Ökad global plastproduktion
Den senaste förhandlingsrundan om plaster och plaster inverkan på människors hälsa, hölls i Sydkorea mellan 25 november till 1 december.
Plastproduktionen har fördubblats under de senaste 20 åren och förväntas överstiga 500 miljoner ton 2024. Detta är cirka 60 kg per person. Enligt prognoser från Organization for Economic Co-operation and Development kommer plastproduktionen om den fortsätter på sin nuvarande bana att nå 750 miljoner ton år 2040 och överstiga 1 miljard ton före 2050. Och redan idag har man sett hälsoeffekter av mikroplast och nanoplast.
Minimal återvinning av plastavfall
Omkring en tredjedel (32%) av plasten används för förpackningar och mest plastproduktion är fortfarande avsedd för engångsprodukter.
Plastavfall följer en liknande tillväxtbana, med volymer som förväntas öka från 360 miljoner ton 2020 till 617 miljoner ton 2040 om inte åtgärder vidtas. Mycket lite av plastavfall återvinns, även i de länder som är mest utvecklade när det gäller insamling, sortering och bearbetning.
I Frankrike, till exempel, återvanns 2018 bara 0,6 miljoner ton av de 3,6 miljoner ton plastavfall som producerades. Det är mindre än en femtedel (17%). Globalt återvinns mindre än 10% av plastavfallet. År 2020 stod plastavfallet som hamnade i miljön för 81 miljoner ton, eller 22% av det totala. Förutom att det blir till avfall så resulterar det i föroreningar av mikroplaster och nanoplaster, genom att det fragmenteras. Alla miljöer påverkas: Hav, floder, sjöar, jorden, luften och i djur.
Metodologiska utmaningar
Att mäta plastens inverkan på vår hälsa kan stöta på svårigheter på grund av den stora variationen av plasters sammansättning, storlek och vilken typ av plast det handlar om. Franska standardiseringsorganisationen, Association Française de Normalisation, har upprättat en standard för att bedöma mängden mikroplast i vatten, som fungerar som en internationell referens.
Vad får vi i oss
En studie som genomfördes 2019 uppskattade att en genomsnittlig människa absorberar 5 gram plast per vecka, vilket motsvarar ett kreditkort. Sedan dess har andra studier reviderat denna uppskattning nedåt, men ingen konsensus har nåtts. Men med en ökad produktion så lär mängden snarare öka än minska.
En nyligen genomförd studie i 109 länder, både industriländer och utvecklingsländer, fann betydande exponering, uppskattad till 500 mg/d, särskilt i sydostasiatiska länder, där den främst berodde på konsumtion av skaldjur.
En studie kom fram till att plastflaskor med vatten innehåller 240 000 partiklar per liter, varav 90% är nanoplast. Dessa nanopartiklar kan passera genom tarmbarriären för att komma in i blodomloppet och nå flera organ inklusive hjärtat, hjärnan och moderkakan, såväl som fostret.
Förändringar i mikrobiomet
Mikroplast ackumuleras också i kroppens organ. På så sätt ökar mängden plast i lungorna med åldern, vilket tyder på att partiklar kan finnas kvar i kroppen utan att elimineras. Hälsokonsekvenserna av detta är fortfarande oklara, men exponering för plast verkar orsaka förändringar i tarmmikrobiotans sammansättning. Patobionter (mikrober med skadlig potential) har hittats hos både vuxna och barn, vilket kan bidra till dysbios (obalans av bakterier och andra mikrober) i tarmmikrobiomet. Dessutom har en minskning av butyrat, en kortkedjig fettsyra som är gynnsam för hälsan, observerats i tarmarna hos barn.
När vi andas in nanoplast kan det påverka våra slemhinnor i luftvägarna. Giftigheten hos inhalerade plastpartiklar visades redan på 1970-talet bland arbetare i flockningsindustrin (tillverkar fibrer för diverse olika ändamål som inredningsdetaljer i bilar, leksaker och gosedjur, plysch mm). Vissa utvecklade lungfunktionsnedsättningar, andnöd, inflammation, fibros och till och med lungcancer. Liknande symtom har observerats hos arbetare inom textil- och industrin som tillverkar polyvinylklorid (PVC).
En studie som nyligen publicerades i The New England Journal of Medicine mätte mängden mikroplast som samlats in från plack i halspulsådern från mer än 300 patienter som hade opererats för karotisförträngning (karotisstenos). Man konstaterade att risken för att drabbas av hjärtinfarkt, stroke och dödlighet av alla orsaker var 4,53 gånger högre hos personer med mikroplast och nanoplast i placket jämfört med de utan (alla personerna hade plack).
Hälsoeffekter av mikroplast och nanoplast
Faran med plast är också direkt kopplad till de kemiska ämnen de innehåller. En allmän vetenskaplig översikt tittade på hälsoeffekterna av tre kemikalier som nästan uteslutande används i plast: Polybromodifenyletrar (PBDE), som används som flamskyddsmedel i textilier eller elektronik; bisfenol A (BPA), som används på insidan av burkar och flaskor; och ftalater, särskilt dietylhexylftalat (DEHP), som används för att göra plaster mer flexibla och mjuka.
Det fanns starka bevis som kopplar exponering under fostertiden för PBDE till låg födelsevikt och senare exponering för försenad eller försämrad kognitiv utveckling hos barn och till och med en förlust av IQ. Statistiskt signifikanta bevis på störningar av sköldkörtelfunktionen hos vuxna hittades också.
BPA är kopplat till genitala missbildningar hos nyfödda flickor, till typ 2-diabetes hos vuxna, insulinresistens och polycystiskt ovariesyndrom hos kvinnor. BPA-exponering ökar också risken för fetma och högt blodtryck hos både barn och vuxna, samt till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom hos vuxna.
Man konstaterade även en koppling mellan exponering för DEHP och missfall, genital missbildningar hos manliga nyfödda, försenad eller försämrad kognitiv utveckling hos barn, sämre IQ, försenad psykomotorisk utveckling, tidig pubertet hos unga flickor och endometrios hos unga kvinnor. DEHP-exponering har också flera effekter på kardiometabolisk hälsa, inklusive insulinresistens, fetma och förhöjt blodtryck.
De ekonomiska kostnaderna förknippade med hälsoeffekterna av dessa tre ämnen har uppskattats till 675 miljarder dollar bara i USA.
I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori
Prenumerera på nyhetsbrevet för att få 1 minuters korta sammanfattningar av medicinska studier
