övrigt

Den mänskliga tarmens mikrobiota hänvisar till de biljoner mikrober (mest bakterier, men även virus, svampar mfl) som lever i tarmen. Mikrobiomet är miljön de lever i. De flesta mikrober i kroppen är goda, men de kan bli skadliga när de inte är i balans (när mikroorganismerna i mikrobiotan lever i relativ balans kallas detta tillstånd normobios. Men när denna balans rubbas, eftersom en eller flera mikroorganismer har växt sig för dominant jämfört med den andra arten, resulterar detta i ett tillstånd av dysbios). 

Människor använder ofta de två termerna mikrobiota och mikrobiom som om de betydde samma sak. Detta är dock felaktigt.

Mikrobiotan består av en mängd olika bakterier, virus, svampar och andra mikroorganismer som finns i en unik miljö, som matsmältningskanalen.

Mikrobiomet hänvisar till hela kroppens naturlig hemvist, inklusive mikroorganismer och dess omgivande miljö.

Den här artikeln utforskar skillnaderna mellan mikrobiotan och mikrobiomet.

Vad är det mänskliga mikrobiomet?

Varje människa härbärgerar mellan 10 miljarder och 100 miljarder mikrobiella celler i ett symbiotiskt förhållande. Viss forskning uppskattar att det finns cirka 10 gånger fler mikrobiella celler i kroppen än mänskliga celler, medan andra forskare hävdar att förhållandet är närmare 1:1.

Detta symbiotiska förhållande gynnar mikrober och deras värdar så länge som kroppen är i ett hälsosamt tillstånd. Uppskattningarna varierar, men det kan finnas över 1 000 olika arter av mikroorganismer som utgör den mänskliga mikrobiotan (tarmfloran).

Sammansättningen av den mänskliga biomen kan variera mycket mellan människor. Olika delar av kroppen kommer också att vara värd för olika mikrobiella samhällen.

Till exempel innehåller munhålan, könsorganen, huden, mag-tarmkanalen och luftvägarna många mikrobiella celler. Ändå kommer typerna och nivåerna och funktionerna att variera mellan de olika platserna.

Vad är tarmmikrobiotan?

Tarmmikrobiotan är en stor och komplex samling av mikroorganismer som höggradigt påverkar människors hälsa. Tidigare kallade man tarmmikrobiotan för mikrofloran eller tarmfloran.

Tarmmikrobiotan hjälper till med en rad funktioner:

• ta upp energi från sönderdelad (spjälkad) mat
• skyddar mot patogener (sjukdomsframkallande mikroorganismer)
• reglerar immunförsvaret
• stärker biokemiska barriärer i magen och tarmen

Förändringar i mikrobiotans sammansättning kan påverka dessa funktioner.

Även om det finns nyttiga bakterier i tarmen, finns det också skadliga bakterier som kan komma in i mag-tarmkanalen och orsaka infektion. Dessa infektioner inkluderar matförgiftning och andra mag-tarmsjukdomar som resulterar i diarré och kräkningar.

Varför är människans mikrobiota viktig?

Mikroorganismer är en integrerad del av människans liv och utför flera olika vitala funktioner. Faktum är att det finns ungefär 10 gånger fler bakterieceller än mänskliga celler i mag-tarmkanalen.

Forskning tyder på att bakteriepopulationens sammansättning och potentiella störningar har kopplingar till:

• astma
• autism
• cancer
• celiaki
• diabetes
• eksem
• hjärtsjukdom
• undernäring
• multipel skleros (MS)
• fetma

Nutrition

Förutom att absorbera energi från mat, är tarmmikrober viktiga för att hjälpa människor att ta upp näringsämnen. Tarmbakterier hjälper kroppen att bryta ner komplexa molekyler i exempelvis kött och grönsaker. Utan hjälp av tarmbakterier kan kroppen inte smälta växtcellulosa.

Tarmmikrober kan också använda sin metaboliska aktivitet för att påverka matbegär (cravings) och mättnadskänslan.

Mångfalden i en persons kost påverkar mångfalden i deras tarm.

Immunitet

Forskning pekar på att kroppens första exponering för mikrober kan inträffa före födseln.

Utan dessa tidiga mikrobiella ”gäster” skulle adaptiv immunitet (immunologiskt ”minne”) inte existera. Denna viktiga försvarsmekanism lär sig hur man reagerar på mikrober efter att ha träffat på dom. Detta möjliggör en snabbare och effektivare reaktion mot sjukdomsalstrande organismer.

En persons tarmmikrobiota utvecklas från den första mikrobiella exponeringen och når vanligtvis en komplett sammansättning vid 3-5 års ålder. Störningar av dessa tidiga exponeringar kan hämma utvecklingen av mikrobiotan. Drygt 70% av immunförsvaret sitter i tarmen.

Beteende

En persons tarmmikrobiota och hjärna kommunicerar ständigt med varandra. Tarm-hjärnaxeln påverkar i första hand tarmfunktionen.

Men forskare har också observerat kopplingar mellan tarmmikrobiotan och psykologiska störningar, såsom depression och ASD (Autism Spectrum Disorder).

Sjukdom

Forskning tyder på att bakteriepopulationer i mag-tarmkanalen spelar en roll för att utveckla tarmsjukdomar, inklusive inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD) som Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Låg mikrobiell mångfald i tarmen har även kopplats till fetma och typ 2-diabetes.

Statusen av tarmmikrobiotan har också kopplingar till metabolt syndrom. Att ändra kosten genom att inkludera prebiotika (den näring som tarmbakterierna lever av – fibrer och stärkelse som inte bryts ned), probiotika (de goda tarmbakterierna, mjölksyrabakterier) och andra kosttillskott kan minska dessa riskfaktorer.

Att störa mikrobiotan med antibiotika kan också leda till sjukdomar, inklusive infektioner som blir resistenta mot antibiotika.

Mikrobiotan spelar också en viktig roll för att motstå överväxt av bakterier som kommer utifrån och som normalt inte ska finnas i tarmen, och som orsakar sjukdomar – de ”goda” bakterierna konkurrerar med de ”dåliga”, varav några till och med frisätter antiinflammatoriska föreningar.

Mikrobiomforskning

Enorma investeringar har gått till forskning om mikrobiella populationer i kroppen och deras genetik, för att utforska kopplingar till hälsa och sjukdomar.

National Institutes of Healths (NIH) Human Microbiome Project var ett storskaligt initiativ för att bedöma olika mikrobiomers sammansättningar på hälsa och om det finns identifierbart ”frisk” mikrobiom.

Projektet hjälpte till att etablera kopplingar mellan specifika mikrobiella sammansättningar och sjukdomar i befolkningen. Tack vare projektet kan forskare bättre förstå den genetiska sammansättningen av tarmmikrobiotan och etablera metoder för att klassificera och analysera deras varierande mikrobiella sammansättningar.

Den senaste utvecklingen inkluderar ytterligare bekräftelse på att infoga en ny stam i en befintlig mikrobiota med hjälp av viss näring utan att påverka mikrobiomens övergripande balans och funktion. Detta öppnar potentialen för probiotiska behandlingar och nya metoder för att analysera sammansättningen av tarmmikrobiotan.

Sammanfattning

Tarmmikrobiotan är systemet av mikroorganismer i en persons mag-tarmkanal. Mikrobiotan inkluderar många bakterier, svampar, virus och andra organismer. Tarmmikrobiotan existerar symbiotiskt i det mänskliga matsmältningssystemet och hjälper till att stödja upptag av energi, matsmältning och immunförsvaret.

