Diabetes, särskilt när den är okontrollerad, är starkt förknippad med utvecklingen av hjärtsvikt hos patienter med prekliniska tecken på hjärtsvikt, visar en ny studie.
”Hittills har studier av diabetes och hjärtsvikt främst gjorts på patienter med utvecklad hjärtsvikt. Nyheten med denna studie är att vi tittade på hur diabetes inverkar i de tidiga stadierna av hjärtsvikt innan patienter utvecklar symtom”, säger Justin Echouffo-Tcheugui, MD, Johns Hopkins University, Baltimore, Maryland, USA, huvudansvarig för studien.
”Våra resultat tyder på att en rigorös kontroll av diabetes kan vara ett mycket effektivt sätt att bromsa utvecklingen till hjärtsvikt hos dessa patienter,” tillade han. ”Vårt enklaste budskap är att om vi tar bättre hand om diabetes kommer vi att minska antalet personer som utvecklar hjärtsvikt.
”Detta är en unik möjlighet att minska populationen av patienter med uppenbar hjärtsvikt, och en ytterligare anledning att behandla diabetes aggressivt”, tillade han.
Studien publicerades i Journal of the American College of Cardiology.
Författarna beskriver en ny definition av hjärtsvikt som inkluderar två prekliniska stadier (A och B) och två kliniska stadier (C och D), och att det finns ett fokus med riktlinjerna för att stoppa utvecklingen från det prekliniska till det kliniska stadiet.
Stadie A definieras som närvaro av minst en av följande kliniska riskfaktorer: utbredd aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom (kranskärlsjukdom, stroke eller perifer artärsjukdom), hypertoni, diabetes mellitus, fetma, metabolt syndrom eller kronisk njursjukdom.
Stadie B definieras som hjärtsjukdom dokumenterat vid EKG eller förhöjda hjärtbiomarkörer – N-terminal pro-B-typ natriuretisk peptid (NT-proBNP) och/eller hjärt troponin T, men utan tecken eller symtom på hjärtsvikt.
I den aktuella studien gjordes en prospektiv analys av data från studien Atherosclerosis Risk In Communities (ARIC) för att bedöma vilken inverkan diabetes har på utvecklingen från prekliniska stadier av hjärtsvikt till uttalad hjärtsvikt.
Studien inkluderade 4.774 vuxna (medelålder 75 år, 58% kvinnor) med preklinisk hjärtsvikt, 1.551 i stadium A och 3.223 i stadium B, och 30% hade diabetes.
Inom varje hjärtsviktstadie bedömdes sambandet mellan diabetes och glykemisk kontroll med utvecklingen till hjärtsvikt. Det primära resultatet var en nya diagnoser av hjärtsvikt eller utveckling till kronisk hjärtsvikt.
Under en medianuppföljning på 7,5 år dokumenterades 470 nya incidenter av hjärtsvikt.
Diabetes påskyndar utveckling av hjärtsvikt
Resultaten visade att diabetes var associerad med utvecklingen till hjärtsvikt (och med en yngre ålder för hjärtsvikt och kortare tid till incindeter) och ökad risk för hjärtsvikt i stadie A och B. Det var en signifikant högre risk kopplat till diabetes bland individer i stadie B, jämfört med personer med diabetes i stadie A.
Patienter med diabetes och hjärtsvikt i stadie B hade minst fyra gånger ökad risk för att utveckla hjärtsvikt än de i stadie A utan diabetes.
Okontrollerad diabetes (A1c > 7%) var associerad med en högre risk för hjärtsvikt för individer i både stadie A och B.
Jämfört med individer utan diabetes i prekliniskt stadie A, hade de i prekliniskt stadie B med okontrollerad diabetes 7,6 gånger högre risk för hjärtsvikt. De i stadie B med kontrollerad diabetes hade en 4,6 gångerökad risk för hjärtsvikt och de i stadie A med okontrollerad diabetes hade en 1,5 gånger ökad risk.
De observerade sambanden mellan diabetes och kontroll av diabetes med utvecklingen av hjärtsvikt var oberoende av andra kardiovaskulära riskfaktorer och utvecklingen av incidenter med kranskärlssjukdom.
”Våra resultat tyder på att fokus på diabetes tidigt i hjärtsviktsprocessen är avgörande. Det finns sannolikt betydande fördelar med att förebygga hjärtsvikt genom att behandla diabetes aggressivt så tidigt som möjligt i hjärtsviktsprocessen”, skriver författarna.
Justin Echouffo-Tcheugui tillade att dessa resultaten också väcker frågor om valet av diabetesmedicin.
”Vi vet redan att SGLT2-hämmare och GLP-1-agonister minskar sjukhusinläggningar av hjärtsvikt hos patienter med etablerad hjärtsvikt, men vi vet inte om de förändrar den naturliga förloppet av hjärtsvikt. Det kan finnas potential för att använda av dessa läkemedel tidigare för att minska utvecklingen av hjärtsvikt”, säger han.
Man noterar att eftersom steget är brantast för de som är i stadie B hjärtsvikt, bör alla tecken på hjärtsjukdom eller en ökning av biomarkörer varna läkare om en överhängande risk för hjärtsvikt.