Kolesterol

Kolesterol och igenproppade kärl

Koppling mellan ApoB och hjärtinfarkt

Abstrakt

Av betydelse

Hanteringen av lipider (blodfetter) fokuserar vanligtvis på nivåer av Low Density Lipoprotein-Kolesterol (LDL-C) och, i mindre utsträckning, triglycerider (TG). Djurmodeller och genetiska studier tyder dock på att de aterogena partikelsubpopulationerna (LDL och Very Low Density Lipoprotein [VLDL]) båda är viktiga och att antalet partiklar är bättre för prognostisera för hjärthändelser än deras lipidinnehåll.

Mål

För att avgöra om vanliga mått på kolesterolkoncentration, triglyceridkoncentration eller om deras förhållande är associerad med kardiovaskulär risk utöver antalet apolipoprotein B* (apoB)-innehållande lipoproteiner.

Design och deltagare

Denna prospektiva kohortanalys inkluderade personer från den befolkningsbaserade UK Biobank och från 2 stora internationella kliniska studier, FOURIER och IMPROVE-IT. Medianuppföljningen var 11,1 år i UK Biobank och 2,5 år i de kliniska studierna. Två populationer studerades i denna analys: 389.529 personer i den primära preventionsgruppen som inte tog lipidsänkande behandling och 40.430 patienter med en etablerad ateroskleros som fick statinbehandling.

Exponering

ApoB, non-High Density Lipoprotein-kolesterol (non-HDL-C), LDL-C och TG.

Huvudresultat och åtgärder

Det primära studieresultatet var incident hjärtinfarkt (MI).

Resultat

Av de 389.529 individerna i den primära preventionsgruppen var 224.097 (58%) kvinnor och medianåldern var 56,0 år.
Av de 40.430 patienterna med etablerad åderförkalkning (ateroskleros) var 9.647 (24%) kvinnor och medianåldern var 63 år. 
I den primära preventionskohorten var apoB, non-HDL-C och triglycerider individuellt kopplade till incident hjärtinfarkt. Men när dessa bedömdes tillsammans var endast apo B kopplat till incidens hjärtinfarkt (P <0 .001). På samma sätt var endast apo B associerat med hjärtinfarkt i den sekundära preventionskohorten. Justerat för apo B fanns det inget samband mellan förhållandet mellan triglycerider och LDL-C (ett substitut för förhållandet mellan triglyceridrika lipoproteiner och LDL) och risken för hjärtinfarkt, vilket innebär att för en given koncentration av apoB-innehållande lipoproteiner, den relativa andelen av partikelsubpopulationer kanske inte längre är en förutsägelse för risk.

Slutsatser och relevans – ApoB och hjärtinfarkt

I denna kohortstudie fångades risken för hjärtinfarkt bäst av antalet apoB-innehållande lipoproteiner, oberoende av lipidinnehåll (kolesterol eller triglycerider) eller typ av lipoprotein (LDL eller triglycerider). Detta tyder på att apoB kan vara den primära drivkraften bakom ateroskleros och att sänka koncentrationerna av alla apoB-innehållande lipoproteiner bör vara i fokus i behandlingsstrategierna.

* I blodet finns det flera blodfetter som transporteras till olika delar i kroppen. Dessa delas upp i triglycerider och kolesterol. Kolesterolet färdas i proteinpaket som kallas för lipoproteiner. Det finns flera typer av dessa små paket, vanligtvis delas de upp i LDL och HDL vilket står för Low-density lipoprotein och High-density lipoprotein. LDL brukar generellt kallas för det dåliga kolesterolet eftersom det kan fastna i blodkärlen och göra att väggarna blir stela och oflexibla, vilket i sin tur leder till en högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar. När LDL är mindre och många till antalet fastnar de oftare i blodkärlens väggar. När LDL är större minskar risken att de fastnar. Apolipoprotein B är ett protein som bland annat är en viktig komponent av “dåligt” LDL kolesterol.

Vid vanliga kolesteroltest undersöker man ofta bara hur mycket HDL, LDL och totalkolesterol som finns i blodet. Genom att utföra ett ApoB-test kan man se ifall det LDL man har i blodet är av den sämre sorten. Det används även för att komma fram till bakomliggande orsaker till höjda värden av blodfett. När man undersöker apolipoprotein B gör man det i samband med apolipoprotein A, vilket är en komponent av HDL (det bra kolesterolet) för att få fram kvoten dem emellan. (Källa: Medisera)

Journal of the American Medical Association

Blodprov kolesterol

Högt LDL under lång tid kopplat till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom

Exponering för ett högt LDL kolesterol (LDL-C) uppmätt i ung vuxen ålder och fortsatt upp i medelåldern är förknippat med en signifikant ökad risk för kranskärlssjukdom, oberoende av LDL-nivå i medelåldern, visar ny forskning.

