Hjärtsjukdom

Betydelsen av hälsosam kost och livsstil hos 100-åringar

Betydelsen av hälsosam kost och livsstil hos 100-åringar

I denna genomgång av kost och livsstilsförändringar hos hundraåringar, tittade man efter faktorer som bidrar till en längre förväntad livslängd och ett långt hälsosamt liv. Man fann starka bevis för att både kost- och livsstilsförändringar är avgörande för att leva länge och framför allt för att nå hundraårsgränsen.

1. Förväntad livslängd och ett långt och hälsosamt liv

Den förväntade livslängden när vi föds och ett långt hälsosamt liv (”longevity”) är etablerade indikatorer på en befolknings hälsa och den ekonomiska och sociala utvecklingen i ett land.

Livslängden har ökat avsevärt sedan föregående århundrade. En person född 2014 förväntas att leva i genomsnitt 25 år längre än en person född 1900. 

År 1950 förväntades kvinnor leva till 71 års ålder och män till 66 år. Till 2014 hade medellivslängden ökat till 81 år för kvinnor och 76 år för män. Vad som är mer anmärkningsvärt är att andelen hundraåringar har ökat snabbare än vad medellivslängden har gjort och har fördubblats under de senaste tjugo åren.

Den här artikeln undersöker vilken betydelse kosten och livsstilen har för dom som lever tills dom är hundra år.

2. Viktiga faktorer för livslängden förutom kost och livsstil

Socioekonomisk utveckling, särskilt fler och bättre jobb och högre inkomster och tillhörande förbättringar av arbetsvillkor och utbildning, framsteg inom medicinsk teknik, vatten och sanitet samt massvaccination, och den utbredda tillgången på antibiotika har avsevärt minskat antalet dödsfall orsakade av infektionssjukdomar, särskilt bland spädbarn och barn, vilket ökar den förväntade livslängden.

Dessutom har tekniska genombrott inom vården för att behandla och förebygga hjärt-kärlsjukdomar och diabetes också bidragit till att förebygga tidiga dödsfall och förlänga den förväntade livslängden.

Vid 50 års ålder står de tre sjukdomarna – infektioner, hjärt-kärlsjukdom och diabetes – tillsammans för 23,7 färre förväntade levnadsår för kvinnor och 23,5 år för män om dom inte har anammat en hälsosam livsstil utan riskfaktorerna rökning, normal kroppsvikt, fysisk aktivitet, måttligt alkoholintag och bra kost. 

3. Hur mycket kunskap och hur mycket betydelse har naturen för ett långt hälsosamt liv?

En av huvudorsakerna till ett hälsosamt åldrande har att göra med den genetiska signaturen som är specifik för hundraåringar och som skiljer sig från åttioåringar som inte har dessa extraordinära egenskaperna.

Forskare har identifierat femtio gener med potential att reglera genprocesser och livslängd, och med starka bevis för vilken betydelse DNA-skador har på den förväntade livslängden. Genernas bidrag har grovt uppskattats till mellan 20% och 40%. Detta beror delvis på deras roll i metabola funktioner, inklusive insulinkänslighet och hälsosammare nivåer av blodfetter samt ärftlig immunitetsprofil.

Förutom bidraget från generna (20–40%), tycks diet och livsstil avsevärt bidra till ökad livslängd och den bestående fysiska funktionen för hundraåringar.

4. Betydelsen av hälsosam kost och livsstil hos hundraåringar

Vi förutsätter att en hälsosam kost och livsstil i kombination med att ha ett socialt nätverk och att leva i en sund livsmiljö kan interagera med generna och påverka vår hälsa och livslängd.

De så kallade blå zonerna – områden kända för att ha en hög förekomst av hundraåringar – är utspridda över hela världen, men de har vissa saker gemensamt: hälsosam kost, fysisk aktivitet (fritidssysselsättning eller dagliga fysiska aktiviteterna), ett starkt socialt nätverk och hälsosamma vanor och ett meningsfullt syfte i livet. 

Vid en undersökning av personer på Okinawa (Japan), var långvarig kalorirestriktion associerad med ökad livslängd och hälsosamt åldrande. Bevisen är starka och särskilt kosten har signifikant påverkat att man inte insjuknar i hjärt-kärlsjukdomar, eller i vissa former av cancer och diabetes. 

Det finns starka bevis för att medelhavsdieten har signifikanta effekter på att förebygga allvarliga komplikationer och dödsfall bland patienter med kardiovaskulär sjukdom. Intag av frukt och grönsaker kopplas till lägre risk för att dö.

Kosten är den viktigaste faktorn för sammansättningen, mångfalden och rikedomen av tarmmikrobiotan (mikroorganismerna i tarmen). Studier av tarmmikrobiotan hos hundraåringar har påvisat en speciell ”longevity” profil. Det är viktigt att undersöka hundraåringarnas genetiska, miljömässiga och kulturella bakgrunder, för att reda ut hur det mikrobiella ekosystemet i tarmen kan bidra till att förbättra äldre människors hälsa. Mikrobiomet är starkt förknippat med många livsstilsmarkörer, särskilt för kost och fysisk aktivitet.

Det finns också vetenskapliga bevis som stärker de positiva effekterna av träning på den fysiska kapaciteten och livslängden hos väldigt gamla människor. Att utföra fysisk aktivitet har i gruppen äldre visat sig vara associerat med 27% lägre risk för dödlighet jämfört med ingen fysisk aktivitet.

5. Slutsatser – hälsosam kost och livsstil hos 100-åringar

Nästan alla över 60 år drabbas av en kronisk sjukdom/tillstånd, från grå starr till komplexa hjärtproblem. Så hur kan vi identifiera vilka som är friska? 

I en nyligen genomförd studie visade ”hundraåringar generellt sett lägre sjuklighet och lägre belastning på både primärvård och sjukhusvård än åttioåringar och yngre, vilket tyder på ett bättre hälsotillstånd”. 

I en åldrande befolkning, både med ett ökande antal hundraåringar och en växande grupp med livsstilssjukdomar, måste hälsofrämjande åtgärder rikta in sig på att motivera individer att anta hälsosamma vanor som träning, meditation, en balanserad kost och social interaktion. Ur medicinsk synvinkel slipper hundraåringar inte undan fysiologisk nedgång eller åldersrelaterade sjukdomar, men det händer långt senare i deras liv.

Nutrients

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

kolhydrater och fett påverkar livslängden

Kolhydrater och fett påverkar livslängden

  • För lite kolhydrater och fett kan förkorta livslängden, enligt en ny japansk studie.
  • Studien visar att män som dagligen äter för lite kolhydrater kan öka risken att dö, medan kvinnor som konsumerar för lite fett kan göra detsamma.
  • I studien ingick endast deltagare från Japan, så därför vet man inte om resultaten kan överföras till en västerländsk population.

En ny studie från Nagoya University Graduate School of Medicine i Japan visar att för lite kolhydrater och för lite fett påverkar livslängden. Däremot skilde sig riskerna för män och kvinnor åt. Alla deltagare var i god kondition vid studiestart.

