En kontrollerad studie av unga vuxna med sömnbrist har gett de första bevisen på ett orsakssamband som kopplar sömnbrist till bukfetma och till skadligt visceralt fett eller ”bukfett”. I vad forskarna hävdar är den första studien någonsin som utvärderar sambandet mellan sömnbrist och omfördelning av kroppsfett, visar på en ökning av bukfett, och särskilt visceralt fett, som ett resultat av förkortad sömn.
Naima Covassin, PhD, en forskare inom hjärt- och kärlmedicin vid Mayo Clinic i Rochester, Minnesota, USA, ledde denna randomiserade, kontrollerade studie av 12 friska, icke-överviktiga personer som slumpmässigt lottades till kontrollerad sömnbrist – 2 veckor med 4 timmars sömn per natt – eller kontrollerad sömn på 9 timmar per natt, följt av en 3-dagars återhämtningsperiod. Studien genomfördes på sjukhus, man övervakade deltagarnas kaloriintag och energiåtgång. Deltagarna var i åldern 19 till 39 år.
”Vad vi fann var att deltagarna i slutet av två veckors perioden lade på sig ungefär ett 0,5 kg extra i vikt, vilket var betydande men fortfarande mycket blygsamt,” säger en av studieförfattarna Virend K. Somers, MD, PhD, i en intervju. ”Den genomsnittliga personen som sover 4 timmar per natt tror att de mår bra om de inte lägger på sig mer än ett halvt kilo”, säger Somers som är professor i kardiovaskulär medicin vid Mayo Clinic.
”Problemet är,” säger han, ”att när man gör en mer specifik analys finner man att den signifikanta ökningen med 0,5 kg faktiskt är ökning av fett i buken och mer specifikt inne runt tarmarna.”
Studien fann att patienter med begränsad sömn åt i genomsnitt 308 kalorier mer per dag än gruppen som sov längre (P = 0,015), och det ledde till 0,5 kg viktökning (P = 0,008), men det ledde också till en ökning med 7,8 cm2 vävnadsfett runt tarmarna (P = 0,042 ), vilket motsvarar en ökning med cirka 11%. Man använde datortomografi för utvärdera fördelningen av bukfett dag 1 och dag 18 (1 dag efter 3-dagars återhämtningsperioden).
Visceral fettvävnad (bukfetma) – fynd efter period med ”återhämtning”
Efter återhämtningsperioden fann man dock att visceral fettvävnad hos patienter med sömnbrist fortsatte att öka, trots att kroppsvikten sjönk och subkutant fett minskade, och att ökningen av det totala bukfettet planade ut. ”De sov mycket, de åt färre kalorier och deras vikt gick ner, men, och mycket viktigt, trots det så fortsatte deras bukfett att öka,” sa Somers. I genomsnitt ökade den med ytterligare 3,125 cm2 till dag 21.
Fynden väcker ett antal frågor som behöver utredas ytterligare, säger Somers. ”Det finns ett biokemiskt ”budskap” i kroppen som fortsätter att skicka fett till tarmarna”, säger han. ”Vad vi inte vet är om upprepade episoder av otillräcklig sömn faktiskt ackumuleras över tid och leder till bukfetma.”
Studien visade också att de traditionella parametrarna som används för att utvärdera kardiovaskulär risk inte räcker, säger Somers. ”Om vi endast kontrollerade kroppsvikt, BMI och totalt kroppsfett i procent, skulle vi helt missa detta”, säger han.
Framtida undersökningar bör fokusera på två punkter: Att identifiera de mekanismer som orsakar visceral fettvävnad genom för lite sömn, och om förlängd sömn kan vända den processen.
”Den stora oron är uppenbarligen hjärtat,” säger Somers. ”Kom ihåg att det här inte är sjuka människor. Det här är unga friska personer som genom sitt beteende förflyttar sitt kroppsfett till helt fel plats.”
I en ledare i den medicinska tidskriften Journal of the American College of Cardiology skriver endokrinologen Harold Bays, MD, att studien bekräftar behovet av att utvärdera sömnstörningar som en potentiell orsak till ackumulerat visceralt fett. Bays, från University of Louisville, USA, är medicinsk chef och ordförande för Louisville Metabolic and Atherosclerosis Research Center.
”Den största missuppfattningen bland många läkare, och vissa kardiologer, är att fetma inte är en sjukdom”, sa Bays i en intervju. ”Även när vissa läkare tror att fetma är en sjukdom, tror de att dess sjukdomsframkallande potential är begränsad till visceralt fett.” Han noterade att subkutant fett kan leda till ackumulering av visceralt fett och epikardiellt fett, såväl som fettinfiltration i levern och andra vitala organ, vilket resulterar i ökad epikardiell fettvävnad och indirekta negativa effekter på hjärtat.
”Således, även om sömnstörningar inte ökar kroppsvikten, om störningar av sömnen resulterar i fettdysfunktion – ”sjukt fett” – kan detta resultera i ökade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och ohälsosam kroppskonstitution, inklusive en ökning av visceralt fett ”, avslutar Bays.