Det finns många olika mikrobiota i kroppen, inklusive komplexa system oralt, vaginalt, i tjocktarmen och på huden. Den mänskliga mikrobiomet är den övergripande sammansättningen av all mikrobiota i kroppen.

Medical News Today

• Är risken högre för NHL (National Hockey League) spelare som deltagit i många slagsmål eller har fler utvisningsminuter att dö i förtid eller skiljer sig dödsorsakerna åt, jämfört med en kontrollgrupp av NHL-spelare (matchade till ålder men som inte varit inblandade i slagsmål eller hade många utvisningsminuter)?

• Denna studie på 6.039 NHL-spelare från 1967 till 2022 bekräftade att NHL spelare som var inblandade i slagsmål dog ungefär 10 år tidigare jämfört med en kontrollgrupp. Dödsorsakerna hos de 21 slagkämparna var neurodegenerativa störningar, överdosering av droger, självmord och fordonsolyckor, medan endast 1 av de 24 matchade kontrollerna dog av någon av dessa orsaker (fordonsolycka).

• Dessa fynd tyder på att NHL slagskämpar med 50 eller fler slagsmål eller 3 eller fler utvisningsminuter per match dog 10 år tidigare och oftare av drogöverdos och självmord jämfört med matchade NHL kontroller.

Abstrakt

NHL spelare (National Hockey League) utsätts för frekventa huvudtrauman. De långsiktiga konsekvenserna av upprepad hjärnskada, särskilt för spelare som ofta deltar i slagsmål, är fortfarande okända.

I denna studien undersökte man dödligheten och dödsorsakerna hos NHL spelare som varit inblandade i fler slagsmål och hade fler utvisningsminuter och jämförde med åldersmatchade NHL spelare som inte hade samma våldsamma bakgrund (kontrollgrupp).

Man undersökte 6.039 NHL-spelare som deltog i minst 1 match under säsongerna mellan 11 oktober 1967 och 29 april 2022, med hjälp av officiella NHL data. Grupperna som utsetts till slagskämpar och utvisade spelare identifierades. Slagskämparna bestod av spelare som deltog i 50 eller fler slagsmål (n = 331). Utvisningsgruppen inkluderade spelare med 3 eller fler utvisningsminuter per match (n = 183). Kontrollmatchade NHL-spelare identifierades för varje slagskämpe (n = 331) och varje utvisningsspelare (n = 183).

Slagsmål  och utvisningsminuter användes båda som indikator för exponering för huvudtrauma. Spelare med signifikant ökad exponering för slagsmål och utvisning jämfördes med NHL-spelare med mindre frekvent exponering för huvudtrauma.

Frekvensen dödsfall och ålder vid dödsfall för slagskämparna, de utvisade och kontrollgrupperna, och respektive persons dödsorsak togs fram med hjälp av data från allmänt tillgängliga källor som online och nationella nyhetskällor, inklusive NHL.com.

Resultat

Bland de 6.039 NHL spelare som identifierats (medelålder 47,1  år), var det genomsnittliga antalet slagsmål 9,7. Dödligheten för slagskämpar och jämförande kontrollspelare var 13 (3,9 %) mot 14 (4,2 %) eller utvisade spelare och kontrollspelare 13 (7.1.%) jämfört med 10 (5.5%), vilket inte skiljde sig signifikant åt mellan grupperna.

Medelåldern vid dödsfallet var 10 år tidigare för slagskämpar 47,5 år och utvisade spelare 45,2  år jämfört med kontrollspelare för slagskämpar 57,5  år och kontrollspelare för utvisade 55,4 år.

Det fanns skillnader i dödsorsaker mellan kontrollgrupperna och de våldsamma spelarna (slagskämparna och de utvisade spelarna) – 2 neurodegenerativa störningar, 2 läkemedelsöverdoser, 3 självmord och 4 fordonsolyckor bland de våldsamma spelarna jämfört med 1 fordonsolycka bland kontrollerna (P = 0.03), och att slagkämpar dog i högre frekvens av överdosering 2 av 21 (9,5 %) mot 0 av 24 och självmord 3 av 21 (14,3 %) mot 0 av 24) (P = 0,02).

Slutsatser och relevans 

Resultaten av denna matchade studie indikerar att det inte finns någon skillnad i total dödlighet mellan NHL slagskämpar och kontrollspelare. Men att vara slagskämpe var förknippad med att dö cirka 10 år tidigare och oftare av självmord och drogöverdos.

JAMA

• Ateroskleros (åderförkalkning) innebär en uppbyggnad av plack i blodkärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt och stroke.
• Screening för komponenter som bidrar till åderförkalkning, såsom kolesterol, är avgörande för att förhindra negativa kardiovaskulära händelser.
• En nyligen genomförd studie fann att provtagning för ett specifikt protein, apolipoprotein B-100 (ApoB), kan vara en mer exakt metod för att förutsäga risken för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom än att enbart testa kolesterolnivåer.

Hälsan hos hjärtat och blodkärlen är avgörande för kroppens funktion. Tidig screening kan hjälpa människor att förstå sina risker och potentiellt förhindra negativa komplikationer.

Att testa kolesterolnivåer är viktigt, men ett annat test kan ytterligare hjälpa till att identifiera risken för hjärt-kärlsjukdom: Apolipoprotein B-100 (ApoB). Detta protein hjälper till att transportera kolesterol genom kroppen.

Att undersöka detta protein i blodet kan hjälpa till att identifiera personer som löper större risk för hjärt-kärlsjukdom, även när kolesterolnivåerna är normala.

Detta argumentet fördes fram av forskare vid American College of Cardiologys årliga kongress 2023 i New Orleans, USA.

Forskarnas presentation baserades på en studie som de nyligen publicerat i Journal of the American College of Cardiology.

Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom

Ateroskleros är ett tillstånd som kännetecknas av uppbyggnad av plack i blodkärlens väggar. Detta plack kan bestå av kolesterol och andra ämnen.

Ateroskleros gör det svårare för blodet att cirkulera ordentligt i kroppen (placket gör att kärlen blir trängre). Det kan leda till flera livshotande hälsokomplikationer om det inte kontrolleras.

Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom är en samlingsbeteckning för tillstånd som kan uppstå på grund av åderförkalkning. Hjärtattacker, stroke och aneurysm kan vara exempel på aterosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar.

Dr Salim Virani, kardiolog vid Texas Heart Institute, som inte var involverad i studien som presenterades på kongressen, förklarade:

”Ateroskleros är en ansamling av fett, kolesterol och andra ämnen inuti kärlväggarna i artärerna. Denna ansamling kallas plack. Plack gör i slutändan att artärerna blir trängre och så småningom begränsar blodflödet. När placket spricker kan det leda till en blodpropp – som ökar risken för stroke eller hjärtinfarkt. Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom inkluderar hjärtinfarkt, stroke, kärlvidgning med stent, bypass-operationer eller blockering av blodkärl som levererar blod till de nedre extremiteterna (benen) eller hjärnan.”

Att förstå apolipoprotein B-100 (ApoB)

Eftersom aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom kan vara dödlig, kan tidiga tester hjälpa människor att identifiera och minimera sin risk för att drabbas. Ett område som man undersöker är kolesterolnivåerna.

Höga kolesterolnivåer, särskilt LDL kolesterol (Low-Density Lipoprotein), kan öka risken för åderförkalkning och aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom.