Studien visade att män som åt för lite kolhydrater avsevärt ökade risken för dödlighet oavsett orsak. Samtidigt hade kvinnor som konsumerade för lite fett en marginellt högre risk för att dö oavsett orsak och även cancerrelaterad död.

Författarna till studien målar upp en komplex bild av en hälsosam kost när det gäller kolhydrater och fetter, och att tillhöra en extrem diet kan kan påverka livslängden negativt.

Studien publicerades i The Journal of Nutrition.

Intaget av kolhydrater och fett påverkar livslängden

När det kom till konsumtion av kolhydrater fann forskarna att män som fick färre än 40 % av sina dagliga kalorier från kolhydrater, hade en betydligt högre risk för dödlighet oavsett orsak.

För kvinnor, däremot, löpte de som fick mer än 65 % av sina kalorier från kolhydrater en högre risk för dödlighet oavsett orsak.

Forskarna fann ingen märkbar skillnad mellan effekten av att konsumera minimalt förädlade kolhydrater kontra raffinerade kolhydrater.

När det gäller fett i kosten löpte män som fick mer än 35 % av sina kalorier från någon form av fett, en högre risk för cancer och hjärt-kärldödlighet.

Hos män, när kvaliteten på fettintaget undersöktes, observerades inget tydligt samband för intag av mättat fett. Men att konsumera för lite omättat fett var associerat med en högre risk för dödlighet oavsett orsak och cancerrelaterad dödlighet.

För kvinnor minskade risken att dö när de konsumerade mer fett, särskilt mättade fetter.

Studien involverade 34 893 män och 46 440 kvinnor, i åldern 35 till 69 år. Det genomsnittliga BMI för män var 23,7, och för kvinnor 22,2, dvs inom normalvikten.

Förbehåll gällande studiens resultat

Enligt den kardiologiska dietisten Michelle Routhenstein, som inte var inblandad i studien så tyder resultaten från denna studie på att lågt innehåll av kolhydrater i kosten och dieter med låg fetthalt för att gå ned i vikt kan minska livslängden för kvinnor.

”Studien omnämner inte något om modedieter”, säger näringsepidemiologen Prof. Linda Van Horn, som inte heller var involverad i studien, ”inte heller bör dessa studier utföras med olika metoder i olika populationer och definitivt inte i USA med sin höga frekvens av fetma, intag av ultraprocessade livsmedel och generellt låga näringsinnehåll i maten”.

I USA kvalificerar sig nästan en av tre, eller 30,7 %, av den vuxna befolkningen som överviktig, och två av fem, eller 42,4 %, har fetma.

Dr Van Horn tillade: ”U.S. Dietary Guidelines tar hänsyn till detta faktum och är mycket mer tillförlitliga än att som här försöka tvinga fram några meningsfulla konstateranden från en studiegrupp med ett genomsnittligt BMI på 23,7 hos män och 22,2 hos kvinnor!”

Källor till mättade och omättade fetter

”Vissa källor till mättat fett inkluderar rött kött, kokosnötsolja, smör, palmolja och feta mejeriprodukter,” sade Routhenstein. Prof. Van Horn noterar också att ”mättade fetter kommer från animaliska källor: smör, grädde, bacon, bearbetat kött”.
Reds anmärkning – enligt Livsmedelsverket behöver vi inte äta något mättat fett alls eftersom kroppen omvandlar de andra fettsyrorna till mättat fett vid behov. 

”Vissa källor till omättade fetter,” påpekade Routhenstein, ”inkluderar avokado, oliver, pekannötter, nötter i allmänhet, solrosfrön och pumpafrön”.

Risken med för lågt intag av kolhydrater hos män

Om män kräver minst 40 % av sina kalorier från kolhydrater för att undvika att förkorta sin livslängd, hur kan det vara så och vilka är de nödvändiga kolhydraterna som de bör få i sig?

Prof. Van Horn antyder att ”i den här studien beror det troligen på dålig kostkvalitet, brist på adekvat hälsovård relaterat till fattigdom, rökning, och alkohol”.

”Dieter låga på kolhydrater, har brist på kostfibrer och näringsämnen som magnesium, kalium, vitamin C och B-vitaminer, som är avgörande för att våra kroppar ska må bra. När vi saknar dessa skyddande näringsämnen kan det öka risken för vissa cancerformer”, säger Michelle Routhenstein.

Studien tyder på att en brist på bioaktiva kostkomponenter kan spela roll. Specifikt nämner författarna fiber, hemjärn, vitaminer, mineraler, aminosyror, fettsyror och fytokemikalier som en bristvara.

Författarna till studien nämner också att en diet som saknar växtbaserade källor – särskilt när animaliska produkter ersätter – har setts leda till inflammatoriska processer, vilket leder till snabbare biologiskt åldrande och producera oxidativ stress.

Behovet av mer fett i kosten för kvinnor

Prof. Van Horn föreslog att givet de kvinnliga deltagarnas låga BMI, kan det vara troligt att de äter mindre socker och dricker mindre alkohol, och därmed konsumerar högre procent fett jämfört med männen.

”Men allt detta är spekulativt eftersom dessa frågor inte tas upp i studien,” säger hon.

Routhenstein noterade behovet för kvinnor att äta en viss mängd fett för att producera tillräckligt med hormoner som östrogen, som är hjärtskyddande.

Studien stödjer behovet av ytterligare forskning. För människor i USA och andra västländer kan en motsvarande studie gjord i dessa länder ge resultat som då speglar den respektive lokala situationen.

Medical News Today

The Journal of Nutrition

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Emulgeringsmedel i mat ökar risken för hjärtsjukdom

Emulgeringsmedel i mat ökar risken för hjärtsjukdom

Huvudbudskap

Tillägg med emulgeringsmedel, som vanligtvis finns i processade livsmedel, kopplas till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, visar resultat från en stor prospektiv (en typ av studie som är konstruerad så att man undersöker vad som sker framåt i tiden) studie.

Metodik

  • Studier har kopplat ett högt intag av ultraprocessade livsmedel till förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom, möjligen på grund av negativa effekter av tillsatser som används som förtjockningsmedel och för att förbättra konsistensen och förlänga hållbarheten av produkten.
  • Forskning tyder också på att livsmedelstillsatser som emulgeringsmedel, som finns i mer än hälften av industriproducerade livsmedel och drycker i Frankrike, kan ha skadliga effekter på tarmmikrobiotan (tarmfloran) och leda till tarminflammation som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
  • Analysen inkluderade 95 442 (mestadels) kvinnliga frivilliga deltagare i den prospektiva NutriNet-Santé-studien, med en medelålder på 43 år, och som inte hade hjärt-kärlsjukdom vid studiens start och som genomförde en webbaserad undersökning med frågor om sin diet.
  • Forskare använde olika databaser för att samla in information och bedöma sambandet mellan intag av livsmedelstillsatser som konsumerades av minst 5 % av deltagarna, och riskerna för hjärt-kärlsjukdom, kranskärlssjukdom och cerebrovaskulära sjukdomar (stroke).

