Övervikt

5 tips för en frisk mage

5 tips för en frisk mage

Vi är vad vi äter, eller? De flesta av våra immunsystemsceller finns i mag-tarmkanalen, upp till 70–80%. Vår tarm spelar en viktig roll i den övergripande hälsan för vårt immunsystem och för oss själva. Att minimera stress, motionera mera och välja rätt mat och kosttillskott för att få en bra tarmhälsa kan minimera negativa effekter som förstoppning, diarré, uppblåsthet och gasbildning.

Viktigt att känna till:

  • 70 till 80% av vårt immunförsvar sitter i vår tarmkanal, vilket visar hur viktigt det är att upprätthålla tarmhälsan.
  • Kronisk stress, otillräckligt med sömn, underliggande sjukdomar, mediciner, felaktigt balanserad kost och brist på fysisk aktivitet påverkar vår tarmhälsa negativt.
  • Vårt tarmepitel (tarmslemhinnan), ett kraftfullt skydd, verkar tillsammans med vår mikrobiom för att skydda kroppen från främmande sjukdomsframkallande inkräktare.
  • De livsmedel som gynnar vår mikrobiom varierar en del från individ till individ, efter behov och av underliggande hälsoproblem. Tyvärr finns det ingen universallösning till tarmens välbefinnande.

En frisk tarm är avgörande för vår livskvalitet

Enligt National Institutes of Health (NIH) lider över 60 miljoner amerikaner av matsmältningssjukdomar, inklusive kronisk förstoppning, gallsten, pankreatit, refluxsjukdom, tarminfektioner, inflammatorisk tarmsjukdom (Crohns sjukdom, ulcerös kolit), irritable bowel syndrome (IBS), virussjukdomar med mera.

Att förstå hur man minimerar sjukdomssymtom och vidta åtgärder för att förbättra vår tarmhälsa kan dels förbättra livskvaliteten och dels minska stress och ångest. Ett sätt att minska de negativa effekterna av dålig tarmhälsa är att förstå hur man kan förbättra den.

Hur tarmen skyddar oss

Dessa tre barriärer i tarmen fungerar som ett skydd mellan kroppen och sjukdomsframkallande inkräktare:

Tarmepitelet fungerar som en del av vårt immunförsvar. Den består av ett enda lager av celler som försvarar oss mot dåliga saker som kommer in i tarmlumen.

Mikrobiotan syftar på de goda bakterierna och andra organismer som lever i harmonisk balans i vår mag-tarmkanal för att ta upp näring, bibehålla tarmhälsan och hjälpa till med nödvändiga processer.

Tarmslemhinnans immunsystem är vårt skydd i tarmen mot att sjukdomsframkallande bakterier tar sig igenom tarmväggen och in i kroppen samt säkerställer att immunsystemet känner igen de goda och skyddande bakterierna. 

Tarmepitelet

Tarmepitelet är en del av det medfödda immunförsvaret och fungerar som en del av kroppens första försvarslinje. Celler i tarmslemhinnan och i tarmväggarna bidrar till att ge en slemhinnebarriär mot inkräktare. Dessa celler blir aktiva när en parasit eller ett protein som vår kropp inte gillar försöker smyga förbi tarmarna och komma in i blodomloppet.

Cellerna i epitelet mobiliserar för att upprätthålla balans och säkerställa att försvaret förblir funktionellt. Detta kräver en noggrann balans mellan bakterierna och andra organismer som finns naturligt i vår tarm, maten vi äter som gynnar dessa organismer och vår allmänna hälsa och välbefinnande.

Mikrobiotan

Vår mikrobiota gynnar hela vår kropp. De organismer som lever i oss för att stödja normala fysiologiska funktioner är ovärderliga för vår hälsa. I gengäld ger kroppen näringsämnen och support för att upprätthålla balansen mellan dessa organismer, vilket skapar en symbiotisk relation.

De friska organismerna som lever i vår tarm är värda att bevara. De hjälper kroppen på flera sätt:

  • Hjälper till att bryta ner lösliga fibrer.
  • Producera näringsämnen som vitamin K, folat eller biotin.
  • Upprätthålla en frisk population av organismer för att förhindra skadliga bakterier.
  • Hjälper till att förhindra uppkomst av symtom som uppblåsthet, gasbildning och diarré.
  • Hjälper till att upprätthålla ett starkt immunförsvar.

