övrigt

Probiotika vid depression

Probiotika vid depression

När probiotika används som komplement till antidepressiva minskar besvären hos patienter med svår depression, visar resultaten av en randomiserad placebokontrollerad studie.

I slutet av den åtta veckor långa pilotstudien fick deltagare som inte var symtomfria på antidepressiva läkemedel bättre poäng på mått som ångest och depression när de fick tillägg med probiotika jämfört med tillägg med placebo.

”Detta var en pilotstudie, utformad som en första undersökning på om en förbättring av tarmhälsan med probiotika skulle kunna fungera som en ny metod för att påverka nedstämdhet och mental hälsa,” säger en av forskarna Viktoriya Nikolova, PhD, Institutet för psykiatri, psykologi och neurovetenskap vid King’s College London, Storbritannien.

”Även om det får anses vara mycket lovande, är våra resultat bara det första steget, och större studier behövs,” noterade hon.

Studien publicerades den 14 juni i JAMA Psychiatry

Tarm-Hjärnaxeln

Med sikte på den så kallade tarm-hjärnaxeln som ett behandlingsmål för depression, genomförde forskarna en metaanalys av sju randomiserade kontrollerade studier (RCT) 2021 och fann att probiotika verkade effektivt för att minska depressiva symtom när det togs tillsammans med antidepressiva läkemedel.

För att undersöka ytterligare, lanserade Nikolova och teamet en randomiserad pilotstudie. Data samlades in från september 2019 till maj 2022.

Man inkluderade 49 vuxna som diagnostiserats med svår depression och som inte svarade fullständigt på antidepressiva, vilket indikeras av en poäng på mer än 13 på Hamilton Depression Rating Scale-17 (HAMD-17).

Hälften av deltagarna tilldelades slumpmässigt att få ett probiotikatillskott (som kunde köpas i butik), och hälften fick placebo. Båda grupperna tog sitt respektive tillskott fyra gånger per dag under den 8 veckor långa studien.

Vid studiestart, efter 4 veckor och efter 8 veckor, utvärderades deltagarna för depression med HAMD-17, Inventory of Depressive Symptomatology (IDS) och ångest med Hamilton Anxiety Rating Scale (HAMA).

Majoriteten av deltagarna (80 %) var kvinnor med en medelålder på 32 år. Följsamheten var hög, 97 % av doserna togs efter behov, och inga biverkningar rapporterades.

Jämfört med placebogruppen hade den probiotiska gruppen större förbättring av depressiva symtom enligt HAMD-17 (vecka 4) och IDS Self Report (vecka 8).

Jämfört med placebogruppen upplevde den probiotiska gruppen också större förbättringar av ångestsymtom enligt HAMA (vecka 4 och vecka 8).

Nikolova berättade att en stor uppföljningsstudie planeras för att ytterligare bekräfta resultaten.

Nutritionspsykiatern Drew Ramsey, MD, författare till Eat to Beat Depression and Anxiety och biträdande klinisk professor i psykiatri vid Columbia University College of Physicians and Surgeons i New York City, säger: ”Denna randomiserade kliniska studie lägger till avsevärda bevis för att kosten påverkar depression.”

Han noterade vidare att ”inom näringspsykiatrin rekommenderar vi att äta fermenterad mat eftersom de har visat sig förbättra mångfalden av mikrobiomet och minskar markörer för inflammation”.

Ramsey konstaterade att man använde en produkt och enhet motsvarande en ”enkel portion kombucha.”

”I vår kliniska grupp och i vår kurs i näringspsykiatri rekommenderar vi fermenterad mat framför probiotika eftersom detta är det mest hållbara, evidensbaserade sättet att förbättra mångfalden av mikrobiomet”, säger Ramsey, med hänvisning till en nyligen genomförd forskning av Gardner vid Stanford university.

”Detta är en företagsfinansierad studie som lägger till ytterligare bevis till tidigare resultat, men det bör förtydligas för patienter och läkare att de ska förorda konsumtion av kefir, kimchi, kombucha och fermenterade grönsaker, och inte att patienter ska ta probiotiska produkter i första hand”, säger han.

Probiotika vid depression – har en viktig plats inom mental hälsa

Uma Naidoo, MD, kommenterar: ”Som jag skrev i min första bok, This is Your Brain on Food, finns det en verklig plats för användningen av probiotika i mental hälsa, inklusive vikten av tarm-hjärnaxeln.” 

Naidoo är chef för närings- och metabolisk psykiatri vid Massachusetts General Hospital och för näringspsykiatri vid MGH Academy.

Hon noterade att när en person, efter att ha provat probiotika, slutar använda det, vänds de positiva förändringarna i tarmen, så ”det är viktigt att fortsätta ta probiotika om du har blivit stabilare i din sinnesstämning.”

Naidoo tillade att ”varje persons tarmmikrobiom är så unik att det är troligt att inte alla människor kommer att uppleva samma reaktion när dom använder probiotika.”

”Att äta mat med levande probiotika kan också gynna tarmhälsan och därför sinnestämningen,” säger hon. Detsamma gäller att äta fermenterad mat med levande aktiva bakteriekulturer”.

Medscape

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Både intermittent fasta och färre kalorier gynnar mikrobiotan

Både intermittent fasta och färre kalorier gynnar mikrobiotan

  • Intermittent fasta och färre kalorier är båda gynnsamma för mångfalden av mikroorganismer i mikrobiomet.
  • Tarmbakterier i mikrobiomet är viktiga för en rad hälsorelaterade processer i kroppen, och bristen på mångfald är kopplad till flera sjukdomar.
  • Det finns flera så kallade blå zoner i världen, områden med extremt hög andel människor som blir över 100 år.

Intermittent fasta och reducering av antalet kalorier är båda effektiva metoder för att gynna den så viktiga mikrobiommångfalden (många olika goda bakterier). En ny studie från University of Colorados belyser hur förändringar i tarmmikrobiomet (tarmfloran), som åstadkoms genom kostinterventioner, kan påverka reglering av gener och generell hälsa.

Både intermittent fasta och reducering av kalorier påverkar mikrobiomet positivt, genom hela matsmältningssystemet.

Deltagarna i studien, som alla var överviktiga eller hade fetma, skulle antingen fasta i 3 dagar i följd varje vecka under ett år, eller minska sitt normala dagliga kaloriintag med cirka en tredjedel under samma period.

En tidig analys visade att mångfalden av tarmbakterier i personernas mikrobiom förbättrades avsevärt redan efter 3 månader i den 1-åriga studien. Förbättringar sågs både hos de som fastade och de som minskade sitt dagliga kaloriintag.

Analysen visar att en person kan förbättra mångfalden av sitt mikrobiom och potentiellt sin generella hälsa genom att använda en av dessa metoder för att gå ned i vikt. 

Studien visar att förändringar i mikrobiomet inträffar under viktminskning. Forskarna observerade flera samband mellan mångfalden av mikrober associerade med metabolism och fetma och DNA-metylering, en process genom vilken genreglering förändras, vilket potentiellt påverkar vår hälsa.