Att ta med

  • Under en genomsnittlig uppföljning på 7,4 år förekom 1 995 incidenter av hjärt-kärlsjukdom, 1 044 incidenter av kranskärlssjukdom och 974 incidenter av cerebrovaskulära sjukdomar.
  • Efter justering för sociodemografiska, hälso- och livsstilsfaktorer samt för intag av livsmedelstillsatser som eventuellt påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom, som socker, natrium (salt), mättade fettsyror, fiber och konstgjorda sötningsmedel, var ett högt intag av total cellulosa signifikant associerat med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom (P = 0,004) och kranskärlssjukdom (P = 0,004 ).
  • Ett högre intag av totala monoglycerider och diglycerider av fettsyror var kopplat till en signifikant ökad risk för alla tre incidenterna: hjärt-kärlsjukdom (P < 0,001), kranskärlssjukdom (P = 0,001) och cerebrovaskulär sjukdom (P = 0,02).
  • Trinatriumfosfat var associerat med högre risk för kranskärlssjukdom (P = 0,03).
  • Efter flera analyser kvarstod resultaten, vilket tyder på att fynden är starka, säger forskarna.
  • Läs mer här om emulgeringsmedel, förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel.

I klinisk praxis – emulgeringsmedel i mat ökar risken för hjärtsjukdom

Budskapet från studien är viktig för folkhälsan, eftersom tillsatserna används i tusentals vanligt konsumerade ultraprocessade livsmedel, skriver författarna och tillägger att resultaten ”kommer att bidra till en omvärderingen av reglerna kring användning av livsmedelstillsatser i livsmedelsindustrin för att skydda konsumenterna”.

Begränsningar

Studien bestod mestadels av kvinnor (79,0%), och deltagarna var bättre utbildade och hade ett mer hälsosamt beteende jämfört med den allmänna franska befolkningen, vilket kan begränsa resultatens förmåga till generalisering. Eftersom kvinnor tenderar att äta hälsosammare dieter med lägre intag av emulgeringsmedel än män, och har en lägre absolut risk för hjärt-kärlsjukdom, har studien sannolikt underskattat styrkan av dessa samband. Studien fångade inte intaget av emulgeringsmedel i livsmedel som är undantagna från livsmedelsmärkning (till exempel bageriprodukter) och emulgeringsmedel som används och som inte är artificiella, som ägg.

Medscape

BMJ

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Tarmfloran vid hjärtsjukdom

Tarmfloran vid hjärtsjukdom

Tarmmikrobiomet är nära sammankopplat med kroppens fysiologi. Bevisen fortsätter att öka att det kardiovaskulära systemet, till synes avlägset ifrån tarmen, också påverkas av tarmmikrobiotan (tarmfloran). Tarmmikrobiomet förmedlar och modulerar vägar som påverkar kardiovaskulär risk och utveckling av kardiovaskulär sjukdom, inklusive hjärtsvikt.

En av huvudmekanismerna engagerar mikrobiellt producerade små molekyler som verkar vid eller bortom tarmbarriären. Biologiska processer vid hjärtsvikt, påverkas av metaboliter som produceras av vår tarmmikrobiom, bland annat kortkedjiga fettsyror. Flera av dessa är direkta metaboliter (restprodukter) av näringsämnen som vi konsumerar dagligen, och detta är en av mekanismerna hur vår kost kan påverka den kardiovaskulära risken. 

Antonio Molinaro med kollegor publicerar i en studie det första beviset för att en metabolit producerad av tarmmikrobiotan kan ha samband för utvecklingen av hjärt-kärlsjukdom.

Studien av Molinaro fokuserade på imidazolpropionat (ImP), en tarmmikrobiell metabolit av aminosyran histidin (en förändring vid nedbrytningen av aminosyran histidin, leder till ökad produktion av imidasolpropionat, molekylen som förhindrar insulinets blodsockersänkande effekter).

Efter att tidigare ha funnit att cirkulerande ImP i blodet är förhöjt hos patienter med typ 2-diabetes, och i en djurmodell orsakade insulinresistens, försökte forskarna utforska sambandet mellan cirkulerande ImP och hjärt-kärlsjukdom och hjärtsvikt i 2 stora, oberoende grupper; en europeisk grupp (MetaCardis) (n = 1 985) och en nordamerikansk grupp med sjukhuspatienter (GeneBank) (n = 2 155).

Den europeiska gruppen hade en mindre andel patienter med hjärtsvikt (n = 133) och hjärt-kärlsjukdom (n = 282), och en stor grupp personer utan känd hjärt-kärlsjukdom, men bestående av metaboliskt sjuka (övervikt och Typ-2 diabetes) samt friska individer (n = 1 569). Individer med etablerad hjärt-kärlsjukdom eller hjärtsvikt hade signifikant högre nivåer av cirkulerande ImP, jämfört med de utan, och de högsta nivåerna fann man hos personer med hjärtsvikt. När man jämförde de med lägst ImP-nivåer, hade de med högst nivåer 3 gånger högre risk för att ha hjärtsvikt (även efter justering för flera kända riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom). 

Dessa fynd fann man även i den nordamerikanska gruppen, som till stor del utgjordes av sjuka patienter (hjärtsvikt, n = 407; hjärt-kärlsjukdom, n = 1 331; ingen sjukdom, n = 417). 

Under den 5-åriga uppföljningen såg man att dödligheten ökade med nivåerna ImP dvs hög dödlighet om Imp var högt.

Sammantaget stöder denna studie sambandet mellan mikrobiellt producerad ImP i tarmen och både hjärt-kärlsjukdom och hjärtsvikt. Dessutom visar det att cirkulerande ImP kan förutsäga en ökad risk för att dö oavsett orsak.

Även om ImP verkar tydligt associerat med hjärt-kärlsjukdom och hjärtsvikt, är kopplingen med ökad dödlighet inte lika stark.

Tarmfloran vid hjärtsjukdom

Om ImP verkligen visar sig vara toxiskt för hjärtat skulle detta kunna vara en fysiologisk koppling mellan tarmmikrobiomet, insulinresistens / Typ-2 diabetes och hjärtsvikt. Diabetes kan orsaka kardiomyopati och kronisk hjärtsvikt, och insulinresistens kan utvecklas sekundärt till hjärtsvikt. Hjärtsvikt och insulinresistens / Typ-2 diabetes delar många av tarmmikrobiomets mönster, inklusive låg mångfald (liten variation av nyttiga mikroorganismer) i mikrobiomet, överväxt av pro-inflammatoriska mikrober och försvagning av de nyttiga, kortkedjiga fettsyraproducerande bakterierna. Det är möjligt att tarmmikrobiomets sammansättning och förändringar, inklusive ökad kapacitet för biosyntes (processer som katalyseras dvs påskyndas av enzymer i cellerna) av ImP, bidrar till utvecklingen av hjärtproblem i samband med redan existerande typ-2 diabetes, och till utvecklingen av insulinresistens hos individer med hjärtsvikt.