Tarmslemhinnans immunsystem

Vårt immunsystem i tarmslemhinnan fungerar också som ett skydd mot inkräktare. Det förhindrar smittsamma organismer eller allergener från att ta sig in i samhället av mikroorganismer i tarmstrukturen. Det hjälper till att säkerställa att kroppen accepterar de organismer som finns i oss utan negativa effekter.

Samband mellan vårt hjärna och mage

Det handlar om hur vår tarm påverkar vår allmänna hälsa och välbefinnande.

Hela mag-tarmkanalen är kopplad till hjärnan och spelar en betydande roll i vårt immunförsvar. Nervceller klär vår tarmkanal från matstrupen till ändtarmen. Nervsystemet i magen samarbetar med de organismer som finns i vår tarm för att hjälpa till med att svälja maten, med matsmältningen, producera matsmältningsenzymer med mera.

När tarmens nervsystem och mikrobiotan inte fungerar tillsammans kan detta leda till humörförändringar, som irritabilitet, depression och ångest. Forskning pågår för att utvärdera nervsystemets roll i sambandet mellan hjärnan och tarmen.

Symtom på en ohälsosam tarm

En mage i obalans ser olika ut för alla. Vissa kan ha immunutlöst tillstånd som leder till ett överaktivt immunsvar i tarmen. Andra kan ha dålig motilitet (nedåtgående tarmrörelser) som bromsar maten från att snabbt passera mag-tarmkanalen och därmed misslyckas med att tillgodose organismerna i tarmen med rätt näringsämnen.

Stress kan utlösa besvärliga symtom. Antibiotika och andra mediciner påverkar den hälsosamma miljön i tarmen på ett negativt sätt.

Oavsett orsaken kan gastrointestinala sjukdomar vara plågsamma, orsaka ångest och andra psykiska problem. Man kan uppleva symtom som:

  • Uppblåsthet
  • Illamående
  • Diarre
  • Ofullständiga tarmrörelser
  • Halsbränna (sura uppstötningar)
  • Magkramper/buksmärtor
  • Kräkningar
  • Förstoppning
  • Överdriven gasproduktion (rapning/släppa väder)
  • Förändrad aptit

5 tips för en frisk mage

Vilka åtgärder kan du vidta för att säkerställa att din tarm förblir frisk? Fem grundläggande sätt för att stödja gastrointestinal hälsa:

1. Rör på dig
Att hålla dig aktiv och förhindra ett stillasittande liv hjälper till att förbättra tarmens rörlighet och andra hälsoresultat.

2. Undvik fetma
Att upprätthålla en god tarmhälsa är avgörande för att upprätthålla ett sunt immunförsvar. Fetma försvagar ditt immunförsvar eftersom fettvävnad (fettceller) ökar inflammation. Detta utlöser en kaskad av negativa effekter i kroppen, inklusive att förändra organismerna i din tarm.

3. Va observant på vad du äter
Detta betyder inte att du måste räkna varje kalori, men va uppmärksam på att det är lätt att handla och äta mat enligt rutin. Och den rutinen kan under år ha grundats på en ohälsosam kost. 

Du behöver äta en balanserad kost och få i dig de mineraler, vitaminer och andra näringsämnen din kropp behöver för att bygga en frisk tarm och en frisk hälsa.

4. Stress gör ont
Stress, särskilt kronisk, kan leda till förhöjda nivåer av kortisol (steroidstresshormon), vilket påverkar immunförsvaret och därmed din tarm negativt. Försök att stressa mindre. Vissa gör det genom dagliga meditationsövningar. Andra genom en löprunda. Eller läsa en bra bok.

5. Prioritera sömnen
Stress, ett försvagat immunförsvar, tarmhälsan och förmågan att stå emot infektioner börjar med en god natts sömn. God sömnkvalitet och tillräckligt många timmar är avgörande för att hjälpa dig att hålla din kropp i jämvikt.