Studien publicerades i Nutrients.

Varför mikrobiell mångfald är viktigt för hälsan

I vår kropp finns ungefär 100 biljoner symbiotiska mikrobiella celler. De flesta av dessa är bakterier, och de flesta lever i övre och nedre tarmen. Vår förståelse för dessa små organismer är fortfarande något i sin linda. Det är dock tydligt att de är inflytelserika aktörer för vår hälsa.

Gastroenterolog Dr Rudolph Bedford, som inte var involverad i studien, förklarar: ”Tarmmikrobiomet förmedlar så många olika saker. Det förmedlar alla typer av inflammatoriska processer som pågår i din kropp.”

Inflammation i kroppen har varit inblandad i många medicinska problem, från cancer till diabetes, demens och hjärtsjukdomar.

Dessutom påverkar mikroberna i mikrobiomet även andra processer, inklusive aptit och fetma.

Dr Bedford säger: ”Du ska sträva efter en mycket mångsidig mikrobiom eftersom ju större mångfald du har, desto bättre varierade funktioner för olika aspekter av din kropp kommer du att ha. Du vill ha ett mycket varierat mikrobiom för att minska och reglera alla mekanismer i din kropp.”

Forskning visar värdet av en mångfaldig mikrobiom. Dietist Kristin Kirkpatrick, inte heller inblandad i studien, tillägger att ”mikrobiell mångfald har associerats med en bättre mikrobiom.”

”Studier har visat att friska individer ofta har en mer varierad tarmmikrobiota. Vi ser också i data att ju fler nyttiga mikrober, desto mer fördelaktiga resultat för hälsan, säger hon.

Varför fasta och kaloriminskning förbättrar mikrobiell mångfald

I sin tidiga analys, hade forskarna kommenterat att mekanismen kunde bero på fördelarna med förändringarna i metabolism, viktminskning, kardiometabola faktorer eller till förbättringar kopplade till förändringar med de båda dieterna.

Dr. Bedford har en enklare förklaring. ”Mikrobiomet arbetar heltid”, säger han. ”Så när du fastar eller äter mindre, vilar du mikrobiomet så att det kan fyllas på igen, precis som när du sover. Det är definitivt en av teorierna om varför du förbättrar mångfalden av mikrobiomet med intermittent fasta.”

Ändå varnade Kirkpatrick för att ”det inte finns någon ”one size fits all” diet, så varje enskild diet måste utvärderas av en näringsexpert.”

Dessutom rådde hon att ”gravida kvinnor, och de som ammar eller har en kronisk sjukdom bör tala med sin läkare eller dietist innan de ändrar sitt kostmönster.”

Kirkpatrick uttryckte också oro för att fasta och kalorireduktion kan innebära problem för de som har en historia av ätstörningar.

Både intermittent fasta och färre kalorier gynnar mikrobiotan

Fasta kan utföras på flera olika sätt. Medan deltagarna i studien fastade 3 dagar i veckan, kan fastan också göras under några timmar, eller flera dagar i rad.

Dr. Bedford noterade att ”problemet med att fasta är att många tyvärr, fastar i 12 till 16 timmar, för att sedan äta för mycket.”

Han varnade för att fasta inte är en bra idé för personer med diabetes, eftersom den långvariga bristen på mat orsakar fluktuationer i blodsocker- och insulinnivåer.

Risker med extrem kaloriminskning

Tidigare forskning har funnit att kalorireduktion, om den är för extrem, kan orsaka en ökning av patogena (sjukdomsframkallande) bakterier i tarmen, och kan leda till obalans i mikrobiomet.

Dr. Bedford ifrågasatte inte resultaten av denna forskning. Men han tror inte att avancerad kaloriminskning är en sannolik metod att använda för majoriteten av människor.

”Jag tror att det är mer av en teoretiskt strategi: du säger åt en person att svälta sig. Det krävs en enorm disciplin för att göra det. Så om du inte är kapabel att ”hungerstrejka” tror jag att det kan bli problem.

Problem för mikrobiomets mångfald

”I ett industrialiserat samhälle,” säger Dr. Bedford, ”är det förmodligen inte fler än fem, sex olika djur som vi äter. Och när det gäller växter, så konsumerar vi också ett begränsat antal växtprodukter.”

”Dessutom får djuren vi konsumerar antibiotika och växterna vi äter är besprutade med bekämpningsmedel. Detta tenderar att begränsa mångfalden av vårt mikrobiom eftersom du är vad du äter och det gäller även för bakterierna i mikrobiomet, fortsatte han.

”Som gastroenterolog ser vi allt yngre personer med tjocktarmscancer, och faktum är att det börjar bli ett problem av epidemiska proportioner i många länder”, fortsatte Dr. Bedford.

Han nämner även förekomsten av så kallade blå zoner, områden i världen där människor lever exceptionellt länge.

Det finns en anledning till varför människor lever längre i dessa områden: ”Det är för att de mestadels äter en växtbaserad kost, och en mångfald av växtbaserade livsmedel. Och det förändrar mikrobiomet till det bättre och leder till färre sjukdom.”

Medical News Today

Nutrients

Hur påverkar stress vår hjärna till att tröstäta?

Hur påverkar stress vår hjärna till att tröstäta?

  • Att tröstäta när du är stressad stänger av den delen av hjärnan som hindrar dig från att äta för mycket, enligt en ny studie.
  • Under normala omständigheter neutraliserar denna del den kemiska belöningen man får av att äta, vilket gör det mindre njutbart.
  • Fenomenet kan ses hos vilda djur och bland folkstammar som lever utanför det moderna samhället, och det signalerar ett snabbt intag av energi när man upplever ett hot (en situation av stress).
  • Men det är mindre användbart i dagens värld, där stress mer sällan är direkt relaterad till överlevnad.

För människor som är stressade kan det kännas som om tröstätande är den perfekta quickfixen. En ny studie på möss från Garvan Institute of Medical Research i Sydney, Australien, antyder dock att stressade personer bör tänka sig för två gånger innan de stoppar i sig godsaker.

Studien visar att kombinationen av stress och tröstätande stänger av hjärnans mekanism som talar om när man har ätit tillräckligt (mättnadskänslan).

Detta kan leda till att man äter för mycket av det man har sug efter när man tröstäter (comfort food), såväl som att det leder till viktökning och fetma, vilket kan ge upphov ännu mer stress.

Det hjärnområde som påverkas heter laterala habenulan, ett organ som finns hos både möss och människor. Under normala förhållanden producerar regionen en mild, obehaglig känsla vid kortvarig närvaro av en fettrik kost, vilket stänger av hjärnans belöningssvar, vilket gör det mindre njutbart att äta mer av det. Det är vanligt att mat som tröstäts innehåller mycket fett.

Genom att arbeta med kroniskt stressade möss fann forskarna att den laterala habenulan förblev okaraktäristiskt tyst när dom åt fettrik mat. Mössen fortsatte att äta, tydligen för nöjes skull, utan att bli mätta.