Kosten påverkar tarmfloran som i sin tur påverkar sjukdomsutveckling

Vad som redan är klart är att kostvanorna är relaterade till de cirkulerande ImP-nivåerna. I Molinaros tidigare studier av den europeiska MetaCardis-gruppen visade man att ImP-nivåerna inte var relaterade till mängden histidin som konsumerades i kosten, utan snarare till ohälsosam kost.

Till exempel var ImP direkt korrelerad med intaget av mättade fetter (t.ex. ost) och var omvänt korrelerat dvs låga nivåer ImP vid intag av fiber och omättat fett (t.ex. grönsaker och nötter). Sådana kostmönster har tidigare associerats med tarmdysbios (en störning av bakteriefloran i mag-tarmkanalen, och det gäller både mängden och sammansättningen av bakterier som lever i tarmarna); denna studie fann på liknande sätt att ImP-nivåer direkt korrelerade med låg mikrobiell rikedom i tarmen, pro-inflammatorisk mikrobiotasammansättning (obalans av mikroorganismerna med färre goda bakterier och fler onda) som leder till ökad ImP produktion och höga cirkulerande inflammatoriska markörer. ImP kan därför vara en biomarkör för en tarmflora (mikrobiom) i obalans – orsakad av ohälsosam kost eller sjukdom. Om det är en del av orsaken till hjärt-kärlsjukdom och hjärtsvikt, kan kostförändring vara ett rimligt ingrepp för att minska ImP. Faktum är att det är troligt att om man äter hälsosammare kost, rika på obearbetade livsmedel som grönsaker, frukt, fullkorn, baljväxter, nötter och frön, och med lågt innehåll av processade livsmedel och animaliska produkter, så skulle det leda till mindre cirkulerande ImP och till kardiologiska fördelar. 

Molinaro kommer att prioritera ytterligare forskning om ImP och tarmmikrobiomet vid hjärt-kärlsjukdom och hjärtsvikt i nya studier. Men som dom själva påpekar är detta verkligen bara början, och mycket forskning återstår innan vi verkligen kan förstå betydelsen av ImP som orsak till och utveckling av hjärt-kärlsjukdom och hjärtsvikt. Även om den uppenbarligen befinner sin i en ”högkonjunktur”, är forskningen om tarmmikrobiom fortfarande i sin linda. Det vi vet hittills representerar sannolikt bara toppen av isberget. Den aktuella studien har avslöjat mer av detta isberg för oss, men tills vi dyker djupare under ytan kommer vi inte helt att förstå komplexiteten i vår tarmmikrobiom.

Medscape

Journal of the American College of Cardiology

ApoB kan vara bättre på att förutspå hjärtsjukdom än kolesterol

ApoB kan vara bättre på att förutspå hjärtsjukdom än kolesterol

  • Ateroskleros (åderförkalkning) innebär en uppbyggnad av plack i blodkärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt och stroke.
  • Screening för komponenter som bidrar till åderförkalkning, såsom kolesterol, är avgörande för att förhindra negativa kardiovaskulära händelser.
  • En nyligen genomförd studie fann att provtagning för ett specifikt protein, apolipoprotein B-100 (ApoB), kan vara en mer exakt metod för att förutsäga risken för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom än att enbart testa kolesterolnivåer.

Hälsan hos hjärtat och blodkärlen är avgörande för kroppens funktion. Tidig screening kan hjälpa människor att förstå sina risker och potentiellt förhindra negativa komplikationer.

Att testa kolesterolnivåer är viktigt, men ett annat test kan ytterligare hjälpa till att identifiera risken för hjärt-kärlsjukdom: Apolipoprotein B-100 (ApoB). Detta protein hjälper till att transportera kolesterol genom kroppen.

Att undersöka detta protein i blodet kan hjälpa till att identifiera personer som löper större risk för hjärt-kärlsjukdom, även när kolesterolnivåerna är normala.

Detta argumentet fördes fram av forskare vid American College of Cardiologys årliga kongress 2023 i New Orleans, USA.

Forskarnas presentation baserades på en studie som de nyligen publicerat i Journal of the American College of Cardiology.

Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom

Ateroskleros är ett tillstånd som kännetecknas av uppbyggnad av plack i blodkärlens väggar. Detta plack kan bestå av kolesterol och andra ämnen.

Ateroskleros gör det svårare för blodet att cirkulera ordentligt i kroppen (placket gör att kärlen blir trängre). Det kan leda till flera livshotande hälsokomplikationer om det inte kontrolleras.

Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom är en samlingsbeteckning för tillstånd som kan uppstå på grund av åderförkalkning. Hjärtattacker, stroke och aneurysm kan vara exempel på aterosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar.

Dr Salim Virani, kardiolog vid Texas Heart Institute, som inte var involverad i studien som presenterades på kongressen, förklarade:

”Ateroskleros är en ansamling av fett, kolesterol och andra ämnen inuti kärlväggarna i artärerna. Denna ansamling kallas plack. Plack gör i slutändan att artärerna blir trängre och så småningom begränsar blodflödet. När placket spricker kan det leda till en blodpropp – som ökar risken för stroke eller hjärtinfarkt. Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom inkluderar hjärtinfarkt, stroke, kärlvidgning med stent, bypass-operationer eller blockering av blodkärl som levererar blod till de nedre extremiteterna (benen) eller hjärnan.”

Att förstå apolipoprotein B-100 (ApoB)

Eftersom aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom kan vara dödlig, kan tidiga tester hjälpa människor att identifiera och minimera sin risk för att drabbas. Ett område som man undersöker är kolesterolnivåerna.

Höga kolesterolnivåer, särskilt LDL kolesterol (Low-Density Lipoprotein), kan öka risken för åderförkalkning och aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom.

Att undersöka kolesterolnivåer kan vara en del av en rutinmässig blodkontroll. Ändå kan ett annat test – ApoB – hjälpa till att ytterligare identifiera risken för hjärt-kärlkomplikationer.

”ApoB, förkortning för apolipoprotein B, är det huvudsakliga proteinet som finns i LDL-partiklar och som är bärare av det ”onda” kolesterolet. Apolipoprotein B (ApoB) är ett bärarprotein som hjälper till att transportera LDL-kolesterol (även kallat det onda kolesterolet) samt andra skadliga fettmolekyler i blodet, och som medverkar till att det passerar igenom artärernas väggar, där det kan bilda plack”, förklarade Dr Virani.

”När detta händer ökar det risken för hjärtsjukdomar och stroke. Att mäta för ApoB är ett direkt mått på alla partiklar i blodet som kan bidra till hjärtsjukdomar”, tillade han.

Fördel med att testa för ApoB

Studien som presenterades på kongressen undersökte trender i att testa för ApoB och hur nivåerna av detta protein relaterar till nivåer av LDL kolesterol.

Forskarna använde data från journaler och kontrollerade provsvar för ApoB- och LDL-kolesterol. De undersökte data som samlats in mellan 2010 och 2022 från 705 individer, med medelåldern 56 år och 41 % var kvinnor.