Nutrition är nyckeln till ett hälsosamt liv

Specifika livsmedel har inte omnämnts här. Trots all forskning om kost, lämpliga näringsämnen och livsmedel som rekommenderas för att leva ett hälsosamt liv, finns det ingen konsensus om vad som krävs för att ha en hälsosam mikrobiom. Vissa studier tyder på att specifika probiotika (goda tarmbakterier) stöder tarmhälsa, medan andra säger att prebiotika (specifika fiberrika kolhydrater) är vägen att gå. Fördelarna med en fiberrik kost, med betoning på frukt och grönsaker är också viktigt.

Förutom att vi ska få i oss de dagliga näringsämnena, är andra faktorer inblandade i vad vi ska äta. Personer med tarmproblem är ofta begränsade i vad de kan äta eftersom vissa livsmedel utlöser diverse symtom. Så det handlar inte bara om vilken mat du ska äta, utan vad du kan äta, vad som fungerar för dig, vad som ger dig de näringsämnen du behöver och vad som hjälper dig att behålla en hälsosam vikt och livsstil.

På vissa sätt är du vad du äter, din gastrointestinala vigör avgör din sammantagna hälsa. En tarmflora i balans kan leda till ett hälsosamt liv. Nyckeln till att leva ett långt liv inkluderar att bibehålla en hälsosam kroppsvikt. Att äta frukter, grönsaker, proteiner och näringsrika kolhydrater som bygger upp snarare än bryter ned de organismer som finns i matsmältningssystemet, hjälper till att förbättra hälsan. Det minskar risken att utveckla infektionssjukdomar och andra livsstilssjukdomar. Det minskar också besvär som uppblåsthet, överskott av gaser, förstoppning och diarré.

Healthnews

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Prebiotisk kost påverkar hjärnans beslutsfattande vid val av mat

Prebiotisk kost påverkar hjärnans beslutsfattande vid val av mat

Abstrakt

Målsättning

Djurstudier har visat på att prebiotiska, växtbaserade näringsämnen kan förbättra homeostatiska hjärnfunktioner (de tre viktigaste homeostatiska mekanismerna är reglering av kroppstemperaturen, vätske- och elektrolytbalansen och reglering av blodsockernivåerna) och hedoniska hjärnfunktioner (njutningsfulla) genom förbättringar i kommunikationen mellan mikrobiom-tarm-hjärnan. Det är dock lite känt om dessa resultat kan överföras på människor. Därför undersökte man effekterna av högdoserad prebiotiska fiber på belöningsrelaterade livsmedelsbeslut i en randomiserad kontrollerad cross-over-studie (innebärande att grupperna testade båda / alla ingående varianter som undersöktes) och analyserade potentiella mikrobiella och metabola markörer.

Upplägg

59 överviktiga vuxna (19 kvinnor, 18–42 år, BMI 25–30) genomgick en MRT (Magnetkameraundersökning) före och efter 14 dagars intag av kompletterande inulin (prebiotika) 30 g/dag och motsvarande placebo. Kortkedjiga fettsyror (SCFA), gastrointestinala hormoner, glukos/lipid och inflammatoriska markörer analyserades i fastande blodprov. Tarmmikrobiota och SCFA mättes i avföring.

Resultat

Jämfört med placebo visade deltagarna minskad hjärnaktivering mot önskad matstimuli med högt kaloriinnehåll efter prebiotika (p <0,05). Medan värdena av de fastande blodproverna förblev i stort sett oförändrade, så visade avföringsproverna signifikanta förändringar i mikrobiomet mot ökad förekomst av bland annat SCFA-producerande Bifidobacteriaceae, och förändringar i mer än 60 förutbestämda funktionella signalvägar till hjärnan efter prebiotiskt intag. Förändringar i hjärnaktivering korrelerade med förändringar i mikrobiell överflöd av Actinobacteria och associerad aktivitet som tidigare kopplats till produktion av kortkedjiga fettsyror, såsom ABC-transportörmetabolism (reglerar fettmetabolismen).