Efter ytterligare analys upptäckte forskarna att efter att ha gett stressade möss en kalorifri sötad matpellet, konsumerade de dubbelt så mycket sötad matpellet (eller vätska) än icke-stressade möss. Detta visar att en preferens för sötsaker – även om det är kalorifritt – kvarstod hos de stressade mössen.

För att bekräfta deras upptäckt, så när forskarna återaktiverade den laterala habenulan med hjälp av optogenetiskt ljus som kan kontrollera neuronaktivitet, slutade mössen att äta för mycket.

Studien publiceras i Neuron.

Comfort food som strategi för stresshantering

Om att vid stress äta comfort food, vilket sannolikt leder till viktökning, är det då en särskilt förnuftig strategi?

Ur ett evolutionärt perspektiv, enligt studiens författare Dr Chi Kin Ip från Garvan Institute of Medical Research, så kan det vara det.

”Ätbeteende är förmodligen det mest kritiska beteendet som upprätthålls hos alla arter för att stimulera överlevnad,” säger han.

Dr Ip säger att djur som lever i det vilda saknar privilegiet med ett överdrivet ätande av mat med hög fetthalt och att deras stresssystem tillåter dem att överleva genom att finjustera sin energianvändning och tillgång beroende på aktuell efterfrågan.

Fettrik mat ger ett sätt att få energi snabbt, och som Dr Ip uttryckte det, ”i naturen är det definitivt bättre att ha mycket energi i kroppen än lite.”

Hos moderna människor är stress mindre relevant för vår bokstavliga överlevnad.

Dr Rennis tog upp oron över viktökning från stressätandet, och säger: ”Att hänge sig åt comfort food ibland utgör inget problem.”

Å andra sidan förklarade Dr Tomiyama, ”Vi vet att högre vikt är extremt stigmatiserat i det här landet, och jag har tillbringat ett decennium av forskning som visar att viktstigma är stressande och stimulerar en biologisk stressrespons.”

Dr Rennis noterade att överätande av comfort food som svar på stress ”liknas vid att dricka alkohol ibland för att varva ner. Det är okej då och då, men kan leda till problem om det görs för ofta.”

Dr Tomiyama påpekade att tröstmat inte nödvändigtvis måste innehålla mycket socker, fett eller kalorier för att vara tröstande.

”Vi genomförde en studie där vi tränade människor att må bättre genom att äta frukt,” sa hon.

Är forskningsresultat från möss tillämpbart på människa?

På frågan om resultat från en musstudie är överförbart på människa, ansåg både Dr Ip och Dr Tomiyama att det är det.

”Människor är djur precis som möss, och icke-mänskliga djurstudier ger en riktigt snäv experimentell kontroll som ger värdefull information som vi helt enkelt inte kan få hos människor”, sa Dr Tomiyama.

Dr Ip förklarade några av likheterna mellan människor och djur:

”Den anatomiska strukturen, såväl som funktionen av habenulan, är mycket välbevarad hos alla arter, inklusive människor. Den laterala habenulan är en region som spelar en avgörande roll för att reglera känslomässig respons. Under aktivering utlöser det ett aversivt beteende (händelser, saker och situationer som framkallar olust, obehag, fara och som människor eller djur undflyr eller undviker), vilket är en av mekanismerna som utlöser känslomässigt lidande. Men när de tystas inducerar det motsatsen, vilket är ett belöningssvar, säger han.

Han noterade också att en molekyl som identifierats i musstudien som viktig för beteendet hos den laterala habenulan också finns hos människor.

Vad är comfort food?

Det är inte helt klart om det finns en universell definition av comfort food, säger Dr A. Janet Tomiyama, som inte var involverad i studien.

”Folk antar att comfort food automatiskt är mat med hög fetthalt, hög sockerhalt och kaloririk mat”, säger hon, ”men ingen har systematiskt undersökt detta.”

Men den allmänna meningen, säger Dr Lesley Rennis, som inte heller var involverad i studien, är att ”comfort food är mat som smakar gott och får oss att må bra. Vanligtvis är den kalorität, rik på socker och fett, och har ofta ett nostalgiskt och sentimentalt värde.”

”De kallas ibland hypersmaklig mat, då dessa produkter är belönande och stimulerar frisättningen av må-bra-hormoner som serotonin”, säger Dr Lesley Rennis.

En hel del forskning har undersökt comfort foods psykologiska dragningskraft. Dr Rennis säger att studien adderar extra värde till den diskussionen.

”Det ger ett lager av kunskap om stressens fysiologi och dess inverkan på födointaget. Liksom alla sjukdomstillstånd finns det både fysiologiska och psykologiska bidragande orsaker till att stressäta”, avslutar hon.

Medical News Today

Neuron

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Växtbaserad kostprotein

Bästa lågkolhydratdieten för diabetes

  • Mer än 95% av personer med diabetes har Typ 2-diabetes, vilket ofta beror på övervikt och inaktivitet.
  • Typ 2-diabetes uppstår när kroppen inte längre svarar på insulin och utvecklas vanligen efter 45 års ålder, även om det blir vanligare hos yngre människor.
  • Tillståndet är hanterbart, men om det försummas kan det orsaka allvarliga hälsoproblem och till och med vara dödligt.
  • En ny studie har funnit att genom att äta en växtbaserad lågkolhydratdiet kan en person minska risken att utveckla typ 2-diabetes.

Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har mer än 37 miljoner vuxna i USA diabetes, och av dessa har cirka 95% typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes (T2D) utvecklas när en persons kropp slutar svara på insulinet (hormonet som reglerar blodsockernivån) som produceras av celler i bukspottkörteln.

Däremot producerar inte personer med Typ 1-diabetes insulin (som tros orsakas av en autoimmun reaktion). De måste testa sin blodsockernivå regelbundet och använda insulin för att hålla den inom ett hälsosamt intervall.

En nyligen genomförd studie har föreslagit att en lågkolhydratdiet kan minska risken för T2D. Denna studie kunde dock inte skilja på om detta fynd helt berodde på minskning av kolhydrater eller bara kaloriminskning.

Dr. Eamon Laird, gästforskare vid Trinity College Dublin, Irland, som inte var involverad i studien, säger: ”Det är ett mycket komplext ämne. Vi vet redan att konsumtion av fullkorn och växtbaserad mat är bra för att minska risken för diabetes.”

Nu har en studie, som ännu inte har publicerats, föreslagit att det inte är lågkolhydratdieten utan typ av icke-kolhydrat mat som en person äter som påverkar risken att utveckla T2D.

Riskfaktorer för diabetes

T2D utvecklas vanligtvis långsamt med få symtom i början, så det kan förbli oupptäckt ett tag. Risken att utveckla T2D ökar genom faktorer som:

  • över 45 år
  • ärftlighet
  • för lite eller ingen träning
  • fetma eller övervikt, särskilt att ha bukfetma
  • låga nivåer av HDL, eller ”bra” kolesterol
  • höga nivåer av triglyceridfetter

Människor kan minska risken att utveckla T2D genom att hålla en hälsosam vikt, förbättra sin kost och vara aktiv.