Det första de noterade var att tester för ApoB ökade under tidsperioden. De fann också att ApoB-nivåerna fortfarande kan vara förhöjda, även när LDL-nivåerna låg inom det rekommenderade hälsosamma intervallet.

Bland deltagarna hade cirka 46 % förhöjda ApoB-nivåer, även när LDL-kolesterolet var lägre än 1,8 mmol/liter, en nivå inom det hälsosamma intervallet.

Studiens författare Dr Jeffrey L. Anderson förklarar:

”Apo-B ger unik information utöver LDL (onda kolesterolet). Vid låga LDL-nivåer kan ApoB fortfarande vara förhöjt. Enligt andra studier är Apo-B en bättre riskmarkör än LDL, så om den är förhöjd kan den indikera liten, tät LDL (dvs kolesterolfattig), och mer aggressiv kolesterolsänkande behandling behövs.”

Med andra ord, när någon har en förhöjd ApoB-nivå med en normal LDL-nivå, kan de fortfarande löpa risk för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom och bör behandlas därefter.

”Dessa ’små täta LDL-partiklar är fortfarande aterogena”, utvecklade Dr. Anderson ytterligare. Det innebär att de främjar bildningen av fettinlagring (plack) i artärerna.

”Konsekvensen är att vissa patienter med LDL under 1,8 mmol/liter – särskilt de med metabolt syndrom, pre-diabetes eller diabetes – kan vara underbehandlade”, säger Dr. Anderson. ”Kontrollera ApoB på dessa patientgrupper, och om ApoB fortfarande är förhöjt, kan ytterligare lipidsänkande medicinering – t.ex. med statiner eller PCSK9-hämmare — vara indicerat.”

Begränsningar med studien och fortsatt forskning

Studien samlade in data från deltagare från 24 sjukhus och cirka 200 kliniker i USA. Ytterligare studier som analyserar större mängd patientdata är önskvärt för att bekräfta resultaten.

Ändå tyder de aktuella resultaten på att provtagning av ApoB kan gynna personer med risk för hjärt-kärlsjukdom. Det här testet blir också allt vanligare. När läkare identifierat någon med förhöjda ApoB-nivåer kan de utarbeta en lämplig behandlingsplan.

Dr. Virani förklarar strategin vid förhöjd ApoB-nivå:

”När höga ApoB-nivåer upptäcks är de första första stegen för behandling desamma som de skulle vara när man upptäcker höga LDL-nivåer: kostförändring, livsmedel med lågt innehåll av mättade fetter och transfetter och att bibehålla en hälsosam vikt genom diet och träning. Kolesterolsänkande mediciner, som statinterapi, ordineras också ofta.”

Sammantaget noterar studien att ApoB-testning kan behövas som ytterligare ett steg för att upptäcka risken för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom.

Medical News Today

Journal of the American College of Cardiology

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

CRP säkrare än LDL för att förutse hjärtincidenter

CRP säkrare än LDL för att förutse hjärtincidenter

Ett antiinflammatoriskt preparat kan ge bättre skydd mot framtida hjärtincidenter än ytterligare lipidsänkande läkemedel (statiner), enligt en metaanalys.

För patienter som redan får statiner är inflammation starkare kopplat till framtida hjärtincidenter än LDL (”onda” kolesterolet), visar en metaanalys. Sambandet mellan högkänsligt C-Reaktivt Protein (hsCRP – en markör för inflammation) och hjärtincidenter är så starkt, att forskare anser att det indikerar på en alternativ behandlingsväg för att minska kvarvarande risk.

Forskare bakom tre studier publicerade nyligen sina resultat i tidskriften The Lancet – PROMINENT, REDUCE-IT och STRENGTH – vilket sammanföll med kardiologikongressen American College of Cardiology/World Congress of Cardiology (ACC/WCC) 2023.

”Vi är införstådda med att för personer som aldrig behandlats med statiner (kolesterolsänkande läkemedel) så bidrar inflammation och högt kolesterol med lika stor risk för att drabbas av trombos i koronarkärlen, och att dessa två processer interagerar med varandra för uppkomsten av åderförkalkning,” berättade Paul M. Ridker, MD Brigham and Women’s Hospital, Boston, USA, för åhörarna vid ACC/WCC.

Utöver statinbehandling har ett flertal studier visat att tillägg med andra läkemedel, såsom med ezetimib (Ezetrol) eller PCSK9-hämmare och nu senast bempedoinsyra (Nexletol; Esperion) kan sänka LDL ännu mer och därmed minska risken för hjärtkomplikationer. På liknande sätt, berättade Ridker, har man sett fördelar när man, utöver statiner, riktar in sig på inflammationen med medel som kolchicin eller canakinumab.

På grundval av detta bestämde sig forskarna att jämföra behandling med lipidsänkande läkemedel med läkemedel som minskar inflammationen, på patienter som behandlades med statiner. ”När vi gick in i det här projektet gjorde vi ett antagande att både LDL och CRP (inflammationsmarkör) skulle vara ganska jämlika som riskfaktor för framtida hjärt-kärlsjukdom. Det var dock inte vad vi fann, vilket förvånade alla inblandade forskare”, sa Ridker.

Tre studier – ett budskap

I metaanalysen (sammanvägning av flera studier) analyserade forskarna data från PROMINENT, REDUCE-IT och STRENGTH – alla ursprungligen utformade för att mäta sänkning av triglycerider – på totalt 31 245 patienter med risk eller med hög risk för aterosklerotisk sjukdom som redan fick behandling med statiner. Majoriteten av patienterna fick högdos med statiner och två tredjedelar fick behandling för sekundär prevention (behandling av riskfaktorer inklusive ohälsosamma levnadsvanor).

I de tre studierna var startvärdena för hsCRP och LDL-kolesterol ”nästan identiska”, sa Ridker. Kvartil 1 (lägst nivå) för hsCRP varierade från 1,1 till 1,2 mg/L i studierna, och kvartil 4 (högst nivå) från 4,2 till 4,8 mg/L. För LDL varierade gränsvärdena för kvartil 1 mellan 1,45 och 1,60 mmol/L i de tre studierna och kvartil 4-värden mellan 2,30 och 2,64 mmol/L.

Justerat för ålder, kön, BMI, rökstatus, blodtryck, historia av hjärt-kärlsjukdom, hade patienter i den högsta kvartilen (högst nivå) av hsCRP större risk för efterföljande kardiovaskulär händelse, kardiovaskulär död och död oavsett orsak jämfört med de i den lägsta kvartilen (lägst nivå av hsCRP). Sambanden man noterade för LDL var mer blygsamma, med mindre skillnader mellan de högsta och lägsta kvartilerna för kardiovaskulär död och död oavsett orsak; LDL-nivån hade ingen signifikant inverkan på kardiovaskulära händelser. Samma resultat sågs i alla tre studierna, och oavsett patienternas behandling var sambandet mellan dessa biomarkörer och incidenter konsekventa.