Att undersöka kolesterolnivåer kan vara en del av en rutinmässig blodkontroll. Ändå kan ett annat test – ApoB – hjälpa till att ytterligare identifiera risken för hjärt-kärlkomplikationer.

”ApoB, förkortning för apolipoprotein B, är det huvudsakliga proteinet som finns i LDL-partiklar och som är bärare av det ”onda” kolesterolet. Apolipoprotein B (ApoB) är ett bärarprotein som hjälper till att transportera LDL-kolesterol (även kallat det onda kolesterolet) samt andra skadliga fettmolekyler i blodet, och som medverkar till att det passerar igenom artärernas väggar, där det kan bilda plack”, förklarade Dr Virani.

”När detta händer ökar det risken för hjärtsjukdomar och stroke. Att mäta för ApoB är ett direkt mått på alla partiklar i blodet som kan bidra till hjärtsjukdomar”, tillade han.

Fördel med att testa för ApoB

Studien som presenterades på kongressen undersökte trender i att testa för ApoB och hur nivåerna av detta protein relaterar till nivåer av LDL kolesterol.

Forskarna använde data från journaler och kontrollerade provsvar för ApoB- och LDL-kolesterol. De undersökte data som samlats in mellan 2010 och 2022 från 705 individer, med medelåldern 56 år och 41 % var kvinnor.

Det första de noterade var att tester för ApoB ökade under tidsperioden. De fann också att ApoB-nivåerna fortfarande kan vara förhöjda, även när LDL-nivåerna låg inom det rekommenderade hälsosamma intervallet.

Bland deltagarna hade cirka 46 % förhöjda ApoB-nivåer, även när LDL-kolesterolet var lägre än 1,8 mmol/liter, en nivå inom det hälsosamma intervallet.

Studiens författare Dr Jeffrey L. Anderson förklarar:

”Apo-B ger unik information utöver LDL (onda kolesterolet). Vid låga LDL-nivåer kan ApoB fortfarande vara förhöjt. Enligt andra studier är Apo-B en bättre riskmarkör än LDL, så om den är förhöjd kan den indikera liten, tät LDL (dvs kolesterolfattig), och mer aggressiv kolesterolsänkande behandling behövs.”

Med andra ord, när någon har en förhöjd ApoB-nivå med en normal LDL-nivå, kan de fortfarande löpa risk för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom och bör behandlas därefter.

”Dessa ’små täta LDL-partiklar är fortfarande aterogena”, utvecklade Dr. Anderson ytterligare. Det innebär att de främjar bildningen av fettinlagring (plack) i artärerna.

”Konsekvensen är att vissa patienter med LDL under 1,8 mmol/liter – särskilt de med metabolt syndrom, pre-diabetes eller diabetes – kan vara underbehandlade”, säger Dr. Anderson. ”Kontrollera ApoB på dessa patientgrupper, och om ApoB fortfarande är förhöjt, kan ytterligare lipidsänkande medicinering – t.ex. med statiner eller PCSK9-hämmare — vara indicerat.”

Begränsningar med studien och fortsatt forskning

Studien samlade in data från deltagare från 24 sjukhus och cirka 200 kliniker i USA. Ytterligare studier som analyserar större mängd patientdata är önskvärt för att bekräfta resultaten.

Ändå tyder de aktuella resultaten på att provtagning av ApoB kan gynna personer med risk för hjärt-kärlsjukdom. Det här testet blir också allt vanligare. När läkare identifierat någon med förhöjda ApoB-nivåer kan de utarbeta en lämplig behandlingsplan.

Dr. Virani förklarar strategin vid förhöjd ApoB-nivå:

”När höga ApoB-nivåer upptäcks är de första första stegen för behandling desamma som de skulle vara när man upptäcker höga LDL-nivåer: kostförändring, livsmedel med lågt innehåll av mättade fetter och transfetter och att bibehålla en hälsosam vikt genom diet och träning. Kolesterolsänkande mediciner, som statinterapi, ordineras också ofta.”

Sammantaget noterar studien att ApoB-testning kan behövas som ytterligare ett steg för att upptäcka risken för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom.

Medical News Today

Journal of the American College of Cardiology

Ny forskning antyder att störningar i energi- och fettmetabolismen är kopplad till depression, möjligen orsakade av samverkan mellan tarmmikrobiotan (tarmfloran – mikroorganismer som lever i matsmältningskanalen) och blodmetabolomet (”blodmetabolom” är en term som beskriver det fullständiga spektrumet av små molekyler, kända som metaboliter, som cirkulerar i blodet. Dessa metaboliter är produkter av kroppens metabolism, inklusive nedbrytning av näringsämnen som kolhydrater, proteiner och fetter, samt andra metaboliska processer som sker i kroppen. Genom att analysera blodmetabolomet kan man till exempel identifiera biomarkörer för sjukdomar, som kan användas för tidig diagnos och behandling).

Forskarna upptäckte att depression hade specifika metabola ”signaturer” bestående av 124 metaboliter som omfattade energi- och lipidvägar, varav några framför allt involverade citronsyracykeln (”citronsyracykeln” är en viktig del av cellens energiproduktion och är avgörande för många biologiska processer, inklusive muskelrörelse och hjärnfunktion). Dessa förändringar i metaboliter överensstämde med skillnader i sammansättningen av tarmmikrobiotan.

Forskarna fann att fettsyror och väldigt stora lipoproteiner förändrades i samband med den depressiva sjukdomsprocessen. Men HDL (High-density lipoprotein) och metaboliter i citronsyracykeln gjorde det inte.

”Eftersom vi väntar på att fastställa orsakssamband genom kliniska prövningar bör läkare råda patienter som lider av stämningsstörningar att förändra sin kost genom att öka intaget av färsk frukt, grönsaker och fullkorn, eftersom fibrerna är bränslet som berikar tarmmikrobiotan, och fler kortkedjiga fettsyror produceras för optimal funktion av kroppen”, berättade en av studiens forskare Najaf Amin, PhD, DSc, senior forskare vid Nuffield Department of Population Health, Oxford University, Storbritannien.

”Samtidigt bör patienter rekommenderas att minimera intaget av socker och processad mat, vilket är känt för att ha en omvänd effekt på tarmmikrobiotan och är förknippat med högre inflammation i kroppen,” sa Najaf.

Studien publicerades den 19 april i JAMA Psychiatry.

Depression är dåligt förstådd

Även om de flesta antidepressiva läkemedel riktar in sig på monoamin (exempel  på monoamina neurotransmittorer är dopamin, noradrenalin och serotonin), ökar bevisen för en mer komplex samverkan av flera ”vägar” som innefattar ett brett spektrum av metaboliska förändringar som omfattar energi- och lipidmetabolismen, skriver författarna.

Tidigare forskning visade en ”förskjutning” mot minskade nivåer av HDL (High-Density Lipoprotein) och ökade nivåer av VLDL (Very Low-Density Lipoproteins) och triglycerider bland patienter med depression.

Tarmmikrobiotan, som primärt regleras av kosten, ”har visat sig vara en viktig faktor för cirkulerande lipider (blodfetter), specifikt triglycerider och HDL, och som reglerar mitokondriefunktionen” (i cellerna finns små enheter (organeller) som alla har viktiga funktioner. En av dessa enheter är mitokondrier, som i första hand ser till att kroppen omvandlar lagom mycket energi för att vi till exempel ska kunna röra oss, växa och tänka men också har stor betydelse för kontrollen av cellernas utveckling och död), noterade forskarna. Patienter med depression är kända för att ha störningar i tarmmikrobiotan.