Slutsatser – Prebiotisk kost påverkar hjärnans beslutsfattande

I denna proof-of-concept-studie testade man effekterna av en prebiotika på beslutsfattandet vid val av mat, på 59 personer med övervikt. Prebiotikan försvagade belöningsrelaterad hjärnaktivering när deltagarna fattade beslut om val av mat, och parallellt ledde det till betydande förändringar i tarmmikrobiotan (tarmfloran).  Medan fastande tarmhormoner, inflammatoriska markörer och kortkedjiga fettsyror i blod och avföring förblev oförändrade, observerade man att prebiotikan sänkte hjärnaktiveringen i belöningsområden kopplade till minskningar av fastande neuropeptide y (en peptid som fungerar som signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, och tros ha flera funktioner, inklusive: att öka matintaget och lagra energi som fett, minska ångest och stress, minska smärtuppfattningen, påverka dygnsrytmen, minska frivilligt alkoholintag, sänka blodtrycket).

Gut

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Tarmbakterier hos småbarn kan förutse deras framtida viktökning

Tarmbakterier hos småbarn kan förutse deras framtida viktökning

Tarmmikrobiotan, inklusive bakterieart och mångfald, hos barn vid 3,5 års ålder kan förutse ett högre kroppsmassaindex (BMI) vid 5 års ålder, och BMI-förändringarna mellan 2 och 5 år återspeglar samma förändringar som kan ses hos vuxna med fetma, visar en studie som presenterades vid European Congress on Obesity (ECO) 2023 (Abstract PO3.012).

Inget samband med prematur (för tidig) födelse hittades i studien, som genomfördes av Gaël Toubon, Inserm, Université Paris Cité och Université Sorbonne Paris Nord, Paris, Frankrike.

Tarmbakterier hos småbarn kan förutse deras framtida viktökning

”Våra resultat avslöjar hur en obalans i olika bakteriegrupper i tarmmikrobiotan kan spela en viktig roll i utvecklingen av fetma,” sa Toubon. ”Vi fann att vissa egenskaper i mikrobiotan vid 3,5 år var associerade med ett högre BMI vid 5 år och även med ökningstakten av BMI mellan 2 och 5 år.”

Studien visar att ”mikrobiotan som ses i en fetmafenotyp hos vuxna finns redan i tidig barndom, vilket tyder på att tarmmikrobiota är en orsak snarare än en konsekvens av en fetmafenotyp”, tillade han. ”Skillnader i mikrobiota observerades före uppkomsten av synlig fetma och metabola komplikationer.”

Fler studier behöver göras i den pediatriska populationen ”för att bättre förstå när övergången till en fetmatypisk tarmmikrobiota kan äga rum och när rätt tidpunkt är för att sätta in effektiva åtgärder”, sa Toubon.

Länken mikrobiota-BMI utforskad

Studien syftade till att förstå om tarmmikrobiotan hos barn vid 3,5 års ålder är associerad med BMI vid 5 års ålder, och om för tidig födsel eller om tiden för födsel gör någon skillnad, vilket andra studier antyder.

”Tarmmikrobiotan är en potentiell kritisk faktor i tidigt liv som kan påverka långsiktig hälsa, men förhållandet mellan tarmmikrobiotan och förändringen i barndomens BMI är oklar,” sa Toubon.

Enligt WHO European Regional Obesity Report 2022, från Världshälsoorganisationen, lever en tredjedel av förskolebarn i Europa med övervikt eller fetma, noterade han.

Den aktuella studien inkluderade 143 barn och ytterligare 369 barn från två olika studiegrupper, EPIPAGE2 (prematura spädbarn födda tidigare än vecka 32) respektive ELFE (spädbarn födda efter vecka 33) vars avföringsprover togs vid 3,5 års ålder.

Genetisk profilering (DNA analys) av tarmmikrobiota utfördes och samband undersöktes med BMI z-poäng (används vid beräkning av BMI hos barn och är ett mått på relativ vikt och som justeras för barns ålder och kön) vid åldrarna 3,5 och 5, såväl som förändringen av BMI mellan 2 och 5 år.

Forskare bedömde bakteriearternas mångfald generellt och förhållandet mellan arterna Firmicutes och Bacteroidetes eftersom, underförstått, ju fler Bacteroidetes (jämfört med Firmicutes) som finns i tarmen, desto smalare tenderar personerna att vara.