Mer än hälften av deltagarna hade hsCRP ≥ 2 mg/L. Bara detta kriterium ökade deras risk för att drabbas av en kardiovaskulär händelse, kardiovaskulär död, oavsett om de hade ett LDL-kolesterol ≥ 1,8 mmol/l.

”Datan ska inte tolkas som att man minskar betydelsen för lipidsänkning för personer med hyperkolesterolemi, men vår data tyder på att man inte enbart ska rikta behandlingen mot LDL för att minska risken för åderförkalkning, men behandling mot inflammationen är något man bör prioritera högre”, avslutade Ridker.

Och nu?

Ridker har ägnat en stor del av sin karriär med att utforska inflammationen vid hjärt-kärlsjukdom och undersöka produkter som kan hjälpa till att vända de negativa effekterna som uppstår. Resultaten av denna studie bör ge läkare en signal om att ha inflammation i åtanke när de ska minimera den kvarvarande risken hos sina patienter.

”Vi tror att dessa resultat kliniskt har flera konsekvenser,” säger Ridker. När det gäller valet mellan ett andra lipidsänkande läkemedelmedel och ett antiinflammatoriskt medel, finns det flera för närvarande tillgängliga alternativ att överväga i den senare kategorin: för patienter med normal njurfunktion, finns det kolchicin, som länge använts för att behandla gikt och återkommande perikardit (hjärtsäcksinflammation); bempedoinsyra, som sänker både LDL och hsCRP; samt natrium-glukos cotransporter 2 (SGLT2) hämmare och glukagonliknande peptid-1 (GLP1) receptoragonister, som har antiinflammatoriska effekter.

Ridker berättar att dom förutspår en kombinerad behandling med aggressiv sänkning av LDL och en inflammationshämmande behandling kommer att vara normen i framtiden. ”Jag vill vara tydlig: det här är inte en antingen-eller situation”, betonade han.

Och slutligen, sa han, att deras data starkt stöder en förebyggande livsstil bestående av en hälsosam kost, viktminskning, mer motion och rökavvänjning, ”som alla sänker vaskulär inflammation och minskar kardiovaskulära incidenter.”

Fynden väcker frågan om varför provtagning av hsCRP inte görs rutinmässigt. ”Jag skulle hävda, som jag har gjort i ganska många år, att vi alla borde mäta CRP,” instämde Ridker. ”Vi mäter LDL. Vi mäter blodtryck. Om du inte mäter CRP har du ingen aning om att din patient ens har det här problemet, och för dessa 32 000 patienter var detta uppenbarligen väldigt viktigt.”

TCTMD

The Lancet

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Fisk och hjärtsjukdom

Fisk och hjärtsjukdom

Abstrakt

Bakgrund

Att äta fisk har associerats med en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom, baserat på observationsstudier. Aktuella rekommendationer föreslår att man äter minst 1–2 fiskportioner per vecka för att förebygga hjärt-kärlsjukdom.

Metoder

Man genomförde en retrospektiv utvärdering av en grupp personer för att fastställa den potentiella nyttan av fiskintag bestående av 1,5 portioner eller mer per vecka. Resultaten utvärderade död oavsett orsak, kardiovaskulär död, MACE (”Major adverse cardiovascular events” dvs hjärtinfarkt, stroke och död på grund av kardiovaskulära orsaker), utökad MACE (utöver det som ingår i MACE så tittade man på antalet ballongsprängningar av koronarkärlen, antal hjärtinfarkt er totalt, andra typer av hjärtsjukdom och totalt antal stroke).

Resultat

Totalt utvärderades 25 435 personer (11 921 konsumerade 1,5 portioner fisk eller mer per vecka; 13 514 konsumerade mindre än 1,5 portioner fisk per vecka).
Intag av 1,5 portioner eller mer vecka var inte associerat med färre incidenter av hjärt-kärlsjukdom, såsom kardiovaskulär död, risk för hjärtinfarkt, stroke och död på grund av kardiovaskulära orsaker, eller färre antal ballongsprängningar av koronarkärl, antal hjärtinfarkt, antal hjärtsjukdom eller färre antal stroke, jämfört med de som åt mindre än 1,5 portioner fisk per vecka.

Slutsats – Fisk och hjärtsjukdom

Att äta 1,5 portioner fisk eller mer per vecka var inte associerat med lägre risk för kardiovaskulära incidenter och händelser i denna analys, men potentiell nytta kan dock inte uteslutas.

European Journal of Clinical Nutrition

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Glöm modedieter, här är dieten du behöver

Glöm modedieter, här är dieten du behöver

I den här artikeln har Dr David Johnson, professor i medicin och chef för gastroenterologi vid Eastern Virginia Medical School i Norfolk, Virginia, USA, gått igenom olika dieter. Glöm modedieter, här är dieten du behöver.

Marknadsföring av diverse olika kostrekommendationer ses allt oftare på Internet, som på TikTok eller i böcker. Och alla dessa olika dieter tycks få ett genomslag, även om bevis att de fungerar ofta saknas.

Så vad menar vi när vi pratar om en ”hälsosam kost”?

I denna artikel ska Dr Johnson uppdatera dig om aktuell evidens kring dieter och hur han diskuterar detta med sina patienter, och sedan kan du som är läkare göra detsamma i dina patientmöten.

Byt ut den västerländska kosten mot en medelhavsdiet

Den västerländska kosten har verkligen kannibaliserat hälsan i USA och i de flesta västerländska länder.

Västerländsk diet kännetecknas av ett högt intag av processade och förpackade livsmedel, rött kött, mejeriprodukter och spannmål, bestående av komponenter med hög fetthalt, hög proteinhalt och låg fiberhalt. Dessa livsmedel har blivit bekvämlighetsdieter i motsats till dieter som potentiellt främjar hälsan.

Den Västerländska dieten har lett till en ökning av så kallade ”livstilssjukdomar”, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, fetma och en mängd olika metabola sjukdomar och cancer.

Västerländska dieter har också kopplats till en mängd olika mikrobiella förändringar och förändringar av tarmfunktionen, som i sin tur är förknippade med en rad dåliga resultat. Den är specifikt förknippad med minskad mikrobiell mångfald i tarmfloran; uppreglering av proinflammatoriska mediatorer, cytokiner och kemokiner; och flera förändringar av tarmens integritet (en oförstörd och sund tarm), immunitet och som leder till sjukdomar och till och med främjar translokation av tarmbakterier (överföring av bakterier från mag-tarmkanalen till platser utanför tarmen).

I motsats till den västerländska dieten är Medelhavsdieten en bra och hälsosam kost för de flesta patienter. Denna diet består av ett högt innehåll av fiber och lågt innehåll av animaliskt protein och mättat fett, som rött kött och mejeriprodukter, och som kännetecknas av ett högt intag av grönsaker, frukt och hälsosamt fett. The Dietary Guidelines for Americans rekommenderar en medelhavsdiet för att främja hälsa och minimera sjukdomar.