Tarmmikrobiotan kan ”förklara en del av förskjutningen i VLDL- och HDL-nivåer som observerats hos patienter med depression, och om de metaboliska restprodukterna kan användas som ett instrument för att dra slutsatser om sambandet mellan tarmmikrobiotan och depression.”

Najaf Amin benämner depression som ”en av de sämst förstådda sjukdomarna, då de underliggande mekanismerna är oklara.”

Stora genetiska studier ”har visat att betydelsen av genetik för depression är blygsam”, fortsatte hon. Å andra sidan tyder tidiga djurstudier på att tarmmikrobiotan ”potentiellt kan ha ett orsakssamband med depression.”

Flera studier har utvärderat tarmmikrobiotans påverkan på depression, ”men på grund av små urvalsstorlekar och otillräcklig kontroll av förvirrande faktorer var de flesta av resultaten inte reproducerbara.”

Genom att utnyttja kraften i UK Biobank studerade forskarna 58 257 individer som var mellan 37 och 73 år vid inkluderingen. Man analyserade olika metaboliter i blodet hos personer med depression. Personer som inte rapporterade depression vid studiestart användes som kontroller.

Peroner med livslång- och periodisk depression jämfördes med dessa kontroller (6 811 jmf 51,446 och 4 370 jmf 62,508).

Personer med livslång depression var något yngre än kontrollgruppen (median ålder 56 år jmf 58 år) och fler var kvinnor jämfört med kontrollgruppen (54% jmf 35%).

”Nya fynd”

I analysen visade sig metaboliska signaturer för depresion bestå av 124 metaboliter och kopplades till både energi- och lipidmetabolism.

Forskarna noterar att dessa ”nya fynd” inkluderade 49 metaboliter som är involverade i citronsyracykeln.

Resultaten avslöjade att fettsyror och VLDL förändrades i samband med sjukdomsprocessen. Å andra sidan gjorde inte HDL och metaboliterna i citronsyracykeln det.

”Av bakteriestammarna i tarmfloran visade släktet Eggertella statistiska bevis för ett orsakssamband.”

Dessa mikrober är involverade i syntesen av viktiga neurotransmittorer, såsom GABA (gammaaminosmörsyra – är den vanligaste hämmande signalsubstansen i centrala nervsystemet och är bland annat involverad i att flytta korttidsminnets information till långtidsminnet), butyrat, glutamat och serotonin, noterade hon.

Inga bevisade orsakssamband

I en kommentar till studien kallade Emeran Mayer, MD, professor i medicin vid G. Oppenheimer Center for Neurobiology of Stress and Resilience och UCLA Brain Gut Microbiome Center, det för den ”största, mest omfattande och bäst validerade associationsstudien hittills som ger ytterligare bevis på en koppling mellan tarmmikrobiotan hos personer med med depression”.

Men ”trots dessa resultat, tillåter inte studien oss ännu att dra slutsatsen om ett orsakssamband mellan tarmmikrobiella förändringar och depression”, säger Mayer, som inte var involverad i studien.

Medscape

JAMA

Ett antiinflammatoriskt preparat kan ge bättre skydd mot framtida hjärtincidenter än ytterligare lipidsänkande läkemedel (statiner), enligt en metaanalys.

För patienter som redan får statiner är inflammation starkare kopplat till framtida hjärtincidenter än LDL (”onda” kolesterolet), visar en metaanalys. Sambandet mellan högkänsligt C-Reaktivt Protein (hsCRP – en markör för inflammation) och hjärtincidenter är så starkt, att forskare anser att det indikerar på en alternativ behandlingsväg för att minska kvarvarande risk.

Forskare bakom tre studier publicerade nyligen sina resultat i tidskriften The Lancet – PROMINENT, REDUCE-IT och STRENGTH – vilket sammanföll med kardiologikongressen American College of Cardiology/World Congress of Cardiology (ACC/WCC) 2023.

”Vi är införstådda med att för personer som aldrig behandlats med statiner (kolesterolsänkande läkemedel) så bidrar inflammation och högt kolesterol med lika stor risk för att drabbas av trombos i koronarkärlen, och att dessa två processer interagerar med varandra för uppkomsten av åderförkalkning,” berättade Paul M. Ridker, MD Brigham and Women’s Hospital, Boston, USA, för åhörarna vid ACC/WCC.

Utöver statinbehandling har ett flertal studier visat att tillägg med andra läkemedel, såsom med ezetimib (Ezetrol) eller PCSK9-hämmare och nu senast bempedoinsyra (Nexletol; Esperion) kan sänka LDL ännu mer och därmed minska risken för hjärtkomplikationer. På liknande sätt, berättade Ridker, har man sett fördelar när man, utöver statiner, riktar in sig på inflammationen med medel som kolchicin eller canakinumab.

På grundval av detta bestämde sig forskarna att jämföra behandling med lipidsänkande läkemedel med läkemedel som minskar inflammationen, på patienter som behandlades med statiner. ”När vi gick in i det här projektet gjorde vi ett antagande att både LDL och CRP (inflammationsmarkör) skulle vara ganska jämlika som riskfaktor för framtida hjärt-kärlsjukdom. Det var dock inte vad vi fann, vilket förvånade alla inblandade forskare”, sa Ridker.

Tre studier – ett budskap

I metaanalysen (sammanvägning av flera studier) analyserade forskarna data från PROMINENT, REDUCE-IT och STRENGTH – alla ursprungligen utformade för att mäta sänkning av triglycerider – på totalt 31 245 patienter med risk eller med hög risk för aterosklerotisk sjukdom som redan fick behandling med statiner. Majoriteten av patienterna fick högdos med statiner och två tredjedelar fick behandling för sekundär prevention (behandling av riskfaktorer inklusive ohälsosamma levnadsvanor).

I de tre studierna var startvärdena för hsCRP och LDL-kolesterol ”nästan identiska”, sa Ridker. Kvartil 1 (lägst nivå) för hsCRP varierade från 1,1 till 1,2 mg/L i studierna, och kvartil 4 (högst nivå) från 4,2 till 4,8 mg/L. För LDL varierade gränsvärdena för kvartil 1 mellan 1,45 och 1,60 mmol/L i de tre studierna och kvartil 4-värden mellan 2,30 och 2,64 mmol/L.

Justerat för ålder, kön, BMI, rökstatus, blodtryck, historia av hjärt-kärlsjukdom, hade patienter i den högsta kvartilen (högst nivå) av hsCRP större risk för efterföljande kardiovaskulär händelse, kardiovaskulär död och död oavsett orsak jämfört med de i den lägsta kvartilen (lägst nivå av hsCRP). Sambanden man noterade för LDL var mer blygsamma, med mindre skillnader mellan de högsta och lägsta kvartilerna för kardiovaskulär död och död oavsett orsak; LDL-nivån hade ingen signifikant inverkan på kardiovaskulära händelser. Samma resultat sågs i alla tre studierna, och oavsett patienternas behandling var sambandet mellan dessa biomarkörer och incidenter konsekventa.

Mer än hälften av deltagarna hade hsCRP ≥ 2 mg/L. Bara detta kriterium ökade deras risk för att drabbas av en kardiovaskulär händelse, kardiovaskulär död, oavsett om de hade ett LDL-kolesterol ≥ 1,8 mmol/l.

