Många saker kan störa din tarmhälsa över tid. En diet med hög sockerhalt, stress, antibiotika – kan alla kopplas till dåliga förändringar i tarmfloran (mikroorganismerna som lever i din tarmkanal). Och detta kan öka risken för sjukdomar.
Men tänk om du kunde radera den skadan och återställa din tarmflora till en tid då du var yngre och friskare?
Det skulle kunna vara möjligt, säger forskare, genom att låta människor ta ett prov av sin egen avföring när de är unga för att sedan placeras tillbaka i tjocktarmen när de är äldre.
Medan vetenskapen för att backa upp detta inte är riktigt där än, så säger vissa forskare att vi inte ska vänta. De uppmanar befintliga avföringsbanker att låta folk börja spara sin avföring nu, så det finns sparat och möjligt att använda om vetenskapen blir tillgänglig.
Men hur skulle det fungera?
Du går till en avföringsbank och lämnar ett nytt avföringsprov, som skulle screenas för sjukdomar, tvättas, bearbetas och deponeras i en långtidsförvaring.
Sedan, om du drabbas av inflammatorisk tarmsjukdom, hjärtsjukdom eller typ 2-diabetes – eller om du råkar ut för något som utplånar din tarmflora, som exempelvis en antibiotikakur eller cytostatika – kan läkare använda din sparade avföring för att ”återkolonisera” din tarm, och återställa den till sitt tidigare, hälsosammare tillstånd, säger Scott Weiss, MD, professor i medicin vid Harvard Medical School och medförfattare till en ny artikel i ämnet. De skulle göra det med hjälp av en medicinsk procedur som kallas fekal mikrobiotatransplantation.
Timing är allt. Du skulle behöva ett prov från när du är frisk – säg mellan 18 och 35 år, eller innan du drabbas av ett kroniskt tillstånd, säger Weiss. Men om du fortfarande är frisk i 30-, 40- eller 50-årsåldern, kan lämnandet av ett prov då ändå gynna dig senare i livet.
Om vi kunde hantera ett ”banksystem” som detta, skulle det kunna ha potential att behandla autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar, diabetes, fetma och hjärtsjukdomar – eller till och med vända resultatet av åldrandet. Hur skulle detta kunna bli verklighet?
Avföringsbanker idag
Avföringsbanker existerar idag, men proverna där är inte avsedda för de ursprungliga donatorerna utan snarare för sjuka patienter som hoppas kunna behandla en sjukdom. Med hjälp av fekal transplantation överför läkare det fekala materialet till patientens tjocktarm, vilket återställer en hälsosam tarmmikrobiota.
Viss forskning visar att fekal transplantation kan hjälpa vid behandling av inflammatoriska tarmsjukdomar, som Crohns eller ulcerös kolit. Djurstudier tyder på att det också kan hjälpa vid behandling av fetma, att förlänga livslängden och vända vissa effekter av åldrandet, som åldersrelaterad nedgång av hjärnans funktioner. Andra studier undersöker dess potential som cancerbehandling, säger Weiss.
Men utanför labbet används fekal transplantation främst för ett syfte: att behandla Clostridioides difficile (C. diff ), en infektion som orsakas av en överväxt av C. diff-bakterier. Det fungerar ännu bättre än antibiotika, visar forskning.
Men först måste du hitta en frisk donator, och det är svårare än man tror.
Hitta friska avföringsprov
Det finns något motbjudande med tanken med fekal transplantation, men att ta hand om våra kroppssubstanser är inget nytt. Blodbanker till exempel är vanliga, och navelsträngsblodbanker – att bevara blod från nyföddas navelsträng för att hjälpa barnets eventuella framtida medicinska behov – blir alltmer populärt. Spermiedonatorer är mycket eftertraktade och man transplanterar regelbundet njurar och benmärg till patienter.
Så varför är vi så noga med bajs?
En anledning är att avföring (precis som blod) kan orsaka sjukdom – vilket är anledningen till att det är så viktigt att hitta friska avföringsdonatorer. Och problemet är att det kan vara väldigt svårt att hitta friska sådana.
För att donera fekalt material måste människor gå igenom en rigorös screeningprocess, säger Majdi Osman, MD, chief medical officer OpenBiome, en ideell forskningsorganisation inom mikrobiom.
Tills nyligen drev OpenBiome ett fekalt doneringsprogram, men nu har de flyttat fokus till forskning. Potentiella donatorer screenades för sjukdomar och psykiska tillstånd, patogener och antibiotikaresistens. Antalet som godkändes var mindre än 3%.
”Vi har ett mycket försiktigt tillvägagångssätt eftersom sambandet mellan sjukdomar och mikrobiomet fortfarande försöker förstås,” säger Osman.
Fekal transplantation medför också risker – även om de än så länge verkar milda. Biverkningar inkluderar mild diarré, illamående, magsmärtor och trötthet (även den hälsosammaste donatorsavföringen kanske inte passar perfekt med din egen).
Det var med anledning av det som tanken föddes på att använda sin egen avföring, säger Yang-Yu Liu, PhD, en Harvard-forskare som studerar mikrobiomet. Det är inte bara mer tilltalande utan kan också vara en bättre ”match” för din kropp.
Ska du placera din avföring på bank?
Medan forskarna säger att vi har anledning att vara optimistiska inför framtiden, är det viktigt att komma ihåg att många utmaningar kvarstår. Fekal transplantation är tidigt i utvecklingen, och det finns mycket om mikrobiomet vi fortfarande inte känner till.
Det finns exempelvis ingen garanti att om man återställer en persons mikrobiom till dess tidigare sjukdomsfria tillstånd så kommer det att hålla sjukdomar borta för alltid, säger Weiss. Om dina gener ökar dina chanser att ha Crohns, till exempel, är det möjligt att sjukdomen kan komma tillbaka.
Vi vet inte heller hur länge avföringsprover kan bevaras, säger Liu. Banker lagrar för närvarande fekalt material i 1 eller 2 år, inte i decennier. För att skydda proteinerna och DNA-strukturerna så länge skulle prover sannolikt behöva förvaras vid lagringstemperaturen för flytande kväve på -196 C (för närvarande lagras prover vid cirka -80 C). Även då skulle testning behövas för att bekräfta om de ömtåliga mikroorganismerna i avföringen kan överleva.
Det väcker en annan fråga: Vem kommer att reglera allt detta?
FDA reglerar användningen av fekal transplantation som läkemedel för behandling av C. diff, men som Liu påpekar anser många gastroenterologer att tarmmikrobiotan är ett organ. I så fall kan mänsklig fekal materia regleras på samma sätt som blod, ben eller till och med äggceller.
Navelsträngsblodbank kan vara en användbar modell, säger Liu. ”Vi behöver inte börja om från början.”
Sedan är det frågan om kostnaden. Navelsträngsblodbanker kan också vara en referenspunkt för det, säger forskarna. De tar cirka $1.500 – $2.820 för den första insamlingen och bearbetningen, plus en årlig lagringsavgift på $185 till $370.
Trots det okända är en sak säker: Intresset för fekal bankverksamhet är på riktigt – och växer. Åtminstone ett mikrobiomföretag, Cordlife Group Limited, baserat i Singapore, meddelade att de har börjat tillåta människor att placera sin avföring på bank för framtida bruk.
”Fler borde prata om det och tänka på det”, säger Liu.