CDC rekommenderar att man minskar intaget av processade livsmedel, transfetter, alkoholhaltiga och sockerhaltiga drycker, och istället väljer icke-stärkelsehaltiga grönsaker, frukt, magra proteiner, fullkorn, vatten och osötade drycker för att minska risken för T2D.

En lågkolhydratdiet

Den prospektiva kohortstudien genomfördes på 203 541 män och kvinnor i USA under mer än 30 år. Ingen av deltagare hade T2D, hjärt-kärlsjukdomar eller cancer när studien startade.

Vart fjärde år besvarade deltagarna frågor om sin kost med hjälp av ett validerat frågeformulär. Forskarna skapade poäng baserat på procentandelen av den totala energin varje person fick från sitt dagliga intag av proteiner, fetter och kolhydrater. De delade sedan in deltagarna i fem grupper.

Lågkolhydratgruppen fick cirka 40% av sina totala kalorier från kolhydrater.

Forskarna utvärderade sedan kvaliteten på dieterna genom att klassificera 18 grupper av näringsämnen, såsom fullkorn, frukt, grönsaker, nötter, baljväxter, godis och desserter, animaliskt fett, mejeriprodukter och kött.

Växtbaserad kost minskar risken för diabetes – Bästa lågkolhydratdieten för diabetes

Sammantaget minskade inte en lågkolhydratdiet risken för T2D. Men när källorna till kostprotein analyserades separat, fann forskarna betydande skillnader i risken för att utveckla T2D.

De som mestadels åt vegetabiliskt protein hade en 6% minskad risk för T2D under de 30 åren.

För personer som begränsade sitt intag av raffinerade kolhydrater minskade risken för T2D ytterligare med 15% jämfört med de som åt en vanlig diet.

Däremot hade de på en lågkolhydratdiet som åt huvudsakligen animaliskt protein en 35% högre risk för T2D, vilket ökade till 39% hos de som också åt en diet låg på fullkorn.

Medical News Today

Circulation

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

E-vitamin

Betakaroten, E-vitamin och cancer

Abstrakt

Av betydelse

Enligt uppgifter från National Health and Nutrition Examination Survey rapporterade 52% av tillfrågade amerikaner att de använt minst 1 kosttillskott under de senaste 30 dagarna och 31% rapporterade att de använt ett multivitamin-mineraltillskott. Det vanligaste skälet till att använda kosttillskott är för allmän hälsa och välbefinnande och för att fylla näringsluckor i kosten. Hjärt-kärlsjukdomar och cancer är de två vanligaste dödsorsakerna och står årligen tillsammans för ungefär hälften av alla dödsfall i USA. Inflammation och oxidativ stress har visat sig spela en roll vid både hjärt-kärlsjukdomar och cancer, och kosttillskott kan ha antiinflammatoriska och antioxidativa effekter.

Mål

För att uppdatera sin rekommendation från 2014 beställde US Preventive Services Task Force* (USPSTF) en granskning av bevisen för effektiviteten av tillskott med enstaka näringsämnen, funktionellt relaterade näringsämnen i kombination eller multivitaminer för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom, cancer och dödlighet, i den allmänna vuxna befolkningen, liksom eventuella skador av tillskott.

Bevisbedömning

USPSTF drar slutsatsen med måttlig säkerhet att skadorna av tillskott med betakaroten överväger fördelarna för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar eller cancer. 

USPSTF drar också slutsatsen med måttlig säkerhet att det inte finns någon nettonytta av tillskott med vitamin E för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar eller cancer. 

USPSTF drar slutsatsen att bevisen är otillräckliga för att fastställa balansen mellan fördelar och skador av tillskott med multivitaminer för att förebygga hjärt-kärlsjukdom eller cancer. Bevis saknas och balansen mellan fördelar och skador kan inte fastställas. 

USPSTF drar slutsatsen att bevisen är otillräckliga för att fastställa balansen mellan fördelar och skador av tillskott med enstaka eller näringsämnen i kombination (andra än betakaroten och vitamin E) för att förebygga hjärt-kärlsjukdom eller cancer. Bevis saknas och balansen mellan fördelar och skador kan inte fastställas.

Rekommendation – Betakaroten, E-vitamin och cancer

USPSTF rekommenderar att man INTE använder betakaroten eller vitamin E-tillskott för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar eller cancer. 

USPSTF drar slutsatsen att de nuvarande bevisen är otillräckliga för att bedöma balansen mellan fördelar och skador av användningen av multivitamintillskott för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar eller cancer. 

USPSTF drar slutsatsen att de nuvarande bevisen är otillräckliga för att bedöma balansen mellan fördelar och skador av användningen av enstaka eller näringstillskott i kombination (andra än betakaroten och E-vitamin) för att förebygga hjärt-kärlsjukdom eller cancer.

* United States Preventive Services Task Force (USPSTF) är ”en oberoende panel av experter inom primärvård och prevention som systematiskt granskar bevisen på effektivitet och utvecklar rekommendationer för kliniskt förebyggande insatser”. Arbetsgruppen, en frivillig panel av primärvårdsläkare (inklusive de från internmedicin, pediatrik, familjemedicin, obstetrik och gynekologi, omvårdnad och psykologi) med metoderfarenhet inklusive epidemiologi, biostatistik, hälsovårdsforskning, beslutsvetenskap och hälsoekonomi. Finansieras, bemannas och utses av U.S. Department of Health and Human Services’ Agency for Healthcare Research and Quality.

JAMA

En man som drabbats av stroke

Tarmfloran och stroke

Två nya studier som identifierar stammar av tarmmikrobiota (tarmfloran) associerade med allvarligare stroke och sämre återhämtning efter stroke pekar på en möjlig roll för tarmmikrobiomet för att förebygga stroke och förbättra utfallet.

Forskare identifierade tarmmikrobiota som var annorlunda hos strokepatienter jämfört med kontrollpersoner, inklusive mer än två dussin bakterier associerade med en rad subtyper av stroke och stammar specifikt associerade med svårare grad av stroke 6 och 24 timmar efter att stroken inträffade.

Fynden läggs till en växande mängd bevis som, enligt forskarna, så småningom kan leda till terapier för att förbättra strokeresultat.

”Det finns inga specifika neuroprotektiva behandlingar för att förhindra neurologisk försämring efter stroke,” säger Miquel Lledós, MSc, doktorand vid Stroke Pharmacogenomics and Genetics Laboratory vid Sant Pau Research Institute, Barcelona, ​​Spanien, som ledde en av studierna. ”Användningen av nya terapier som förändrar mikrobiomet som förändringar av kosten eller fekal transplantation kan vara användbart för att förbättra utfallet efter stroke eller för att minska risken för stroke.”

Resultaten presenterades den 4 maj vid European Stroke Organisation Conference (ESOC) 2022.