”Datan ska inte tolkas som att man minskar betydelsen för lipidsänkning för personer med hyperkolesterolemi, men vår data tyder på att man inte enbart ska rikta behandlingen mot LDL för att minska risken för åderförkalkning, men behandling mot inflammationen är något man bör prioritera högre”, avslutade Ridker.

Och nu?

Ridker har ägnat en stor del av sin karriär med att utforska inflammationen vid hjärt-kärlsjukdom och undersöka produkter som kan hjälpa till att vända de negativa effekterna som uppstår. Resultaten av denna studie bör ge läkare en signal om att ha inflammation i åtanke när de ska minimera den kvarvarande risken hos sina patienter.

”Vi tror att dessa resultat kliniskt har flera konsekvenser,” säger Ridker. När det gäller valet mellan ett andra lipidsänkande läkemedelmedel och ett antiinflammatoriskt medel, finns det flera för närvarande tillgängliga alternativ att överväga i den senare kategorin: för patienter med normal njurfunktion, finns det kolchicin, som länge använts för att behandla gikt och återkommande perikardit (hjärtsäcksinflammation); bempedoinsyra, som sänker både LDL och hsCRP; samt natrium-glukos cotransporter 2 (SGLT2) hämmare och glukagonliknande peptid-1 (GLP1) receptoragonister, som har antiinflammatoriska effekter.

Ridker berättar att dom förutspår en kombinerad behandling med aggressiv sänkning av LDL och en inflammationshämmande behandling kommer att vara normen i framtiden. ”Jag vill vara tydlig: det här är inte en antingen-eller situation”, betonade han.

Och slutligen, sa han, att deras data starkt stöder en förebyggande livsstil bestående av en hälsosam kost, viktminskning, mer motion och rökavvänjning, ”som alla sänker vaskulär inflammation och minskar kardiovaskulära incidenter.”

Fynden väcker frågan om varför provtagning av hsCRP inte görs rutinmässigt. ”Jag skulle hävda, som jag har gjort i ganska många år, att vi alla borde mäta CRP,” instämde Ridker. ”Vi mäter LDL. Vi mäter blodtryck. Om du inte mäter CRP har du ingen aning om att din patient ens har det här problemet, och för dessa 32 000 patienter var detta uppenbarligen väldigt viktigt.”

TCTMD

The Lancet

• P-piller som endast innehåller gestagen är en vanlig form av hormonella preventivmedel, men kunskapen om deras samband med risk för bröstcancer är begränsad. I en ny studie undersökte forskare sambandet mellan användning av hormonella preventivmedel och risk för bröstcancer.
• De fann att användning av preventivmedel endast med gestagen ökar risken för bröstcancer på samma sätt som preventivmedel som kombinationspreparat.
• Läkare bör informera patienter om fördelarna och riskerna med användning av hormonella preventivmedel. Experter säger att fynden om riskerna är välkända, och totalt sett ganska låga.

Mellan 2017 och 2019 använde cirka 65 % av kvinnorna i åldrarna 15-49 någon form av preventivmedel, och 14 % av dem använde p-piller. P-piller finns i två former: de som endast innehåller gestagen och kombinationspiller som innehåller både gestagen och östrogen.

Progestin, eller gestagen, är en syntetisk version av progesteron, ett naturligt förekommande hormon.

En metaanalys från 1996 fann att personer som tar kombinerade preventivmedel har en något ökad risk för bröstcancer inom 10 år efter att de börjat använda preparatet.

Under de senaste åren har preventivmetoder som endast innehåller gestagen – p-piller, injektion, implantat och intrauterina enheter (IUD) – blivit mer populära.

Hittills har det dock funnits begränsad forskning om effekten av preventivmedel som endast innehåller gestagen och risken för bröstcancer.

Nyligen undersökte man sambandet mellan användning av hormonella preventivmedel och risken för cancer.

Precis som med kombinerade piller fann man att preventivmedel som endast innehåller gestagen ökar risken för bröstcancer något.

Studien publicerades i PLOS Medicine.

Bröstcancer och hormonella preventivmedel

Forskarna analyserade hälsojournaler från en brittisk primärvårdsdatabas. De inkluderade data från 9 498 kvinnor under 50 år med bröstcancer och 18 171 kvinnor utan bröstcancer.

Sammanlagt hade 44 % av kvinnorna med bröstcancer och 39 % utan bröstcancer recept på hormonella preventivmedel. Ungefär hälften av dessa var för preparat med endast gestagen.

Forskarna fann att p-piller som kombinationspreparat ökade risken för bröstcancer med 23 %.

P-piller med enbart gestagen ökade risken för bröstcancer med 29 %.

Andra preparat som endast innehåller gestagen, inklusive injektioner, implantat och intrauterina anordningar (IUD), ökade risken för bröstcancer med 18 %, 28 % respektive 21 %.

Forskarna noterade att fem års användning av p-piller var kopplat till incidens bröstcancer hos 8 av 100 000 användare i åldern 16 till 20 år och en incidens på 265 per 100 000 användare i åldern 35-39 år.

Den ökade risken för cancer är relativt liten

Dr. Irene M. Kang, medicinsk chef för onkologi för kvinnors hälsa, City of Hope Orange County, som inte var involverad i studien, säger:

”Alla mediciner har risker och fördelar, varför det är viktigt att diskutera detta med förskrivaren. Komplikationer av p-piller inkluderar stroke, hjärtinfarkt och blodproppar. Forskning har visat att p-piller kan påverka en individs risk för vissa typer av cancer – i vissa fall en ökad risk, och i vissa fall, såsom äggstockscancer och endometriecancer, en lägre risk – genom att ändra nivåerna av östrogen och progesteron. Andra fördelar är familjeplanering och mer reglerade menstruationscykler.”

Dr. Lilian Harris, onkolog vid Novant Health Cancer Institute, som inte heller deltog i studien, höll med om att hormonella preventivmedel både har risker och fördelar:

”De kan till exempel skydda mot bäckeninflammatorisk sjukdom och hjälpa mot mensvärk, myom, endometrios och akne. De har också visat sig minska risken för livmodercancer. Omvänt finns det också potentiella risker som med vilken medicin som helst. För p-piller kan dessa risker variera från illamående, huvudvärk och ömhet i brösten till ökad risk för bröstcancer.

Forskarna drog slutsatsen att nuvarande eller nyare preventivmedel som endast innehåller gestagen är kopplade till en liten ökad risk för bröstcancer.

De säger att sådana risker måste vägas mot fördelarna med preventivmedel.

Begränsningar med studien

På frågan om studiens begränsningar noterade Dr. Kang att på grund av studiens design förklarar den bara kortsiktiga riskassociationer och inte långsiktig risk.

Dr Kristina Shaffer, bröstkirurgisk onkolog vid Novant Health Cancer Institute, som inte var delaktig i studien, säger:
”Dessutom inkluderade studien premenopausala kvinnor, en åldersgrupp där incidensen av bröstcancer är lägre, vilket innebär att andra faktorer kan ha drivit på den något högre risken som visades i studien. Exempelvis, medan studien tog hänsyn till några av de faktorer som är kända för att vara kopplade till ökad risk för bröstcancer, tog den inte hänsyn till familjehistoria, genetisk predisposition eller historia av atypiska bröstceller som är väldokumenterade för att påverka bröstcancerrisken.”

