Att spendera mer tid sittande i kombination med låg fysisk aktivitet är förknippat med en ökad risk för stroke hos vuxna mellan 40 och 60 år, enligt en ny analys.
Medan risken för stroke ökade mer än fyrdubblat bland stillasittande personer under 60 år, sågs ingen signifikant riskökning bland äldre individer, enligt studien baserad på självrapporterade data från mer än 140.000 personer. Detta visar på behovet av information från Folkhälsomyndigheten som riktar sig till yngre människor, rapporterade huvudförfattaren av studien Raed A. Joundi, MD, DPhil, som publicerades i tidskriften Stroke.
Stillasittande
”Stillasittandet har ökat under de senaste två decennierna i USA och Kanada, särskilt hos unga, vilket ökar vikten av att informera om vad konsekvens blir på den långsiktiga hälsan”, skriver utredarna. ”En bättre förståelse för risken med stillasittande specifikt kopplad till stroke kan vara viktigt att informera om i folkhälsokampanjer för att minska det stillasittande beteendet.” Joundi och kollegor granskade data från Canadian Community Health Survey, inklusive 143.180 friska individer utan cancer, hjärtsjukdom eller stroke. De under 40 år uteslöts från analysen.
Överdrivet stillasittande definierades som 8 eller fler timmar stillasittande fritid per dag, medan låg fysisk aktivitet definierades som mindre än 3,5 timmar med motion per vecka. Analysen inkluderade också en rad demografiska och medicinska parametrar, såsom ålder, kön, civilstånd, rökstatus, förekomst av högt blodtryck mm.
Under uppföljning på 9,4 år i median, inträffade 2.965 fall av stroke. Risken för stroke bland individer yngre än 60 år med låg fysisk aktivitet och med överdrivet stillasittandet (≥8 timmar) ökade med 4,5 gånger, jämfört med personer med låg fysisk aktivitet som var stillasittande mindre än 4 timmar per dag.
Fynd markerar fördelarna med fysisk aktivitet
Liknande riskökningar observerades inte bland individer i åldern 60-79 år, eller de som är äldre än 80. Och bland personer yngre än 60 år verkade hög fysisk aktivitet eliminera den ytterligare risk som för mycket stillasittande medförde.
”Stillasittande tid är förknippad med högre risk för stroke hos inaktiva individer, men inte hos en aktiv individ”, sa Joundi i en intervju. ”Så det tyder på att det finns två sätt att sänka risken: Den ena skulle vara att minska din stillasittande tid, och det andra skulle vara att utöva fysisk aktivitet.”
Dessa tolkningar är spekulativa, varnade Joundi, eftersom studien inte var interventionell (interventionella studier är ofta prospektiva och är speciellt anpassade för att utvärdera direkta effekter av behandling eller förebyggande åtgärder på sjukdom). Trots det sa han att fynden ”ger fokus tillbaka på fysisk aktivitet” och därmed anpassar sig till tidigare forskning.
”Ju mer du tränar, desto mer blir förhållandet mellan stillasittande och dåligt hälsoutfall avtrubbat och kan faktiskt upphävas helt med tillräckligt mycket fysisk aktivitet,” sa han.
Hur exakt fysisk aktivitet erbjuder ett sådant skydd är fortfarande oklart, tillade Joundi. Han spekulerade i att träningens regelbundenhet kan vara avgörande, där varje motionspass motverkar de negativa effekterna av långvarigt stillasittande, vilket kan inkludera minskat blodflöde, ökat insulinresistens och inflammatoriska förändringar som kan påverka blodkärlen.
”Den här studien är framför allt ett budskap till yngre individer”, sa Joundi och antyder att resultaten förhoppningsvis kan förändra beteendet, då många människor har bevittnat eller är medvetna om, de långsiktiga effekterna av en stroke.
”Det finns en slags social eller kognitiv aversion mot stroke i allmänheten, på grund av hur handikappande det kan vara och hur det kan sänka din livskvalitet”, säger han.
Subtila livsstilsförändringar kan vara tillräckligt
För de som siktar mot att minska risken för att drabbas av stroke, föreslår Joundi att subtila livsstilsförändringar kan vara tillräckligt.
”Vad vi observerade var att även minimala mängder fysisk aktivitet – till exempel att gå 3 timmar i veckan – kan upphäva effekten av stillasittande tid”, sa han. ”Att göra vad du kan, även om det är i liten mängd, tenderar att vara ganska meningsfullt på sikt.”
Daniel T. Lackland, Dr PH, professor i epidemiologi vid neurologiska institutionen vid Medical University of South Carolina, Charleston, USA, levererar ett liknande budskap och noterade att små insatser kan leda till stora fördelar.
”Aktivitet även i liten omfattning är fortfarande bättre än att vara stillasittande”, säger han i en intervju. ”För många människor, om du reser dig och går runt, rör dina armar – gör någon form av rörelse – så är det bättre än att vara stillasittande.”
Daniel Lackland betonade vikten av att studera stillasittande fritid, jämfört med den totala tiden, eftersom många människor inte kan kontrollera sin arbetsmiljö.
”Du kanske inte kan göra så mycket åt hur du utför ditt arbete,” sa Lackland. ”Ibland måste vi sitta, och jag antar att det finns fysiska saker du kan göra oftare i jobbet än vad du kanske gör idag, men vet att det kan vara svårt att förändra arbetssituationen. Men fritiden den har du dock full kontroll över. Och vad gör du med din fritid? Sitter du och tittar på TV, eller ägnar du dig åt någon typ av aktivitet? Inte nödvändigtvis krävande fysisk aktivitet, utan av en aktivitet som inte innebär att vara stillasittande. Du bör vara aktiv så mycket du bara kan.”
