortsatte) av dessa grupper.
Vad gör personerna efter att de slutat med läkemedlet?
Även om patienterna som slutade med läkemedlen gick ner betydligt mindre i vikt än de som fortsatte att ta dem, förblev viktkurvorna förvånansvärt stabila efter utsättning under hela studiens uppföljningsperioden. Detta var en nyhet jämfört med vad som observerats i fas 3-studierna.
Man tittade också på andra åtgärder som patienterna kan ha vidtagit efter utsättning, som att ta andra läkemedel eller att anta nya livsstilsvanor eller genomgå bariatrisk kirurgi. Man kommer att rapportera dessa resultat senare.
Man noterade att det är ”lättare” att bibehålla en mindre viktminskning jämfört med att bibehålla en större viktminskning.
I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori
Prenumerera på nyhetsbrevet för att få 1 minuters korta sammanfattningar av medicinska studier