Konsekvenser av preventivmedelsanvändning

Dr. Parvin Peddi, medicinsk onkolog och chef för Breast Medical Oncology, Margie Petersen Breast Center vid Providence Saint John’s Health Center och docent i medicinsk onkologi vid Saint John’s Cancer Institute i Santa Monica, CA, men som inte deltog i studien, säger: 

”Det är viktigt att notera att den ökade risken för bröstcancer från någon av dessa p-piller är ganska låg och denna studie bör inte avskräcka kvinnor från att använda hormonella preventivmedel,” förklarade Dr. Peddie. ”Risk för bröstcancer sågs hos mindre än 0,5 % av kvinnorna i åldern 35-39 år på grund av användningen av dessa mediciner och hos ännu färre kvinnor som använde dessa mediciner i yngre ålder.”

Dr Schaffer höll med om att även om riskökningen på 20-30 % kan låta hög, är den relativt liten.

”Till exempel, om risken för en 30-årig kvinna att utveckla bröstcancer är 5 %, då skulle en relativ riskökning på 20% öka hennes risk till 6 %. Och det är därför som studien drar slutsatsen att det finns en liten ökning av risken för bröstcancer”, förklarade hon.

Dr. Kang noterade också:
”Som med alla cancerformer ökar din bröstcancerrisk med åldern, och i det här fallet även med hur lång tid som hormonella preventivmedel används. Om du löper en högre risk för bröstcancer, kan byte till ett hormonfritt preventivmedel vara ett mer fördelaktigt alternativ för dig”.

”Att hitta bröstcancer tidigt är en av de viktigaste faktorerna för framgångsrik behandling av denna sjukdom – och det är därför självundersökningar och screeningar är så viktiga”, avslutade Dr. Kang.

Medical News Today

• För första gången har en studie undersökt D-vitamin nivåer i den mänskliga hjärnan och den potentiella effekten på kognitiva resultat.
• Forskare fann att högre nivåer av D-vitamin är förknippade med en lägre risk för demens hos äldre vuxna.
• Trots fynden är den exakta rollen av D-vitamin för kognitiv funktion ännu inte helt klarlagd.

Uppskattningsvis 6 miljoner människor lever med Alzheimers sjukdom (AD) i USA.

Den siffran kommer att växa till 13 miljoner år 2050 på grund av landets åldrande befolkning. Alzheimers sjukdom är också den sjätte vanligaste dödsorsaken i USA.

Var 65:e sekund utvecklar någon Alzheimers sjukdom, och 60 – 80% av personer med demens har Alzheimers sjukdom. Alzheimers påverkar minnet, tänkandet och som ett resultat av det, beteendet, när den utvecklas. Även om det oftast drabbar personer 65 år och äldre, kan tidig debut av Alzheimers drabba personer i 40 – 50-årsåldern.

De möjliga orsakerna till demens, inklusive Alzheimers, är fortfarande något oklar och är ett område där det forskas intensivt.

Nyligen undersökte en observationsstudie för första gången förekomsten av D-vitamin i hjärnan och dess potentiella effekt på kognitionen.

Studien fann att bättre kognitiv funktion kunde kopplas till personer som hade högre koncentrationer av D-vitamin i sina hjärnor. Före denna studie hade det varit oklart om D-vitamin fanns i hjärnan överhuvudtaget.

Huvudförfattare Kyla Shea, Ph.D, forskare vid Tufts University i Massachusetts, USA, som specialiserat sig på mikronäringsämnenas roll i åldersrelaterad sjukdom och funktionshinder, säger: ”Ett antal studier rapporterade att högre D-vitaminnivåer i blodet var associerade med mindre kognitiv försämring eller lägre risk för demens. Även om dessa studier antydde samband, var det möjligt att blodnivåerna var markörer för något annat eftersom vi inte visste om D-vitamin ens fanns i den mänskliga hjärnan.”

Studien publicerades i Alzheimers & Dementia.

D-vitamin och kognitiv funktion

I studien analyseras data från 290 avlidna individer som hade deltagit i Rush Memory and Aging Project fram till sin död.

Ingen hade demens vid första inskrivningen, och alla var äldre individer. Deltagarnas kognitiva hälsa mättes under hela studien och de hade donerat sina organ efter döden.

Forskarna fann att högre koncentrationer av D-vitamin i hjärnan i alla fyra hjärnområdena var förknippade med en 25 – 33% lägre chans att utveckla demens eller mild kognitiv försämring vid tidpunkten för personens senaste besök före döden.

Thomas H. J. Burne, Ph.D., docent i utvecklingsneurobiologi vid University of Queensland, Australien, som inte deltog i studien, säger: ”Studien är verkligen sensationell. Jag har inte sett data tidigare om blod- och hjärnans D-vitaminnivåer hos personer som har observerats före sjukdomsdebut. Detta är viktig data och kan leda till värdefulla insikter.”

Dr. Burne noterade att som en observationsstudie, kommer resultaten i bästa fall sannolikt att avslöja korrelationer och inte underliggande orsaksmekanismer. Han påpekade också att eftersom deltagarna alla var inom intervallet för normala D-vitaminnivåer, tittade studien inte på samband mellan otillräckliga nivåer av D-vitamin och kognitiv funktion.

Dessutom noterar författarna till studien en annan möjlig tolkning av resultatet. De skriver att det är möjligt att koncentrationer av D-vitamin i hjärnan kan vara en indikator på ”kognitiv motståndskraft” och att personer med högre D-vitamin-nivåer kan uppvisa ”färre tecken på kognitiv försämring trots en hög neuropatologisk belastning.”

D-vitamin och patologiska markörer

Forskarna spårade nivåer av en form av D-vitamin, 25(OH)D3 i hjärnan.

De bedömde D-vitamin i mid-temporala cortex, mid-frontala cortex, cerebellum och främre vita substansen (watershed) i hjärnan, som alla har varit inblandade i olika typer och stadier av demens, inklusive Alzheimers och demens med Lewy-kroppar.

Dr. Burne uttryckte tveksamhet över svårigheten att göra exakta mätningar av 25(OH)D3 i ”en sådan fett-tät vävnad. Han tillade att studien var oklar angående om deltagarna fått tillskott av D-vitamin, vilket kan förändra hur uppgifterna ska tolkas.

Dessutom fann studien inget samband mellan D-vitaminnivåer och amyloidplack, som tidigare ansågs vara bland de potentiella orsakerna till Alzheimers. Men forskare studerar fortfarande alla samband mellan amyloidplack och Alzheimers på grund av en brist på konsensus kring denna teorin.

”Amyloiduppbyggnad verkar inte vara orsak till demens eller kognitiv funktionsnedsättning, vilket kan förklara det höga antalet misslyckanden i kliniska studier som siktat mot att behandla amyloid,” sa Dr. Burne. ”Därför blir jag inte överraskad för att det inte finns något samband mellan D-vitamin och amyloid.”

Dessutom observerade forskare inga tecken på ett samband med Lewy-kroppar, vilket tyder på att D-vitamin inte är kopplat till Lewy-kroppsdemens. De hittade inte heller ett samband mellan D-vitamin, vita substansskador eller tecken på mini-stroke.

”Vår nuvarande forskning går mot vaskulär demens, för vilken det finns bevis på biologiska antaganden” säger Dr. Shea.

Hur påverkar D-vitamin hjärnan? Låga nivåer av D-vitamin i hjärnan kopplat till ökad demensrisk

Den roll som D-vitamin spelar för kognitionen är inte helt klarlagd. Men detta är den första studien som tittar på D-vitaminnivåer i hjärnan och det potentiella sambandet med kognitionen.