Justeringar gjordes för påverkande faktorer, inklusive barns ålder och kön, graviditetsålder, förlossningsläge, om barnet ammats, moderns BMI och födelseland. Toubon och kollegor identifierade också specifika släkten och kopplingar med funktionella metaboliska vägar associerade med förändring i BMI z-poäng.

Bakteriekvoter har betydelse

Forskarna fann ett positivt samband i förhållandet mellan Firmicutes och Bacteroidetes och en högre BMI-z-poäng vid 5 års ålder.

Dessutom, vid 5 års ålder, var närvaron av vissa bakteriearter mycket förutsägande för BMI z-poäng och visade ett linjärt samband så att högre mängder av Eubacterium hallii-gruppen, Eubacterium ventriosum-gruppen och Fusicatenibacter var associerade med ett högre BMI z-poäng, medan högre mängder av Eggertella, Colidextribacter och Ruminococcaceae CAG-352 associerades med ett lägre BMI z-värde.

”Anledningen till att dessa tarmbakterier påverkar vikten är för att de reglerar hur mycket fett vi absorberar”, sa Toubon. ”Barn med ett högre förhållande mellan Firmicutes och Bacteroidetes kommer att absorbera fler kalorier och vara mer benägna att gå upp i vikt, och det ses också i den vuxna befolkningen.”

Analys av förändringen i BMI-z-poäng mellan åldrarna 2 och 5 år visade att specifika bakteriearter var associerade med en snabbare ökning av BMI-z-poäng, medan andra bakterier var mer skyddande mot en ökning av BMI-z-poäng.

Det fanns ingen interaktion med prematur (för tidig) födelse i någon av de beskrivna förhållandena (mellan bakteriegrupperna), noterade forskarna.

”Dessutom visade vi att steroidhormon-biosyntesen och metaboliska vägar för biotin (kallades förr vitamin H) tarmmikrobiota var associerade med en lägre BMI z-poäng vid 5 års ålder,” sa Toubon.

”Dessa fynd tyder på att det som har betydelse med tarmmikrobiotan är inte bara en fråga om vilka bakterier som är inblandade utan också vad de gör,” förklarade Toubon.

Det finns ett behov av ytterligare forskning för att fördjupa sig i de specifika bakteriearter som påverkar risk och skydd, tillade han.

Medscape

BMI missar hälften med fetma

BMI missar hälften med fetma

Dubbelt så många amerikanska vuxna har fetma baserat på bedömning av deras fettvolym genom DEXA-scanning jämfört med mätning av kroppsmassaindex (BMI), ett fynd som belyser bristerna med BMI och stödjer kritiken att BMI ensamt inte bör vara standardmått för fetma.

”BMI underskattar kraftigt fetma,” sa Aayush Visaria, MD, vid kongressen ”ENDO 2023: The Endocrine Society Annual Meeting”.

Deras resultat visar att ”BMI bör kompletteras med andra mått på fetma” vid hantering av enskilda patienter, med bedömningar som exempelvis bioelektrisk impedansskala eller midjeomkrets, säger Visaria, som är forskare vid Rutgers Robert Wood Johnson Medical School i New Brunswick, New Jersey, USA.

Visaria citerade en ny policy som utfärdats av American Medical Association ett par dagar före hans presentation, som rekommenderar att BMI ”används i kombination med andra accepterade riskmått såsom, mätningar av visceralt fett (fett runt tarmarna), kroppsfettindex, kroppssammansättning, relativ fettmassa, midjemått och genetiska/metaboliska faktorer.”

”Vi är i början av slutet av BMI”, förklarade Visaria under en pressträff vid ENDO-mötet.

Han sa att Dual-Energy X-ray Absorptiometri, DEXA (används för att mäta bentäthet och för att mäta kroppssammansättning i form av fett och fettfri massa) inte är praktiskt eller kostnadseffektivt för att screena fetma rutinmässigt. Därför förutspår han att midjemåttet, ofta uttryckt som midje-till-längd förhållandet, kommer att mätas oftare, även om han erkände att midjemått kan vara svårt. Men när läkarna blir tränade på att utföra det så kan det bli normen.

Ett annat användbart verktyg för att mäta fetma som han tror kan bli vanligare är badrumsvågar som registrerar både vikt och kroppsfett i procent, genom att med hjälp av en elektrisk ström beräkna bioelektriskt impedansmått på fett.