Forskarna analyserade data från fyra prospektiva studier, som omfattade över 18.000 personer med en medelålder på 56 år, för att bedöma en potentiell koppling mellan ett ökande LDL kolesterol, ett periodiskt genomsnitt av LDL-kolesterol och förändring av LDL kolesterol från ung vuxen ålder till medelålder och risk för hjärt-kärlsjukdomar. Uppföljningsperioden var i median 16 år.

Högt LDL under lång tid

De fann att personer med den högsta successivt ökande exponeringen av LDL och de med de högsta periodiserande LDL nivåerna hade 1,6 respektive 1,7 gånger högre risk för hjärt-kärlsjukdom, jämfört med de med lägst LDL nivåer.

”Att förstå LDL kolesterol hos unga vuxna kan bidra till ett bättre beslutsfattande senare i medelåldern”, säger huvudförfattaren Yiyi Zhang, läkare, utredare vid Columbia University Irving Medical Center, New York.

”Det är önskvärt att uppnå optimala blodfettsnivåer tidigt i livet, och att bibehålla låga nivåer under vuxenlivet kan mer effektivt förhindra hjärt-kärlsjukdom, i motsats till det nuvarande paradigmet med att skjuta upp en sänkning av LDL kolesterol till senare i livet när aterosklerosen (åderförkalkning) sannolikt redan har utvecklats,” sade Zhang .

Studien publicerades den 22 september i JAMA Cardiology.

Olika mätvärden

”Vissa bevis från randomiserade studier tyder på att effekten av LDL kolesterol på risken för hjärt-kärlsjukdom bestäms både av den nuvarande LDL nivån och den successiva ökningen av LDL kolesterol över tid”, säger Zhang. ”Majoriteten av tidigare observationsstudier som bedömde sambandet mellan LDL kolesterol och risk för hjärt-kärlsjukdom fokuserade dock på LDL kolesterol mätt vid en enda tidpunkt, vanligtvis i medelåldern eller i ålderdomen.”

TWA-LDL-kolesterol (ett periodiskt genomsnitt av LDL-kolesterol), som är den kumulativa exponeringen för LDL kolesterol dividerat med tiden för exponeringen, ”fångar upp den kumulativa belastningen för LDL kolesterol och har kopplats till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom”, konstaterar forskarna.

En hög LDL nivå uppmätt en gång i medelåldern ”kan visa på ett snabbt ökande LDL kolesterol ELLER på en LDL nivå som har varit hög under en lång tid”, säger författarna.

Deltagarna (18.288 personer; medelålder 56,4 år, 56,4% kvinnor, 71,0%) noterades för ≥2 provtagningar för LDL kolesterol med ≥2 års mellanrum mellan 18 och 60 år, och ≥1 provtagning under medelåldern (40 – 60 år). Deltagarna fick inte ha en historia av hjärt-kärlsjukdom före det första besöket.

Förfinad riskbedömning

Under den 16-åriga uppföljningsperioden identifierades totalt 1.165 kranskärlssjukdom, 599 ischemisk stroke och 1.145 hjärtsvikt.

”Ingen koppling observerades mellan någon av LDL variablerna och risken för ischemisk stroke eller hjärtsvikt”, konstaterar författarna.

Bland deltagare som aldrig använt blodfettssänkande (statiner) läkemedel (n = 15.626) förblev det periodiska genomsnittet av LDL-kolesterol (TWA-LDL-C-nivån) signifikant associerat med en ökad risk för kranskärlssjukdom.

”Kliniska beslut styrs för närvarande av LDL värden tagna i nutid, medan våra resultat pekar på att om man istället mäter LDL under en serie år kan det ytterligare förfina riskbedömningen för hjärt-kärlsjukdom och och bidra till att dra upp strategier för primärprevention,” kommenterade Zhang.

Missat tillfälle

Ann Marie Navar, MD, PhD, docent i medicin (kardiologi), UT Southwestern Medical Center, Dallas, Texas, USA, kommenterar studien för Medscape Cardiology, och säger att hon tycker att nuvarande riktlinjer ”missar en enorm möjlighet att minska risken för hjärt-kärlsjukdom genom att underbehandla ett högt LDL hos unga människor.”

Som det är nu så rekommenderas ”de med förhöjt LDL till behandling endast om de har extremt höga LDL nivåer eller andra riskfaktorer – detta trots att vi vet att om man lämnar LDL obehandlat, även om det bara är något förhöjt (dvs. över 100 mg/dL = 2,86 mmol/l) tidigt i livet, riskerar att leda till flera decennier av ökad exponering för åderförkalkande (aterosklerotiska) blodfetter, säger Navar, som är medförfattare till en medföljande ledartikel i Journal of the American Medical Association, men som inte var inblandad i studien.

”Vi ska inte tillåta att blodfetts-relaterad risk ackumuleras för att den lämnas obehandlad, när vi har säkra och effektiva behandlingar tillgängliga”, säger hon.

Zhang tillade: ”Det är viktigt att upprätthålla en optimal nivå av LDL under unga år och i medelåldern för att minimera risken med en ökande exponeringen för LDL kolesterol, för att minska risken för att utveckla aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom.”

Medscape