Dr. Shea noterade att det verkar som D-vitamin är involverat i vägar för cellsignaler som kan vara en del av neurodegenerationen.

Emellertid är neurodegeneration komplex och inte helt utredd.

”Det finns inga studier som har visat ett orsakssamband mellan D-vitaminbrist och kognitiv funktionsnedsättning, men många som visat på en korrelation”, noterade Dr. Burne och refererade till en studie på möss från 2019 som han genomfört.

Dr. Burne tillade att D-vitaminbrist är kopplat till en ”minskad hippocampusvolym och störd strukturell koppling hos patienter med mild kognitiv funktionsnedsättning.”

Ta din dagliga D-vitamindos

De flesta människor i USA har tillräckliga nivåer av D-vitamin, enligt National Institutes of Health.

De flesta barn och vuxna från 1 till 70 år behöver 15 mikrogram eller 600 individuella enheter D-vitamin varje dag. Spädbarn under 1 år behöver 10 mikrogram (400 IE) och vuxna över 70 behöver 20 mikrogram (800 IE).

Men om du är en av de 25% med D-vitaminbrist kan din läkare informera om hur mycket tillskott av D-vitamin du behöver.

Om du är osäker på om du får i dig tillräckligt med vitamin kan du mäta dina D-vitaminnivåer med ett blodprov.

Medical News Today

Alzheimer’s & Dementia

• Mer än 95% av personer med diabetes har Typ 2-diabetes, vilket ofta beror på övervikt och inaktivitet.
• Typ 2-diabetes uppstår när kroppen inte längre svarar på insulin och utvecklas vanligen efter 45 års ålder, även om det blir vanligare hos yngre människor.
• Tillståndet är hanterbart, men om det försummas kan det orsaka allvarliga hälsoproblem och till och med vara dödligt.
• En ny studie har funnit att genom att äta en växtbaserad lågkolhydratdiet kan en person minska risken att utveckla typ 2-diabetes.

Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har mer än 37 miljoner vuxna i USA diabetes, och av dessa har cirka 95% typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes (T2D) utvecklas när en persons kropp slutar svara på insulinet (hormonet som reglerar blodsockernivån) som produceras av celler i bukspottkörteln.

Däremot producerar inte personer med Typ 1-diabetes insulin (som tros orsakas av en autoimmun reaktion). De måste testa sin blodsockernivå regelbundet och använda insulin för att hålla den inom ett hälsosamt intervall.

En nyligen genomförd studie har föreslagit att en lågkolhydratdiet kan minska risken för T2D. Denna studie kunde dock inte skilja på om detta fynd helt berodde på minskning av kolhydrater eller bara kaloriminskning.

Dr. Eamon Laird, gästforskare vid Trinity College Dublin, Irland, som inte var involverad i studien, säger: ”Det är ett mycket komplext ämne. Vi vet redan att konsumtion av fullkorn och växtbaserad mat är bra för att minska risken för diabetes.”

Nu har en studie, som ännu inte har publicerats, föreslagit att det inte är lågkolhydratdieten utan typ av icke-kolhydrat mat som en person äter som påverkar risken att utveckla T2D.

Riskfaktorer för diabetes

T2D utvecklas vanligtvis långsamt med få symtom i början, så det kan förbli oupptäckt ett tag. Risken att utveckla T2D ökar genom faktorer som:

• över 45 år
• ärftlighet
• för lite eller ingen träning
• fetma eller övervikt, särskilt att ha bukfetma
• låga nivåer av HDL, eller ”bra” kolesterol
• höga nivåer av triglyceridfetter

Människor kan minska risken att utveckla T2D genom att hålla en hälsosam vikt, förbättra sin kost och vara aktiv.

CDC rekommenderar att man minskar intaget av processade livsmedel, transfetter, alkoholhaltiga och sockerhaltiga drycker, och istället väljer icke-stärkelsehaltiga grönsaker, frukt, magra proteiner, fullkorn, vatten och osötade drycker för att minska risken för T2D.

En lågkolhydratdiet

Den prospektiva kohortstudien genomfördes på 203 541 män och kvinnor i USA under mer än 30 år. Ingen av deltagare hade T2D, hjärt-kärlsjukdomar eller cancer när studien startade.

Vart fjärde år besvarade deltagarna frågor om sin kost med hjälp av ett validerat frågeformulär. Forskarna skapade poäng baserat på procentandelen av den totala energin varje person fick från sitt dagliga intag av proteiner, fetter och kolhydrater. De delade sedan in deltagarna i fem grupper.

Lågkolhydratgruppen fick cirka 40% av sina totala kalorier från kolhydrater.

Forskarna utvärderade sedan kvaliteten på dieterna genom att klassificera 18 grupper av näringsämnen, såsom fullkorn, frukt, grönsaker, nötter, baljväxter, godis och desserter, animaliskt fett, mejeriprodukter och kött.

Växtbaserad kost minskar risken för diabetes – Bästa lågkolhydratdieten för diabetes

Sammantaget minskade inte en lågkolhydratdiet risken för T2D. Men när källorna till kostprotein analyserades separat, fann forskarna betydande skillnader i risken för att utveckla T2D.

De som mestadels åt vegetabiliskt protein hade en 6% minskad risk för T2D under de 30 åren.

För personer som begränsade sitt intag av raffinerade kolhydrater minskade risken för T2D ytterligare med 15% jämfört med de som åt en vanlig diet.

Däremot hade de på en lågkolhydratdiet som åt huvudsakligen animaliskt protein en 35% högre risk för T2D, vilket ökade till 39% hos de som också åt en diet låg på fullkorn.

Medical News Today

Circulation

Av de mer än 6 miljoner Alzheimerspatienter i USA som är 65 år eller äldre är nästan två tredjedelar kvinnor. En ny studie kan hjälpa till att förklara skillnaden mellan könen – och ge ledtrådar till nya behandlingar för att hjälpa dessa patienter.

Forskare vid Case Western Reserve University nollställde en gen som heter USP11, som finns på X-kromosomen. Foster som tilldelas könet flicka vid födseln har två X-kromosomer, medan personer som tilldelas könet pojke har en X och en Y. Så medan alla pojkar har en kopia av USP11, så har flickor två.

Kroppens renhållningssystem

Föreställ dig att du befinner dig i en storstad. Precis som de boende i hyreshusen skapar även våra hjärnor avfall som måste fraktas bort. Om avfallet bara lämnades på trottoarerna så skulle det hopa sig, sippra ut på vägarna, störa livet i allmänhet och bli giftigt för naturen.

I hjärnan är en avfallsprodukten ett protein som kallas tau. För lite tau kan skada nervceller, förklarar forskarna David Kang, PhD, och JungA ”Alexa” Woo, PhD, som ledde studien. Men för mycket tau blir giftigt och kan leda till neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers. (Faktum är att ny forskning tyder på att test av förändringar av tau kan en dag hjälpa läkare att diagnostisera Alzheimers tidigare)

För att hantera tau använder hjärnan ett regulatoriskt protein som kallas ubiquitin för att ”märka” eller signalera till kroppen att extra tau ska tas bort. I analogin om renhållningssystemet ovan är ubiquitin som att fästa en lapp på en soppåse, som säger åt avfallshanteringen att avlägsna påsen.

USP11:s uppgift är att ge instruktioner för att skapa ett enzym som tar bort ubiquitin-taggen för att upprätthålla balansen (man vill inte bli av med allt tau-protein, bara en del av det). Men om för det finns för mycket av enzymet, så blir mycket tau ”omärkt” och inte tillräckligt mycket rensas bort.