Bioimpedansskalor kommer att ge mer standardiserade mått än midjemåttet och ”revolutionera hur vi mäter fetma”, förutspådde Visaria. De blir allt vanligare och billigare, noterade han, med många modeller som säljs för runt tusenlappen.

Prevalens övervikt på 74 %

Studien av Visaria använde data från 9784 amerikanska vuxna i åldrarna 20-59 år (medelålder 39 år) som samlats in i flera nationella hälso- och näringsundersökningar mellan 2011-2018. Alla deltagarna genomgick DEXA bedömning av deras totala kroppsfett samt en BMI-beräkning.

Genom att använda standardvärden för fetma för både BMI och totalt kroppsfett fann man att DEXA bedömde att 74 % av deltagarna hade fetma baserat på kroppsfett jämfört med 36 % baserat på BMI.

Bland de 64 % i gruppen som inte hade fetma vid beräkning av BMI, visade DEXA-scanning att 53 % av denna grupp hade fetma baserat på kroppsfettinnehåll. Bland dem med ett normalt BMI hade 43 % fetma enligt DEXA.

BMI missar hälften med fetma

Ytterligare analys visade att när man lade till midjeomkrets till BMI, så halverades andelen personer som inte bedömdes ha fetma beräknat med BMI.

Ytterligare analyser visade att andelen missade diagnoser av fetma mätt med BMI var vanligast bland personer med latinamerikansk eller asiatisk etnicitet, och där båda grupperna visade att andelen med fetma mätt med DEXA var 49 % bland de med normalt BMI.

Andelen missade fetmadiagnoser var högst bland kvinnor, med en förekomst av fetma på 59 % (mätt med DEXA) bland kvinnor med ett normalt BMI.

Medscape

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Fetma är en risk – även för personer med hälsosamma vanor

Fetma är en risk – även för personer med hälsosamma vanor

En hälsosam livsstil minskar, men eliminerar inte, risker för sjukdomar förknippade med fetma, enligt en ny studie.

Forskare säger att det inte har varit känt om en hälsosam livsstil kunde kompensera riskerna med fetma. Särskilt var det oklart i vilken utsträckning specifika kombinationer av hälsosamma livsstilsfaktorer var associerade med en minskad risk för fetmarelaterade sjukdomar, utöver hjärt- och kärlsjukdomar.

Studien, som publicerades i JAMA Network Open, hade målsättningen att uppskatta sambandet mellan fyra livsstilsfaktorer: rökning, alkoholkonsumtion, fysisk aktivitet och kost, med förekomsten av allvarliga fetmarelaterade sjukdomar hos vuxna med fetma jämfört med de som hade en hälsosam vikt.

Man tittade på data från 438 583 brittiska biobanksdeltagare med en medelålder på 56,5 år (40-73 år), 55,1 % kvinnor och inga hade några allvarliga fetmarelaterade sjukdomar vid studiestart (2006 till 2010). Deltagarna fick poäng för var och en av de fyra livsstilsfaktorerna – 1 poäng om de uppfyllde kriteriet för en hälsosam livsstil eller 0 om de inte gjorde det.

De följdes sedan prospektivt under i snitt 12,8 år, och datan analyserades mellan 1 december 2021 och 31 oktober 2022.

Vid studiestart var 107 041 av deltagarna (24,4%) överviktiga. Under uppföljningen utvecklade 150 454 (34,3%) minst en av de undersökta sjukdomarna.

”Blygsamma” riskminskningar för fetmarelaterade sjukdomar

Analyser visade att följsamhet till en hälsosam livsstil var förknippad med en minskad risk för ett brett spektrum av fetmarelaterade sjukdomar, rapporterade forskarna, även om kopplingen var ”blygsam”.

Jämfört med vuxna med hälsosam vikt noterade man att de med fetma och följsamhet till alla fyra hälsosamma livsstilsfaktorer löpte högre risk för flera sjukdomar oavsett de livsstilspoäng de nådde.