En roll för tarmbakterier?

Tarmmikrobiota har varit involverad i risken för demens, hjärt-kärlsjukdomar och återfall av multipel skleros (MS). Tidigare forskning har också pekat på ett möjligt samband mellan tarmbakterier och stroke. Nya bevis tyder på ett möjligt samband mellan tarmbakterier och strokerisk, även om det mesta arbetet hittills har utförts i djurmodeller.

”Hos människor börjar tarmmikrobiotans roll och dess förhållande till neurologisk evolution och funktionshinder efter stroke att börja analyseras,” uttrycker Lledós. Han säger att deras huvudmål var att identifiera om tarmmikrobiotan var associerad med det neurologiska resultatet i den akuta fasen och i återhämtning 3 månader efter en stroke.

För sin studie analyserade Lledós och hans kollegor mikrobiota i de första fekala proverna från 89 patienter efter en ischemisk (propp) stroke. De jämförde resultaten med resultat från 12 kontrollpersoner.

Efter att ha justerat för ålder, kön, subtyp av stroke och andra förvirrande faktorer för snedvridning, identifierade de flera taxa (taxonomi = klassifikation av organismer) associerade med risk för ischemisk stroke (Fusobacterium, Lactobacillus).

Forskare identifierade vidare nya taxa associerade med högre risk för stroke i den akuta fasen efter 6 timmar (Prevotella copri, Negativibacillus) och efter 24 timmar (Lentisphaeria). De identifierade också en klass (Kiritimatiellae), ett släkte (Acidaminococcus) och en art (Paraprevotella xylaniphila) som kopplades till dåligt funktionellt resultat 3 månader efter en ischemisk stroke.

En modifierbar riskfaktor – Tarmfloran och stroke

Forskare från Yale University visade på liknande resultat i en annan studie som presenterades på ESOC kongressen.

Med hjälp av data från Flemish Gut Flora Project och MEGASTROKE-konsortiet identifierade forskare 26 bakteriearter associerade med akut ischemisk stroke eller en av dess undertyper. Av dessa var släktet Ruminococcus associerat med alla fyra utfallen.

”Det mest överraskande fyndet var att så många bakterier var förknippade med risken för ischemisk stroke”, säger huvudförfattaren till studien Cyprien Rivier, doktor i neurologi vid Yale School of Medicine. ”Detta pekar på en känslig balans i tarmmikrobiotan som kan påverka risken för stroke när den förändras.”

Det skulle innebära att tarmmikrobiota kan vara en potentiellt modifierbar faktor som kan minska risken för stroke helt eller möjligen minska svårighetsgraden av stroke, säger Rivier.

”En potentiell framtida utveckling av vår studie skulle vara att undersöka effekterna av att förändra tarmmikrobiotan hos patienter med hög risk för stroke genom att ge dem probiotika, prebiotika eller utföra fekala transplantationer och mäta om deras risk för stroke minskar,” säger Rivier. ”Detta kan potentiellt bana väg för icke-invasiva behandlingar för förebyggande och riskminskning av stroke.”

De exakta mekanismerna genom vilka tarmbakterier kan påverka neurologiska tillstånd som stroke är osäkra, men en möjlighet är att de kan orsaka förändringar i immunsystemet.

”Tarmmikrobiomet har redan identifierats som en potentiell riskfaktor för att vara mottaglig för olika kroniska metabola sjukdomar,” säger Lledós. ”Studier inom detta område indikerar att mikrobiell dysbios (obalans i mikrobiotan) i matsmältningskanalen kan påverka systemisk inflammation genom att förändra tarmpermeabiliteten (genomsläppligheten i tarmslemhinnan).”

Medscape

Barn som sitter på pottan

Din avföring kan innehålla svaret till ett långt liv

Många saker kan störa din tarmhälsa över tid. En diet med hög sockerhalt, stress, antibiotika – kan alla kopplas till dåliga förändringar i tarmfloran (mikroorganismerna som lever i din tarmkanal). Och detta kan öka risken för sjukdomar.

Men tänk om du kunde radera den skadan och återställa din tarmflora till en tid då du var yngre och friskare?

Det skulle kunna vara möjligt, säger forskare, genom att låta människor ta ett prov av sin egen avföring när de är unga för att sedan placeras tillbaka i tjocktarmen när de är äldre.

Medan vetenskapen för att backa upp detta inte är riktigt där än, så säger vissa forskare att vi inte ska vänta. De uppmanar befintliga avföringsbanker att låta folk börja spara sin avföring nu, så det finns sparat och möjligt att använda om vetenskapen blir tillgänglig.

Men hur skulle det fungera?

Du går till en avföringsbank och lämnar ett nytt avföringsprov, som skulle screenas för sjukdomar, tvättas, bearbetas och deponeras i en långtidsförvaring.

Sedan, om du drabbas av inflammatorisk tarmsjukdom, hjärtsjukdom eller typ 2-diabetes – eller om du råkar ut för något som utplånar din tarmflora, som exempelvis en antibiotikakur eller cytostatika – kan läkare använda din sparade avföring för att ”återkolonisera” din tarm, och återställa den till sitt tidigare, hälsosammare tillstånd, säger Scott Weiss, MD, professor i medicin vid Harvard Medical School och medförfattare till en ny artikel i ämnet. De skulle göra det med hjälp av en medicinsk procedur som kallas fekal mikrobiotatransplantation.

Timing är allt. Du skulle behöva ett prov från när du är frisk – säg mellan 18 och 35 år, eller innan du drabbas av ett kroniskt tillstånd, säger Weiss. Men om du fortfarande är frisk i 30-, 40- eller 50-årsåldern, kan lämnandet av ett prov då ändå gynna dig senare i livet.

Om vi kunde hantera ett ”banksystem” som detta, skulle det kunna ha potential att behandla autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar, diabetes, fetma och hjärtsjukdomar – eller till och med vända resultatet av åldrandet. Hur skulle detta kunna bli verklighet?

Avföringsbanker idag

Avföringsbanker existerar idag, men proverna där är inte avsedda för de ursprungliga donatorerna utan snarare för sjuka patienter som hoppas kunna behandla en sjukdom. Med hjälp av fekal transplantation överför läkare det fekala materialet till patientens tjocktarm, vilket återställer en hälsosam tarmmikrobiota.

Viss forskning visar att fekal transplantation kan hjälpa vid behandling av inflammatoriska tarmsjukdomar, som Crohns eller ulcerös kolit. Djurstudier tyder på att det också kan hjälpa vid behandling av fetma, att förlänga livslängden och vända vissa effekter av åldrandet, som åldersrelaterad nedgång av hjärnans funktioner. Andra studier undersöker dess potential som cancerbehandling, säger Weiss.

Men utanför labbet används fekal transplantation främst för ett syfte: att behandla Clostridioides difficile (C. diff ), en infektion som orsakas av en överväxt av C. diff-bakterier. Det fungerar ännu bättre än antibiotika, visar forskning.

