Andelen fetma bland växande vuxna i USA i åldern 18-25 år har skjutit i höjden under de senaste decennierna, och med ett medel-BMI som nu klassas som övervikt.
Även om liknande mönster har observerats i andra åldersgrupper, som bland ungdomar (ålder 12-19) och unga vuxna (ålder 20-39) under de senaste decennierna, tenderar gruppen med växande vuxna (18-25 år) att få mindre uppmärksamhet vid utvärderingen av fetma.
”Åldern sk ”växande vuxna” kan vara en nyckelperiod för att förebygga och behandla fetma med tanke på att vanor som bildas under denna period ofta kvarstår under resten av livet”, skriver författarna till studien, som publicerades den 23 november i JAMA.
”Det finns ett akut behov av forskning om riskfaktorer som bidrar till fetma under detta utvecklingsskede, för att informera om utformningen av interventioner såväl som policys som syftar till att förebygga fetma”, tillägger de.
De noterade att 2018 hade en tredjedel av alla unga vuxna fetma, jämfört med bara 6% i början av studien (1976).
Fetma ökar – studera övergångsåldrarna
Fynden kommer från en analys av 8.015 växande vuxna i åldern 18-25 i National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES), inklusive NHANES II (1976-1980), NHANES III (1988-1994) och NHANES som mäter kontinuerligt från 1999 till 2018.
Ungefär hälften (3.965) av deltagarna var kvinnor, 3.037 var icke-spansktalande svarta och 2.386 uppfyllde kriterierna för hushållsfattigdom.
Resultaten visade avsevärda ökningar av medel-BMI bland växande vuxna från en nivå i normalintervallet BMI 23,1 mellan åren 1976-1980, och som ökade till BMI 27,7 (övervikt) 2017-2018 (P = 0,006).
Prevalensen av fetma (BMI 30,0 kg/m2 eller högre) i den växande vuxna åldersgruppen steg från 6,2% från 1976-1980 till 32,7% 2017-2018 (P = 0,007).
Samtidigt sjönk andelen personer med normalvikt (BMI 18,5-24,9 kg/m2) från 68,7% till 37,5 % (P = 0,005) under samma period.
Unga vuxna faller nu in i kategorin överviktiga
”Även om vi inte är förvånade över den allmänna trenden, med tanke på vad som är känt om den ökande förekomsten av fetma hos både barn och vuxna, blev vi förvånade över storleken på ökningen i prevalens och att medel-BMI i denna åldersgrupp nu faller inom överviktssegmentet, säger Ellison-Barnes, vid avdelningen internmedicin, Johns Hopkins University School of Medicine, Baltimore, Maryland, till Medscape Medical News.
Men med tanke på de betydande livsförändringarna och växande självständigheten är livsstadiet viktigt att förstå när det gäller kost-/livsstilsmönster.
”Vi teoretiserar att växande vuxen ålder är en kritisk period för utveckling av fetma med tanke på att det är en tid då individer ofta genomgår stora livsförändringar som att lämna hemmet, börja utbilda sig, börja arbeta och att utveckla nya relationer”, betonade hon.
När det gäller orsaker kan ”samhälleliga och kulturella trender i dessa områden under de senaste decennierna ha spelat en roll i de observerade förändringarna”, spekulerade hon.
Studiepopulationen var begränsad till icke-spansktalande svarta och icke-spansktalande vita personer på grund av förändringar i hur NHANES (National Health and Nutrition Examination Survey) bedömde etnicitet över tiden. Därför är en studiebegränsning att mönstren som observeras kanske inte är generaliserbara till andra etniciteter, noterar författarna.
Men med tanke på vilken inverkan livsstilsförändringar kan ha, kan växande vuxen ålder ”vara en idealisk tidpunkt att ingripa i den kliniska miljön för att förebygga, hantera eller vända utvecklingen av fetma för att förhindra negativa hälsoresultat i framtiden,” sa Ellison-Barnes.