”Vår studie visade att USP11 är högre hos kvinnor än hos män både hos människor och möss,” säger Kang. ”Det var ett faktum redan innan demensen började. Men när någon har Alzheimers sjukdom är USP11 mycket högre – oavsett kön.”

Studien lägger till en växande mängd bevis som visar att kvinnor kan vara mer sårbara än män för högre nivåer av tau, vilket möjligen förklarar varför kvinnor drabbas av sjukdomen oftare än män.

Men vad skulle hända om det fanns ett sätt att ”stänga av” eller inaktivera USP11-genen? Kan det hjälpa till att förebygga Alzheimers? Och kan det göras på ett säkert sätt?

Vad händer när genen elimineras? Fler kvinnor får Alzheimers

För att undersöka dessa frågor använde forskare en metod för genmanipulation för att helt radera USP11-genen i möss. De undersökte sedan mössen för förändringar. Resultatet? Mössen mådde bra.

”Mössen växte bra. Deras hjärnor var ok”, säger Woo.

Det skulle inte vara möjligt – eller etiskt försvarbart – att ta bort en gen från människor. Men när ett medicinskt tillstånd gör en viss gen obrukbar, kan den genen delvis blockeras eller så kan genens uttryck/effekt minskas med hjälp av läkemedel. Faktum är att mediciner riktade mot enzymer är vanliga. Exempel är statiner för hjärt-kärlsjukdom eller HIV-behandlingar som hämmar proteasenzymer.

”Om vi ​​kan identifiera någon typ av medicin som kunde hämma USP11, tyder vår studie på att det skulle tolereras väl och gynna kvinnor”, säger Woo.

Kang påpekar också att processen för att skapa en sådan behandling tar minst 10 till 15 år. Forskarna säger att de skulle vilja förkorta tidsintervallet och planerar att studera idag godkända mediciner för att se om någon kan riktas mot USP11-genaktivitet – och förhoppningsvis ta fram en ny behandling mot Alzheimers tidigare än så.

Medscape

Cell

En studie från Oxfordshire, England visar på en kraftig ökning av stroke hos unga vuxna, samtidigt som en andra studie identifierar en liknande trend generellt i höginkomstländer.

Författarna till de två studierna säger att den ”traditionella synen” är att vaskulära riskfaktorer, som högt blodtryck, diabetes och fetma, spelar en ”mindre roll” vid ungas stroke. Men nyare studier har börjat motsäga denna uppfattning, säger de, och framhöll att stroke hos unga är ett växande problem i höginkomstländer.

I studierna, publicerade i JAMA, ville forskarna ha svar på två frågor, den första frågan var: ”Avviker incidensen stroke hos yngre jämfört med äldre personer mellan 2002 till 2018?”

För att försöka svara på denna fråga utförde forskare från Nuffield Department of Clinical Neuroscience vid University of Oxford en prospektiv populationsbaserad incidensstudie, genomförd från april 2002 till mars 2018. Utifrån data från The Oxford Vascular Study inkluderades 94 567 personer registrerade hos husläkare i Oxfordshire. Det man huvudsakliga tittade på var förändringar i incidensen av stroke, Transitorisk Ischemisk Attack (TIA) och andra större vaskulära händelser – hjärtinfarkt, plötslig hjärtdöd och perifera vaskulära händelser – stratifierade efter ålder, kön, etiologi och svårighetsgrad.

Forskarna tog också hänsyn till andra faktorer som livsstil, kontroll av traditionella vaskulära riskfaktorer och könsspecifika orsaker till stroke.

Ökar hos unga, minskar hos äldre

Det förekom 2429 incidenter stroke under studieperioden – medelålder för de drabbade var 73,6 år och 51,3% var kvinnor. Forskarna fann att mellan perioden 2002-2010 och 2010-2018 var det en 67% ökning av incidensen stroke bland vuxna under 55 år och en 15-procentig minskning bland de över 55 år. Den signifikanta ökningen av incidensen för de yngre än 55 år var oberoende av kön, svårighetsgrad av stroke, vilken typ av stroke, och sågs även vid TIA, men inte vid hjärtinfarkt och andra större vaskulära händelser.

Även om TIA och stroke för de yngre än 55 år var signifikant associerade med diabetes, hypertoni, rökning och fetma, påpekade studieförfattarna att den ”signifikanta ökningen” i incidens från 2002-2010 till 2010-2010 observerades även hos individer utan dessa riskfaktorer.

Någon liknande avvikelse i incidens hittades inte för andra vaskulära händelser, som hjärtinfarkt, påpekade de. ”Med tanke på frånvaron av denna skillnad för andra vaskulära händelser behövs ytterligare forskning för att förstå orsakerna till denna skillnad”, säger författarna.

Ökningen var störst i chefsyrken och minst i okvalificerade yrken. Forskarna föreslog att detta kunde förklaras av inverkan av arbetsrelaterad stress, låg fysisk aktivitet och långa arbetstider – där var och en är starkare förknippade med risk för stroke än för hjärtinfarkt.

Dr Angela Hind, direktör för Medical Research Foundation, säger: ”Historiskt har vi tänkt på stroke som något som bara drabbar äldre vuxna, men studier som denna tyder på ett växande problem hos unga vuxna.”

Prevalensen av traditionella vaskulära riskfaktorer hos unga människor med stroke var också hög, säger författarna, och betonade ”vikten av att identifiera och hantera dessa riskfaktorer”.

Ökning av stroke bland unga i höginkomstländer

Den andra frågan som forskarna ville svara på var: ”Vad händer med incidensen stroke hos yngre jämfört med äldre i höginkomstländer under 2000-talet?”

De påpekade att den totala strokeincidensen minskade i höginkomstländer, men att data om trender i incidensen stroke över tid hos individer yngre än 55 år var ”motstridiga”.

För den andra studien – en systematisk översikt och metaanalys – sökte forskarna i PubMed och i EMBASE från starten och till februari 2022, där data från Oxford Vascular Study också inkluderades.

Bland 50 studier fann de att trender i strokeincidensen varierade efter ålder i höginkomstländer, med mindre gynnsamma trender bland yngre jämfört med äldre. De noterad att den minskning av incidensen som observerades hos äldre inte sågs bland yngre. Detta, säger de, betonar det ”brådskande behovet” av att bättre förstå etiologi och förebyggandet av stroke bland yngre personer.

Dr Linxin Li, Medical Research Foundation-stipendiat, University of Oxford, säger: ”Vår studie visar en oroande ökning av strokefall bland unga över hela Oxfordshire, vilket återspeglas av en liknande bild i andra höginkomstländer.”

Dr Angela Hind förklarade att stroke hos unga vuxna kan ha en ”stor inverkan”, och att ekonomiska, sociala och personliga konsekvenser kan vara ”förödande”.

”Mer forskning måste göras för att öka förståelsen för orsakerna till stroke hos unga och de bästa sätten att förebygga det,” säger hon.

”Att fastställa vikten av kända riskfaktorer vid stroke hos unga kommer att bidra till att öka den allmänna medvetenheten om behovet av bättre kontroll”, betonade Dr Li. ”Vi behöver också bättre sätt att identifiera unga människor som löper hög risk för stroke, eftersom nuvarande riskmodeller är baserade på prediktorer för stroke hos äldre”, avslutar hon.

Medscape

JAMA