Det höga fiberinnehållet i medelhavskost är en viktig orsak till rekommendationen. Fiber kommer i lösliga och olösliga former. Lösliga fibrer bryts ned i tarmen, medan olösliga fibrer passerar genom mag-tarmkanalen, vilket ger komponenter för vattenabsorption och främjar tarmens rörlighet (peristaltik), särskilt i tjocktarmen.

Effekten av kortkedjiga fettsyror

Olösliga fibrer kan tillskrivas flera olika fördelar, och särskilt relaterade till förändringarna i tarmproduktionen av kortkedjiga fettsyror, som är otroligt viktiga för att optimera tarmens funktion.

Vi vet att kortkedjiga fettsyror ökar utsöndringen av immunglobuliner, hjälper till att reparera vävnad med T-celler, främjar antimikrobiella peptider och produktion av tarmslem, och i grunden optimerar tarmens funktion och tarmbarriär. Allt detta är avgörande för att främja hälsa.

Det finns också en del data om produktion av kortkedjiga fettsyror om passeringen över blod-hjärnbarriären. Denna association med tarm-hjärna-axeln påverkar humör och beteendeaktiviteter i hjärnan. Därför kan vi säga att det kortkedjiga fettsyraderivatet från tarmmikrobiomet (tarmfloran) har effekter på centrala nervsystemet.

Det finns också en del mycket intressant data på området kopplat till hur Covid utvecklas till en svår sjukdom eller till långtids-covid, eller till och med utvecklingen av covid. Förbättrad mikrobiell mångfald verkar vara något skyddande och, om man är infekterad med covid, leda till ett snabbare tillfrisknande. Kortkedjiga fettsyror fungerar också som en markör, särskilt när de minskar i antal. Förgrenade kortkedjiga fettsyror som kallas L-isoleucin har visat sig vara förutsägande för långsiktiga konsekvenser och mer allvarlig covid. Så kosten kan ha en betydande roll även vid covid.

Hur livsmedelstillsatser faktiskt reducerar näringsvärdet

Det finns andra element i kosten som kan bidra till sjukdomar.

Vissa saker som vanligtvis läggs till dieter har i djurmodeller visat sig ha en betydande inverkan på att förändra tarmens integritet. I synnerhet observeras detta i färdigförpackade livsmedel som ofta finns i den västerländska kosten, som innehåller emulgeringsmedel och livsmedelstillsatser som ska förbättra utseende och smak.

Något vi ser rutinmässigt i färdigförpackade livsmedel är karboximetylcellulosa och polysorbat-80. Dessa är tillsatser i en mängd olika mejeriprodukter. Intressant nog så bromsar de smältningsprocessen av glass. Så även om det kan vara gott att äta en glass i sommarvärmen, så är det inte särskilt bra för tarmen.

Detsamma gäller maltodextrin, som är ett mycket vanligt förtjockningsmedel och sötningsmedel, och som minskar tarmslemhinnans tjocklek och ökar tarmens permeabilitet (genomsläpplighet).

Karragenan (ett broskartat, blekgult, slemrikt och proteinbindande ämne som utvinns ur de torkade rödalgerna så kallad ”irländsk mossa”. Vid kokning löses karragenan till ett slem, som vid avkylning stelnar till gelé. Karragenan är en grupp av kemiska ämnen, som alla är polysackarider med sulfatgrupper), som är gjord av röd tång, tillsätts för att öka konsistensen, främst i mejeriprodukter och såser. Det försämrar också tarmens funktion och påverkar permeabiliteten och immunförsvaret.

En annan vanlig livsmedelstillsats är majssirap med hög fruktoshalt, något vi får mer och mer data om. Dess användning i sockerhaltiga drycker är tydligt förknippad med en ökad risk för icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom, tidig tjocktarmscancer och andra cancertyper. Ny data från  djurmodeller har visat hur det bidrar till tjocktarmscancer. Och nyligen påvisades också en koppling till levercancer hos postmenopausala kvinnor som fick i sig en sockersötad dryck om dagen.

Nästan alla sockerhaltiga drycker har gått från att man använde rörsocker till majssirap med hög fruktos eftersom det är billigare och sötare. Intressant nog, eftersom uppgifterna har blivit mer försvårande om dess kopplingar till sjukdom, gick majsindustrin 2012 till US Food and Drug Administration (FDA) och begärde att ändra namnet från majssirap med hög fruktoshalt till majssocker, men FDA sa nej.

Sedan dess har den utbredda användningen av majssirap med hög fruktoshalt beskrivits som en livsmedelskris för folkhälsan. Majssirap med hög fruktos är något som är väldigt enkelt att avstå ifrån när man pratar om sockerhaltiga drycker.

När det gäller konstgjorda sötningsmedel är de tre typer som har studerats mest; Aspartam, Sackarin och Sukralos (Splenda). De absorberas inte utan är snarare fermenterbara sockerarter som kommer till tarmen och förändrar tarmfloran. I djurmodeller har de visat sig leda fetma och diabetes, vilket är väldigt paradoxalt med tanke på vad deras syfte är. Återigen, detta har bara studerats för dessa tre substanser, och vi har inte heller data om exponeringar med lägre tröskelvärden.

Det är sunt att minimera användningen av dessa substanser och istället uppmana patienterna att använda naturliga sockerarter och konsumera vatten.

Rådgivning till patienter – Glöm modedieter, här är dieten du behöver

Vi kan göra fel och få patienterna att bli för rigida när det gäller att läsa näringsdeklarationer. Jag vill varna för restriktiva störningar som mycket väl kan leda en ätstörning.

”Jag säger till mina patienter att vara goda, samvetsgranna tänkare, och se över kosten de äter, minimera de processade livsmedlen och istället själva komponera och laga sin mat. Den västerländska kosten måste försvinna. Ju mer vi kan övergå till Medelhavskosten, desto bättre utfall får vi. Du kan fortfarande äta enstaka cheeseburgare och pommes frites, men använd sunt förnuft”.

”Medelhavsdieten är verkligen enkel att ta till sig. Jag rekommenderar rutinmässigt Medelhavsdieten till mina patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, fetma, alkoholrelaterad fettleversjukdom, och till de med andra inflammatoriska sjukdomstillstånd. Men jag tror att vi kan göra detta till en allmän kostrekommendation för alla patienter i våra försök att främja hälsa och därmed förebygga sjukdomar. Jag hoppas att detta har varit till hjälp”. / Dr David Johnson

Medscape

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Våg och måttband vid viktkontroll

Pendla i vikt ökar risken för hjärt-kärlsjukdom

Budskap att ta med

  • Att pendla i vikt visade sig vara associerat med en ökad risk för kardiovaskulära händelser, kardiovaskulär död, hjärtinfarkt, stroke och totalt för kardiovaskulära sjukdomar (CVD), oberoende av diabetes.

Varför detta är viktigt?

  • Resultaten tyder på att undersökning av den biologiska mekanismen och identifiering av biomarkörer för viktvariationer kan vara till hjälp för att identifiera individer som löper störst risk för hjärt-kärlsjukdom.

