”De flesta människor saktar ner lite – kanske med 10% till 20% – när de utför en kognitiv uppgift [medan de går], men om gången saktar ner med 30% eller mer är det inte normalt”
”De flesta människor saktar ner lite – kanske med 10% till 20% – när de utför en kognitiv uppgift [medan de går], men om gången saktas ner med 30% eller mer är det inte normalt”
Onormala gångmönster kan vara en tidig indikator på demens orsakad av Alzheimers sjukdom (AD) och kan på sätt urskiljas från andra neurodegenerativa och kognitiva störningar, föreslår ny forskning.
Resultaten av en ny studie visar att en stor variation i gång var förknippad med sämre kognitiv kapacitet, och det var avgörande skillnader mellan Alzheimers och de andra studerade tillstånden.
”Av fem olika neurodegenerativa tillstånd som kan leda till demens, finns det en motorsignal som verkar vara ganska specifik för Alzheimers, och det är variationer i gångmönster – en ”oregelbundenhet i gången”, säger författaren till studien Manuel Montero-Odasso, MD, doktor, professor, London, Ontario, Kanada, till Medscape Medical News.
Gångmönster kan vara en värdefull markör ”när en patient kommer till mottagningen med minnesproblem, och du vet inte om detta beror på åldringsprocessen eller är en debuterande demens”, säger Montero-Odasso.
Förutspå demens
Många individer med neuro-degenerativa och kognitiva störningar upplever gångnedsättning, oftast gångvariationer, definierade som ”steg-för-steg-svängningar i avstånd och tid”, skriver författarna.
Tidigare forskning har visat ett samband mellan gångvariationer och neurodegenerativa störningar. Det finns emellertid en ”brist på systematiska jämförelser över spektrumet av neurodegenerativa sjukdomar som så småningom påverkar kognition, inklusive pre-demensstadier”, skriver dom.
”Vi har bevis som visar att kognitiva problem, såsom dåligt minne och störning av exekutiva funktioner (problem med planering, problemlösning, organisation och tidshantering), kan vara prediktorer för demens, och vi vill undersöka om motorisk kapacitet, och specifikt gångvariationer, kan bidra till att diagnostisera olika typer av neurodegenerativa tillstånd,” berättade Montero -Odasso.
Forskarna utvärderade gångrörelse hos 500 deltagare från COMPASS-ND-studien och Gait Brain Study Studien (medelålder 72 år och 48,8% kvinnor).
Deltagarna i studierna inkluderade kognitivt friska individer, liksom de med subjektiv kognitiv svikt, mild kognitiv svikt, Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, frontal-temporal demens och Lewy kroppsdemens.
Forskarna delade in deltagarna i tre undergrupper:
Normal global kognition: kontrollpersoner (n = 91); Parkinsons sjukdom (n = 41); subjektiv kognitiv svikt (n = 33)
Mild kognitiv svikt: Mild kognitiv svikt (n = 214); Parkinsons sjukdom-Mild kognitiv svikt (n = 19)
Demens: Frontal-temporal demens (n = 10); Lewy kroppsdemens (n = 11); Alzheimers sjukdom (n = 72); Parkinsons sjukdom demens (n = 9)
För att mäta gångrörelser ombads patienter att gå på en 6-meters elektronisk gångväg. Fyra punkter bedömdes utifrån analys av 11 kvantitativa gångparametrar: rytm, takt, variation och hållningskontroll.
Potentiella varningsflaggor – avvikande gångmönster tidigt tecken på Alzheimer
I jämförelse med kontrollgruppen uppträdde skillnader i gångrörelse endast mellan Parkinsons sjukdom-, Alzheimers sjukdom- och Parkinsons sjukdom demens-grupperna (P<0.006 för alla).
Parkinsons sjukdom: Högre (dvs sämre) variation och lägre (dvs sämre) hållningskontroll.
Alzheimers sjukdom: Högre variation och lägre postural kontroll (reglering av kroppens orientering och stabilitet).
Parkinsons sjukdom demens: Större variation.
Gångvariationer kan vara ”en bättre motorisk markör för kognitiv kapacitet i Parkinsons sjukdom än svårighetsgraden av parkinsonism”, säger författarna.
Gångvariationer var det enda området med ”hög exakthet” för att identifiera personer med Alzheimers sjukdom (P<0.0001).
Forskarna delade vidare upp parametrarna för gångvariationer i tre områden som identifierade förekomsten av Alzheimers sjukdom.
Tiden det ta att gå: specificitet, 70%; känslighet, 80%; variation, 2,3%
Variation i steglängd: specificitet, 54%; känslighet, 80%; variation, 2,58%
Dubbel support variation: specificitet, 70%, känslighet, 75%; variation, 6,2%
”Samma delar av hjärnan som är viktiga för att upprätthålla kognition, minne och verkställande funktion är viktiga för att reglera motorisk kontroll av gången – till exempel frontal-temporal och pre-frontala cortex, det temporala området och hippocampus”, säger Montero-Odasso.
Han rekommenderade att läkare analyserar gången hos patienter som har minnesproblem.
”Vår studie använde elektroniska gångvägar, men du kan göra en gånganalys genom att gå i korridoren med patienten och observera deras gång”, föreslog han.
Han rekommenderade också att be patienten att gå samma sträcka medan han utför en kognitiv uppgift, som att namnge djur. Långsammare gång och större asymmetri är potentiella varningsflaggor för neuro-degenerativa tillstånd.
”De flesta människor saktar ner lite – kanske med 10% till 20% – när de utför en kognitiv uppgift [medan de går], men om gången saktas ner med 30% eller mer är det inte normalt”, sa Montero-Odasso.
Han tillade att minnesproblem är ”vanliga i åldern, även om inte alla kommer att få dem; men nedsatt minne och nedsatt exekutiva funktioner inklusive förändrat gångmönster pekar på områden i hjärnan som inte bara lider av åldringsprocessen utan också av degeneration”.