Men först måste du hitta en frisk donator, och det är svårare än man tror.

Hitta friska avföringsprov

Det finns något motbjudande med tanken med fekal transplantation, men att ta hand om våra kroppssubstanser är inget nytt. Blodbanker till exempel är vanliga, och navelsträngsblodbanker – att bevara blod från nyföddas navelsträng för att hjälpa barnets eventuella framtida medicinska behov – blir alltmer populärt. Spermiedonatorer är mycket eftertraktade och man transplanterar regelbundet njurar och benmärg till patienter.

Så varför är vi så noga med bajs?

En anledning är att avföring (precis som blod) kan orsaka sjukdom – vilket är anledningen till att det är så viktigt att hitta friska avföringsdonatorer. Och problemet är att det kan vara väldigt svårt att hitta friska sådana.

För att donera fekalt material måste människor gå igenom en rigorös screeningprocess, säger Majdi Osman, MD, chief medical officer OpenBiome, en ideell forskningsorganisation inom mikrobiom.

Tills nyligen drev OpenBiome ett fekalt doneringsprogram, men nu har de flyttat fokus till forskning. Potentiella donatorer screenades för sjukdomar och psykiska tillstånd, patogener och antibiotikaresistens. Antalet som godkändes var mindre än 3%.

”Vi har ett mycket försiktigt tillvägagångssätt eftersom sambandet mellan sjukdomar och mikrobiomet fortfarande försöker förstås,” säger Osman.

Fekal transplantation medför också risker – även om de än så länge verkar milda. Biverkningar inkluderar mild diarré, illamående, magsmärtor och trötthet (även den hälsosammaste donatorsavföringen kanske inte passar perfekt med din egen).

Det var med anledning av det som tanken föddes på att använda sin egen avföring, säger Yang-Yu Liu, PhD, en Harvard-forskare som studerar mikrobiomet. Det är inte bara mer tilltalande utan kan också vara en bättre ”match” för din kropp.

Ska du placera din avföring på bank?

Medan forskarna säger att vi har anledning att vara optimistiska inför framtiden, är det viktigt att komma ihåg att många utmaningar kvarstår. Fekal transplantation är tidigt i utvecklingen, och det finns mycket om mikrobiomet vi fortfarande inte känner till.

Det finns exempelvis ingen garanti att om man återställer en persons mikrobiom till dess tidigare sjukdomsfria tillstånd så kommer det att hålla sjukdomar borta för alltid, säger Weiss. Om dina gener ökar dina chanser att ha Crohns, till exempel, är det möjligt att sjukdomen kan komma tillbaka.

Vi vet inte heller hur länge avföringsprover kan bevaras, säger Liu. Banker lagrar för närvarande fekalt material i 1 eller 2 år, inte i decennier. För att skydda proteinerna och DNA-strukturerna så länge skulle prover sannolikt behöva förvaras vid lagringstemperaturen för flytande kväve på -196 C (för närvarande lagras prover vid cirka -80 C). Även då skulle testning behövas för att bekräfta om de ömtåliga mikroorganismerna i avföringen kan överleva.

Det väcker en annan fråga: Vem kommer att reglera allt detta?

FDA reglerar användningen av fekal transplantation som läkemedel för behandling av C. diff, men som Liu påpekar anser många gastroenterologer att tarmmikrobiotan är ett organ. I så fall kan mänsklig fekal materia regleras på samma sätt som blod, ben eller till och med äggceller.

Navelsträngsblodbank kan vara en användbar modell, säger Liu. ”Vi behöver inte börja om från början.”

Sedan är det frågan om kostnaden. Navelsträngsblodbanker kan också vara en referenspunkt för det, säger forskarna. De tar cirka $1.500 – $2.820 för den första insamlingen och bearbetningen, plus en årlig lagringsavgift på $185 till $370.

Trots det okända är en sak säker: Intresset för fekal bankverksamhet är på riktigt – och växer. Åtminstone ett mikrobiomföretag, Cordlife Group Limited, baserat i Singapore, meddelade att de har börjat tillåta människor att placera sin avföring på bank för framtida bruk.

”Fler borde prata om det och tänka på det”, säger Liu.

Medscape

Fisk i repig stekpanna

PFAS kopplad till levercancer

Personer som exponeras för höga nivåer av perfluoroktansulfonsyra (PFOS/PFAS) – en allmänt använd syntetisk kemikalie – löper en ökad risk för levercancer, enligt forskare.

Kopplingen bevisar inte att PFOS orsakar denna cancer, och mer forskning behövs, men under tiden bör människor begränsa sin exponering för PFOS och andra i sin klass, säger Jesse Goodrich, PhD, doktor i miljömedicin vid University of Southern California i Los Angeles, USA.

”Om du är i riskzonen för levercancer eftersom du har andra riskfaktorer, då har dessa kemikalier potentialen att ”tippa” dig över kanten,” säger han.

Goodrich med kollegor publicerade sin forskning den 8 augusti 2022 i JHEP Reports.

De kallas ”evighetskemikalier” eftersom det kan ta tusentals år att bryta ner dom. Polyfluoralkylsubstanser (PFAS) finns i smink, livsmedelsförpackningar, vattentäta kläder, nonstick-kokkärl (beläggning), brandsläckningsskum och i grundvattnet. De sprids genom atmosfären till regn och finns i blodet hos de flesta amerikaner. PFOS är en av de mest använda PFAS.

”De är svåra att undkomma,” säger Goodrich.

Tidigare forskning har kopplat PFAS till infertilitet, graviditetskomplikationer, inlärnings- och beteendeproblem hos barn, problem i immunsystemet, högt kolesterol, och till andra cancerformer. Vissa experiment på djur antydde att PFAS kunde orsaka levercancer, medan andra visade en korrelation mellan serumnivåer av PFAS och biomarkörer associerade med levercancer. Men många av dessa hälsokonsekvenser tar lång tid att utveckla.

”Det var inte förrän vi började få större grupper av personer som utsatts för hög exponering, som vi kunde börja forska på vad som händer,” säger Goodrich.

Hög exponering, ökad incidens

För att kunna mäta ett tydligare samband mellan PFAS-exponering och förekomsten av hepatocellulär cancer, analyserade Goodrich och kollegor data från Multiethnic Cohort Study, en grupp på av mer än 200 000 personer av olika härkomster, som kunde spåras sedan tidigt 1990-tal i Kalifornien och på Hawaii. Cirka 67 000 deltagare lämnade blodprover mellan 2001 till 2007.

Från denna grupp fann forskarna 50 personer som senare utvecklade hepatocellulär cancer. Forskarna matchade dessa patienter med 50 kontroller i motsvarande ålder som inte utvecklade cancern.

De fann att personer med mer än 54,9 μg/L PFOS i blodet innan diagnos av hepatocellulärt karcinom löpte nästan fem gånger högre risk att utveckla cancern, vilket var statistiskt signifikant (P = 0,02).