Studiens upplägg

  • En metaanalys av 23 studier som totalt inkluderade 15 382 537 deltagare, där personerna identifierades efter en sökning i databaserna PubMed, Web of Science och Cochrane Library.
  • Primärt resultat: Risk för någon kardiovaskulär incident.
  • Andra resultat: Kardiovaskulär död, hjärtinfarkt, stroke och total risk för hjärt-kärlincidenter.
  • Finansiering: Ingen.

Resultat

Vikt som varierar och pendlar upp och ned var associerad med en signifikant ökad risk för:

  • någon kardiovaskulär händelse (27%, P < 0,0001)
  • kardiovaskulär död (29%, P < 0,0001)
  • hjärtinfarkt (32%, P = 0,0037)
  • stroke (21%, P < 0,0001)
  • total risk för incidenter i hjärt-kärlsjukdom (36%, P = 0,01)

Dessa samband påverkades inte oavsett om personerna hade diabetes eller inte.
Liknande resultat observerades för variation i BMI.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är kroppsviktsvariation associerad med en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar oavsett om personerna har diabetes eller inte. Framtida forskning behövs för att bevisa ett orsakssamband mellan viktvariabilitet och risk för hjärt-kärlsjukdom, eftersom effektiva åtgärder för att bibehålla en stabil vikt kan minska risken för att drabbas hjärt-kärlsjukdom.

Studiens begränsningar

Heterogenitet (oliheter) mellan studier, vilket kan påverka resultatet.

Medscape

Cardiovascular Diabetology

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Stroke hos unga vuxna ökar

Kraftig ökning av stroke bland unga

En studie från Oxfordshire, England visar på en kraftig ökning av stroke hos unga vuxna, samtidigt som en andra studie identifierar en liknande trend generellt i höginkomstländer.

Författarna till de två studierna säger att den ”traditionella synen” är att vaskulära riskfaktorer, som högt blodtryck, diabetes och fetma, spelar en ”mindre roll” vid ungas stroke. Men nyare studier har börjat motsäga denna uppfattning, säger de, och framhöll att stroke hos unga är ett växande problem i höginkomstländer.

I studierna, publicerade i JAMA, ville forskarna ha svar på två frågor, den första frågan var: ”Avviker incidensen stroke hos yngre jämfört med äldre personer mellan 2002 till 2018?”

För att försöka svara på denna fråga utförde forskare från Nuffield Department of Clinical Neuroscience vid University of Oxford en prospektiv populationsbaserad incidensstudie, genomförd från april 2002 till mars 2018. Utifrån data från The Oxford Vascular Study inkluderades 94 567 personer registrerade hos husläkare i Oxfordshire. Det man huvudsakliga tittade på var förändringar i incidensen av stroke, Transitorisk Ischemisk Attack (TIA) och andra större vaskulära händelser – hjärtinfarkt, plötslig hjärtdöd och perifera vaskulära händelser – stratifierade efter ålder, kön, etiologi och svårighetsgrad.

Forskarna tog också hänsyn till andra faktorer som livsstil, kontroll av traditionella vaskulära riskfaktorer och könsspecifika orsaker till stroke.

Ökar hos unga, minskar hos äldre

Det förekom 2429 incidenter stroke under studieperioden – medelålder för de drabbade var 73,6 år och 51,3% var kvinnor. Forskarna fann att mellan perioden 2002-2010 och 2010-2018 var det en 67% ökning av incidensen stroke bland vuxna under 55 år och en 15-procentig minskning bland de över 55 år. Den signifikanta ökningen av incidensen för de yngre än 55 år var oberoende av kön, svårighetsgrad av stroke, vilken typ av stroke, och sågs även vid TIA, men inte vid hjärtinfarkt och andra större vaskulära händelser.

Även om TIA och stroke för de yngre än 55 år var signifikant associerade med diabetes, hypertoni, rökning och fetma, påpekade studieförfattarna att den ”signifikanta ökningen” i incidens från 2002-2010 till 2010-2010 observerades även hos individer utan dessa riskfaktorer.

Någon liknande avvikelse i incidens hittades inte för andra vaskulära händelser, som hjärtinfarkt, påpekade de. ”Med tanke på frånvaron av denna skillnad för andra vaskulära händelser behövs ytterligare forskning för att förstå orsakerna till denna skillnad”, säger författarna.

Ökningen var störst i chefsyrken och minst i okvalificerade yrken. Forskarna föreslog att detta kunde förklaras av inverkan av arbetsrelaterad stress, låg fysisk aktivitet och långa arbetstider – där var och en är starkare förknippade med risk för stroke än för hjärtinfarkt.

Dr Angela Hind, direktör för Medical Research Foundation, säger: ”Historiskt har vi tänkt på stroke som något som bara drabbar äldre vuxna, men studier som denna tyder på ett växande problem hos unga vuxna.”

Prevalensen av traditionella vaskulära riskfaktorer hos unga människor med stroke var också hög, säger författarna, och betonade ”vikten av att identifiera och hantera dessa riskfaktorer”.

Ökning av stroke bland unga i höginkomstländer

Den andra frågan som forskarna ville svara på var: ”Vad händer med incidensen stroke hos yngre jämfört med äldre i höginkomstländer under 2000-talet?”

De påpekade att den totala strokeincidensen minskade i höginkomstländer, men att data om trender i incidensen stroke över tid hos individer yngre än 55 år var ”motstridiga”.

För den andra studien – en systematisk översikt och metaanalys – sökte forskarna i PubMed och i EMBASE från starten och till februari 2022, där data från Oxford Vascular Study också inkluderades.

Bland 50 studier fann de att trender i strokeincidensen varierade efter ålder i höginkomstländer, med mindre gynnsamma trender bland yngre jämfört med äldre. De noterad att den minskning av incidensen som observerades hos äldre inte sågs bland yngre. Detta, säger de, betonar det ”brådskande behovet” av att bättre förstå etiologi och förebyggandet av stroke bland yngre personer.

Dr Linxin Li, Medical Research Foundation-stipendiat, University of Oxford, säger: ”Vår studie visar en oroande ökning av strokefall bland unga över hela Oxfordshire, vilket återspeglas av en liknande bild i andra höginkomstländer.”

Dr Angela Hind förklarade att stroke hos unga vuxna kan ha en ”stor inverkan”, och att ekonomiska, sociala och personliga konsekvenser kan vara ”förödande”.

”Mer forskning måste göras för att öka förståelsen för orsakerna till stroke hos unga och de bästa sätten att förebygga det,” säger hon.

”Att fastställa vikten av kända riskfaktorer vid stroke hos unga kommer att bidra till att öka den allmänna medvetenheten om behovet av bättre kontroll”, betonade Dr Li. ”Vi behöver också bättre sätt att identifiera unga människor som löper hög risk för stroke, eftersom nuvarande riskmodeller är baserade på prediktorer för stroke hos äldre”, avslutar hon.

Medscape

JAMA

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.