Kan långvarig fysisk aktivitet påverka dödlighet och biologiskt åldrande? En finsk studie som följt tvillingar i 30 år visar att måttlig motion är bäst. Måttlig fysisk aktivitet hade bäst effekt på livslängd och minskad dödlighet med 7% under en 30-årsperiod.
Intressant nog gav högre nivåer av fysisk aktivitet inga ytterligare fördelar. Studien publicerades i European Journal of Epidemiology.
30-årig tvillingstudie
Studien, som leddes av Anna Kankaanpää, postdoktoral forskare vid Gerontology Research Center (GEREC) vid fakulteten för idrott och hälsovetenskap, Jyväskylä universitet, undersökte 22 750 tvillingar födda före 1958. Data om fysisk aktivitet på fritiden samlades in från deltagarna 1975, 1981 och 1990, och uppföljning av dödligheten genomfördes fram till 2020.
Forskarna undersökte också hur fysisk aktivitet påverkar biologiskt åldrande, mätt med epigenetiska ”klockor”, och dess inverkan på befintlig risk för genetisk sjukdom.
Deltagarna delades in i fyra grupper baserat på deras aktivitetsnivåer med hjälp av ett validerat frågeformulär som mätte den fysiska aktiviteten: Stillasittande, måttligt aktiv, aktiv och mycket aktiv. Fysisk aktivitet utvärderades under en 15-årsperiod och dödligheten utvärderades efter 30 års uppföljning.
För en delmängd av tvillingar samlades blodprover in för att bedöma biologiskt åldrande med hjälp av epigenetiska ”klockor” baserade på förändringar i DNA-metylering. Genetiska data fanns tillgängliga för 4897 tvillingar.
Riktlinjer för träning — Ingen garanti mot att dö
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar 150–300 minuter måttlig eller 75–150 minuter intensiv fysisk aktivitet per vecka. Forskarna använde dessa rekommendationer för att undersöka respektive motionsintervalls effekter på dödlighet och risken för genetiska sjukdomar.
Efterlevnad av dessa rekommendationer minskar dock inte dödligheten eller förändrar risken för genetisk sjukdom. Bland tvillingpar där den ena tvillingen följde riktlinjerna i 15 år och den andra inte gjorde det, fanns det ingen signifikant skillnad i dödlighet.
Forskarna föreslog att potentiella bias (partiskhet) i observationsstudier kan ha lett till ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och dödlighetsrisk. Trots att man tog hänsyn till olika potentiella störande faktorer och den långa uppföljningsperioden bekräftade denna studie inte detta samband.
”I våra studier försökte vi ta hänsyn till olika källor till bias, och i kombination med den långa uppföljningsperioden kunde vi inte bekräfta att om man följer riktlinjer för fysisk aktivitet så minskar den genetiska risken för hjärt-kärlsjukdom eller att orsakssambandet leder till minskad dödlighet”, säger studiens medförfattare Laura Joensuu, vid GEREC.
Så kallat U-format samband – Måttlig motion är bäst
I en delmängd av tvillingar som lämnade blodprover observerade forskarna ett U-format samband (ungefär samma resultat hos de med minst resp mest aktivitet) mellan fysisk aktivitet och biologiskt åldrande. Både de stillasittande och högaktiva grupperna var biologiskt äldre än den måttligt aktiva gruppen.
Även efter justering för olika livsstilsfaktorer var den högaktiva gruppen i genomsnitt 1,2 år biologiskt äldre än den måttligt aktiva gruppen och 1,6 år äldre än den aktiva gruppen.
”Det biologiska åldrandet accelererade hos dem som tränade minst respektive mest”, säger studiens korresponderande författare Elina Sillanpää, professor vid GEREC.
Eftersom forskarna inte kunde fastställa ett signifikant samband mellan långvarig fysisk aktivitet och långsammare biologiskt åldrande, drog de slutsatsen att biologisk ålder kanske inte direkt påverkar sambandet mellan fysisk aktivitet och minskad dödlighet.
Begränsningar med studien
Forskarna erkände begränsningarna i observationsdata, som sannolikt är påverkade av olika livsstilsfaktorer, som rökning eller alkoholkonsumtion.
Ett underliggande tillstånd före sjukdom kan begränsa fysisk aktivitet och i slutändan leda till döden, inte bristen på motion i sig. Detta skulle kunna påverka sambandet mellan fysisk aktivitet och dödlighet.
Komplexa livsstilssamband
Dessa resultat tyder på att sambandet mellan fysisk aktivitet och total dödlighet påverkas av flera samverkande faktorer. Det uppenbara sambandet mellan fysisk aktivitet och lägre dödlighet kan återspegla deltagarnas övergripande goda hälsa och livsstil.
Forskarna spekulerade i att en övergripande hälsosam livsstil kan ha en mer positiv effekt på biologisk ålder än enbart upprätthållandet av höga nivåer av fysisk aktivitet.
European Journal of Epidemiology
I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori
Prenumerera på nyhetsbrevet för att få 1 minuters korta sammanfattningar av medicinska studier