För att få en uppfattning om mekanismen bakom hur PFOS kan orsaka denna skada, letade forskarna också efter en koppling till nivåer av metaboliter (produkter som bildas vid nedbrytning).

De fann en överlappning mellan höga PFOS-nivåer, hepatocellulär cancer och höga nivåer av glukos, smörsyra (en kortkedjig fettsyra), α-Ketoisovalerianasyra (en grenkedjig α-ketosyra) och 7α-Hydroxy-3- oxo-4-kolestenoat (en gallsyra). Dessa metaboliter har i tidigare studier kopplats till metabola störningar och leversjukdom.

På liknande sätt identifierade forskarna ett samband mellan cancer, PFOS och förändringar i aminosyra- och glykanbiosyntesvägar.

Riskminskning – PFAS kopplad till levercancer

Halveringstiden för PFAS i kroppen är cirka 3-7 år, enligt Goodrich.

”Det finns inte mycket du kan göra när du har fått dom i dig”, säger han. ”Så fokus måste i första hand vara att undvika att man blir exponerad.”

Människor kan begränsa exponeringen genom att undvika vatten som är förorenat med PFAS eller filtrera bort det, sa Goodrich. Han rekommenderade att undvika fisk från förorenade vattendrag och kokkärl med beläggning.

Men att ge patienter individuella rekommendationer är svårt, säger Vincent Chen, MD, MS, instruktör i gastroenterologi vid University of Michigan i Ann Arbor, USA, som inte var involverad i studien. De flesta läkare har ingen kännedom om sina patienters PFOS-nivåer.

”Det är inte så lätt att få ett test utfört,” säger Chen.

Man kan också minska risken för hepatocellulärt karcinom genom att påverka andra riskfaktorer för cancertypen, som dålig kost, för lite motion och att inte röka, säger Goodrich.

Forskarna fann att patienter med hepatocellulärt karcinom var mer benägna att vara överviktiga och ha diabetes, och PFOS var associerat med högre fasteglukosnivåer. Detta ökar möjligheten att PFOS ökar risken för hepatocellulärt karcinom genom att orsaka diabetes och fetma.

Goodrichs grupp försökte få svar på denna fråga genom att i sin statistiska analys justera för Body Mass Index (BMI) och diabetes.

Efter justering för BMI fann de att sambandet mellan PFOS och hepatocellulärt karcinom minskade till en trefaldig risk och var inte längre statistiskt signifikant (P=0,11).

Å andra sidan ändrade justering för diabetes inte det statistiska sambandet mellan PFOS och cancern (P=0,04).

Storleken på urvalet var förmodligen för litet för att få fram detta sambandet, säger Chen. ”Jag tycker ändå att detta är en väldigt, väldigt viktig studie.”

Nivåerna av PFOS som finns i blodet hos amerikaner har minskat de senaste 20 åren, påpekade Chen. Men det är inte så betryggande som det låter.

”Problemet är att om du sätter upp regler som begränsar användningen av en typ av PFAS, så kan man bara ersätta den med en annan PFAS eller en annan molekyl, som kan vara minst lika skadlig,” avslutar han.

Medscape

JHEP Reports

Prediabetes

Prediabetes orsakar hjärtinfarkt

Prediabetes är inte bara ett förstadie till diabetes och de kardiovaskulära komplikationer som uppstår, utan det är också en riskfaktor i sig för hjärtinfarkt, enligt data från nästan 1,8 miljoner patienter som vårdades på sjukhus för hjärtinfarkt.

”Vår studie fungerar som en väckarklocka för läkare och patienter att flytta fokus till att förebygga prediabetes, och inte bara diabetes, sa Geethika Thota, MD, vid mötet Endocrine Society.

Det finns massor av data som tyder på att prediabetes leder patienter i en bana mot hjärt-kärlsjukdom. I en metaanalys av 129 studier som publicerade för 2 år sedan var prediabetes inte bara associerat med en 16% ökning (statistiskt signifikant) av hjärt-kärlsjukdom, utan också en 13% ökad risk för dödlighet oavsett orsak jämfört med de med normalt blodsocker.

Data från 1,8 miljoner patienter

I denna studie ingick nästan 1,8 miljoner patienter inlagda på sjukhus för hjärtinfarkt.  Patienter som så småningom utvecklade diabetes exkluderades. Ungefär 1% av alla patienter som drabbades av hjärtinfarkt hade en historia av prediabetes, enligt en sökning av ICD-10-koder (diagnos-koder).

Innan justering för andra riskfaktorer var prediabetes kopplat till en mer än 40% ökade risk för hjärtinfarkt (oddskvot, 1,41; P < 0,01). Efter justering för ett flertal kända riskfaktorer för hjärtinfarkt – inklusive tidigare hjärtinfarkt, dyslipidemi, högt blodtryck, nikotinberoende och fetma – så förblev prediabetes en oberoende riskfaktor, med en 25% ökad risk för hjärtinfarkt (P< 0,01).

En historik med prediabetes var också en oberoende riskfaktor för PCI (Percutan Coronar Intervention, ballongsprängning ev med stent) och kranskärlsbypass, med en ökad risk på 45% respektive 95%.

Då en retrospektiv studie tittar på prediabetes som en riskfaktor hos dem som redan hade en hjärtinfarkt, är det möjligt att inte alla patienter med prediabetes var korrekt kodade i ICD-registret, men Thota kommenterade att det sannolikt inte hade påverkat slutsatserna.

Relevans har betydelse för samhällsvård

Även om studien genomfördes med sjukhuspatienter, är den relevant, då screening och intervention för prediabetes har potential att förändra risken, enligt Thota.

De flesta läkare är sannolikt medvetna om värdet av screening för prediabetes, vilket definierades i denna studie som ett hemoglobin A1c på 5,7-6,4%, men Thota antydde att alla kanske inte är införstådda med hela omfattningen av målen. Tidig upptäckt och förebyggande kommer att förhindra diabetes och, i förlängningen, hjärt-kärlsjukdom, men deras data tyder på att kontroll av prediabetes minskar risken för hjärt-kärlsjukdom på ett mer direkt sätt.

”Trots ökande bevis är många läkare omedvetna om att prediabetes också är en viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom”, säger Thota, internmedicinare vid Saint Peter’s University Hospital, New Brunswick, N.J, USA.

Liksom diabetes växer prevalensen av prediabetes snabbt, enligt data från Centers for Disease Control and Prevention (CDC). År 2020 uppskattade CDC att 38% av den vuxna amerikanska befolkningen har prediabetes. Till 2030 beräknas en ytterligare ökning på 25%.

Screening för hyperglykemi är en del av rutinmässig undersökning av patienter på Thotas mottagning. I en intervju säger hon att när en diagnos av prediabetes väl har angetts i journalen så innebär det att patienten följs upp kontinuerligt. 