Jämfört med överviktiga vuxna som inte hade några hälsosamma livsstilsfaktorer hade individer med fetma som uppfyllde alla fyra hälsosamma livsstilsfaktorerna lägre risk för:

  • Hypertoni
  • Ischemisk hjärtsjukdom
  • Arytmier
  • Hjärtsvikt
  • Åderförkalkning
  • Njursvikt
  • Gikt
  • Sömnstörningar
  • Humörsvängningar

Resultaten bekräftade en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom och dödlighet hos vuxna med fetma som uppfyller de fyra hälsosamma livsstilsfaktorerna, samt även för njursvikt, gikt, sömnstörningar och humörsvängningar, enligt författarna. Sambandet mellan en hälsosam livsstil och sjukdomar var oberoende av andra potentiella inverkande faktorer, såsom ålder, kön och socioekonomisk status.

Forskarna drog slutsatsen: ”Fynden tyder på att även om en hälsosam livsstil verkar vara fördelaktig, så kompenserar den inte helt för hälsoriskerna i samband med fetma.”

Fetmans samsjuklighet ”häpnadsväckande”

Enligt Royal Society for Public Health, UK, så kostar fetma NHS (National Health Service = Storbritanniens Folhälsomyndighet) 4,2 miljarder pund (ca 57 miljarder SEK) per år. Man uttryckte också att utan brådskande och radikala åtgärder kommer kostnaderna stiga till 10 miljarder pund (ca 136 miljarder SEK) per år 2050.

”Fetma är det vanligaste kroniska tillståndet i världen”, säger författarna, och beskrev de högre frekvenserna av fetma-associerad dödlighet och samsjukligheter, såsom diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, kroniska njursjukdomar och flera typer av cancer, som ”häpnadsväckande”.

”En ohälsosam livsstil är en viktig preventiv orsak till fetma och dess associerade sjukdomar”, betonade de. ”Och att förändra livsstilen är en möjlighet för att optimera hanteringen av fetma.”

Trots att fetma är en stark riskfaktor för sjukdom, kanske en hälsosam livsstil inte är tillräcklig för att minska risken. Däremot har studier visat de potentiella fördelarna med viktminskning för att förebygga sjukdom hos vuxna med fetma.

”Så att stötta människor till viktnedgång förutom att främja ett hälsosamt beteende kan ge ytterligare fördelar för att minska risken för att utveckla sjukdomar och för att förlänga den sjukdomsfria livslängden vid fetma”, säger författarna.

Fetma är en risk – livsstilsförändringar ”inte tillräckligt”

Katharine Jenner, chef för Obesity Health Alliance, UK, kommenterar: ”Denna studie tyder på att livsstilsförändringar ensamt – även om de är effektiva – inte kommer att räcka för att förhindra de många typer av sjukdomar som är kopplade till övervikt”.

”Fetma är en risk då det är ett tillstånd kopplat till upprepade återfall och med många orsakssamband. Det är viktigt att vi tar itu med grundorsakerna, såsom ohälsosam mat och dryck som marknadsförs aggressivt”.

”Regeringen kan vända utvecklingen av fetma, men som en lösning på problemet kan de inte förlita sig på att människor ändrar sin livsstil. De måste göra det enklare, billigare och mer tilltalande att köpa hälsosammare mat och dryck, och därmed förhindra att människor går upp i vikt.”

Medscape

JAMA

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

WHO - undvik sötningsmedel för viktkontroll

WHO – undvik sötningsmedel för viktkontroll

Världshälsoorganisationen (WHO) har släppt en ny guideline om sötningsmedel som inte innehåller socker (NSS – non-sugar sweeteners), som rekommenderar att man inte använder sockerfria sötningsmedel för att kontrollera kroppsvikten eller minska risken för icke-smittsamma sjukdomar (NCD – non-communicable diseases – innefattar hjärtsjukdomar, stroke, cancer, diabetes och kroniska lungsjukdomar).

Rekommendationen är baserad på resultaten av en systematisk genomgång av tillgängliga bevis som tyder på att användningen av sockerfria sötningsmedel inte ger någon långsiktig fördel för att minska kroppsfettet hos vuxna eller barn. Resultaten av granskningen tyder också på att det kan finnas potentiella biverkningar från långvarig användning av sockerfria sötningsmedel, såsom ökad risk för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och dödlighet hos vuxna.