Försämring av prediabetes bör åtgärdas

”Prediabetes behandlas inte med medicin, åtminstone inte initialt,” förklarade Thota. Snarare utbildas patienterna om viktiga livsstilsförändringar, såsom kost och fysisk aktivitet, vilket kan vända diagnosen. Patienter som fortfarande är på väg mot förvärrad hyperglykemi är kandidater för mer intensiv livsstilsintervention och kan övervägas för behandling med metformin.

”Tidig upptäckt av prediabetes genom screening är viktigt,” betonade Thota. Fördelarna med att förhindra att patienter utvecklar diabetes är välkända, men dessa data utgör grunden för att stimulera livsstilsförändringar hos patienter med prediabetes genom att tala om för dem att det kan minska risken för att drabbas av hjärtinfarkt.

Dessa data har ett viktigt budskap, men de är inte förvånande, enligt Deepak L. Bhatt, MD, kardiologi, Brigham and Women’s Hospital Heart & Vascular Center, Boston, USA.

Prediabetes orsakar hjärtinfarkt

”Faktum är att i daglig praxis ser vi en betydande andel patienter med hjärtinfarkt som har prediabetes som inte tidigare blivit upptäckt eller diagnostiserats,” sa Bhatt i en intervju.

”Att identifiera dessa patienter – helst innan de kommer in med kardiovaskulära komplikationer – är viktigt både för att minska kardiovaskulär risk men också för att försöka förhindra utveckling till diabetes,” tillade han.

Bhatt fortsatte med att säga att denna stora analys, som bekräftar att prediabetes är oberoende associerad med hjärtinfarkt, borde få läkare att noggrant screena patienter för detta tillstånd.

”Åtminstone skulle sådana patienter vara kandidater för intensiv livsstilsförändring som syftar till viktminskning och behandling av frekventa samexisterande tillstånd, såsom högt blodtryck och höga blodfetter,” avslutade Bhatt.

Medscape

Blodkontroll vid diabetes

Diabetes påskyndar utveckling av hjärtsvikt

Diabetes, särskilt när den är okontrollerad, är starkt förknippad med utvecklingen av hjärtsvikt hos patienter med prekliniska tecken på hjärtsvikt, visar en ny studie.

”Hittills har studier av diabetes och hjärtsvikt främst gjorts på patienter med utvecklad hjärtsvikt. Nyheten med denna studie är att vi tittade på hur diabetes inverkar i de tidiga stadierna av hjärtsvikt innan patienter utvecklar symtom”, säger Justin Echouffo-Tcheugui, MD, Johns Hopkins University, Baltimore, Maryland, USA, huvudansvarig för studien.

”Våra resultat tyder på att en rigorös kontroll av diabetes kan vara ett mycket effektivt sätt att bromsa utvecklingen till hjärtsvikt hos dessa patienter,” tillade han. ”Vårt enklaste budskap är att om vi tar bättre hand om diabetes kommer vi att minska antalet personer som utvecklar hjärtsvikt.

”Detta är en unik möjlighet att minska populationen av patienter med uppenbar hjärtsvikt, och en ytterligare anledning att behandla diabetes aggressivt”, tillade han.

Studien publicerades i Journal of the American College of Cardiology.

Författarna beskriver en ny definition av hjärtsvikt som inkluderar två prekliniska stadier (A och B) och två kliniska stadier (C och D), och att det finns ett fokus med riktlinjerna för att stoppa utvecklingen från det prekliniska till det kliniska stadiet.

Stadie A definieras som närvaro av minst en av följande kliniska riskfaktorer: utbredd aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom (kranskärlsjukdom, stroke eller perifer artärsjukdom), hypertoni, diabetes mellitus, fetma, metabolt syndrom eller kronisk njursjukdom.

Stadie B definieras som hjärtsjukdom dokumenterat vid EKG eller förhöjda hjärtbiomarkörer – N-terminal pro-B-typ natriuretisk peptid (NT-proBNP) och/eller hjärt troponin T, men utan tecken eller symtom på hjärtsvikt.

I den aktuella studien gjordes en prospektiv analys av data från studien Atherosclerosis Risk In Communities (ARIC) för att bedöma vilken inverkan diabetes har på utvecklingen från prekliniska stadier av hjärtsvikt till uttalad hjärtsvikt.

Studien inkluderade 4.774 vuxna (medelålder 75 år, 58% kvinnor) med preklinisk hjärtsvikt, 1.551 i stadium A och 3.223 i stadium B, och 30% hade diabetes.

Inom varje hjärtsviktstadie bedömdes sambandet mellan diabetes och glykemisk kontroll med utvecklingen till hjärtsvikt. Det primära resultatet var en nya diagnoser av hjärtsvikt eller utveckling till kronisk hjärtsvikt.

Under en medianuppföljning på 7,5 år dokumenterades 470 nya incidenter av hjärtsvikt.

Diabetes påskyndar utveckling av hjärtsvikt

Resultaten visade att diabetes var associerad med utvecklingen till hjärtsvikt (och med en yngre ålder för hjärtsvikt och kortare tid till incindeter) och ökad risk för hjärtsvikt i stadie A och B. Det var en signifikant högre risk kopplat till diabetes bland individer i stadie B, jämfört med personer med diabetes i stadie A.

Patienter med diabetes och hjärtsvikt i stadie B hade minst fyra gånger ökad risk för att utveckla hjärtsvikt än de i stadie A utan diabetes.

Okontrollerad diabetes (A1c > 7%) var associerad med en högre risk för hjärtsvikt för individer i både stadie A och B.

Jämfört med individer utan diabetes i prekliniskt stadie A, hade de i prekliniskt stadie B med okontrollerad diabetes 7,6 gånger högre risk för hjärtsvikt. De i stadie B med kontrollerad diabetes hade en 4,6 gångerökad risk för hjärtsvikt och de i stadie A med okontrollerad diabetes hade en 1,5 gånger ökad risk.

De observerade sambanden mellan diabetes och kontroll av diabetes med utvecklingen av hjärtsvikt var oberoende av andra kardiovaskulära riskfaktorer och utvecklingen av incidenter med kranskärlssjukdom.

”Våra resultat tyder på att fokus på diabetes tidigt i hjärtsviktsprocessen är avgörande. Det finns sannolikt betydande fördelar med att förebygga hjärtsvikt genom att behandla diabetes aggressivt så tidigt som möjligt i hjärtsviktsprocessen”, skriver författarna.

Justin Echouffo-Tcheugui tillade att dessa resultaten också väcker frågor om valet av diabetesmedicin.

”Vi vet redan att SGLT2-hämmare och GLP-1-agonister minskar sjukhusinläggningar av hjärtsvikt hos patienter med etablerad hjärtsvikt, men vi vet inte om de förändrar den naturliga förloppet av hjärtsvikt. Det kan finnas potential för att använda av dessa läkemedel tidigare för att minska utvecklingen av hjärtsvikt”, säger han.

Man noterar att eftersom steget är brantast för de som är i stadie B hjärtsvikt, bör alla tecken på hjärtsjukdom eller en ökning av biomarkörer varna läkare om en överhängande risk för hjärtsvikt.

Medscape

Journal of the American College of Cardiology