”Att ersätta fritt socker med sockerfria sötningsmedel hjälper inte för viktkontroll på lång sikt. Människor måste överväga andra sätt att minska intaget av fritt socker, som att konsumera mat med naturligt förekommande sockerarter, som frukt, eller osötad mat och dryck”, säger Francesco Branca, WHO:s direktör för nutrition och livsmedelssäkerhet. ”Sockerfria sötningsmedel är inte viktiga kostfaktorer och har inget näringsvärde. Människor bör minska kostens sötma helt och hållet, med början tidigt i livet, för att förbättra sin hälsa.”

Rekommendationen gäller för alla människor utom individer med redan existerande diabetes och inkluderar alla syntetiska och naturligt förekommande eller modifierade icke-närande sötningsmedel som inte klassificeras som sockerarter som finns i tillverkade livsmedel och drycker, eller som säljs till konsumenter för att adderas till livsmedel och drycker. Vanliga sockerfria sötningsmedel inkluderar acesulfam K, aspartam, advantame, cyklamater, neotame, sackarin, sukralos, stevia och steviaderivat.

Rekommendationen gäller inte för personlig vård och hygienprodukter som innehåller sockerfria sötningsmedel, såsom tandkräm, hudkräm och mediciner, eller för lågkalorisocker och sockeralkoholer (polyoler), som är sockerarter eller sockerderivat som innehåller kalorier och därför inte anses vara sockerfria sötningsmedel.

Eftersom kopplingen som observerats mellan sockerfria sötningsmedel och sjukdom kan ha påverkats av studiedeltagares status när påbörjade mätningen och deras komplicerade mönster för användning av sockerfria sötningsmedel, har rekommendationen bedömts som villkorad, enligt WHO:s processer för att ta fram riktlinjer. Detta signalerar att politiska beslut baserade på denna rekommendation kan kräva en saklig diskussion för kontexten i vissa länder, kopplat till exempelvis omfattningen av konsumtion i olika åldersgrupper.

WHO:s riktlinjer gällande sockerfria sötningsmedel är en del av en svit av befintliga och kommande riktlinjer för hälsosam kost som syftar till att etablera livslånga hälsosamma matvanor, förbättra kostkvaliteten och minska risken för icke-smittsamma sjukdomar över hela världen.

WHO

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Mammor för vidare övervikt till döttrar

Mammor för vidare övervikt till döttrar

Flickor mellan 4 och 9 år var mer benägna att ha hög fettmassa och ett högt BMI om deras mammor var överviktiga – men detta förhållande sågs inte mellan mammor och söner, eller mellan pappor och söner eller döttrar, i en ny studie.

Forskarna mätte fettmassa, mager kroppsmassa (kroppsvikt minus kroppsfett) och BMI hos söner och döttrar när de var 4 år (före ett fenomen som kallas ”adiposity rebound” = i allmänhet ökar BMI snabbt under det första levnadsåret, för att sedan minska och nå en nedre gräns vid cirka 6 års ålder. Därefter ökar BMI igen under hela barndomen, och denna andra ökning kallas för adiposity-rebound), 6-7 år (ungefär vid adiposity rebound) och åldrarna 8-9 ( före eller i början av puberteten).

Det ingick även mätresultat från mammorna och papporna när barnen var 8-9 år.

I studien fann man att flickor mellan 4 och 9 år var mer benägna att ha hög fettmassa och ett högt BMI om deras mammor var överviktiga – men detta förhållande sågs inte mellan mammor och söner, eller mellan pappor och söner eller döttrar.

Forskarna mätte fettmassa, ”Lean body mass” (mager kroppsmassa = kroppsvikt minus kroppsfett) och BMI hos pojkar och flickor när de var 4 år (före ett fenomen som kallas ”adiposity rebound” = i allmänhet ökar BMI snabbt under det första levnadsåret, för att sedan minska och nå en nedre gräns vid cirka 6 års ålder. Därefter ökar BMI igen under hela barndomen, och denna andra ökning kallas för adiposity-rebound), vid 6-7 år (ungefär vid adiposity rebound) och vid 8-9-års ålder (före eller i början av puberteten).

Det ingick även mätresultat från mammorna och papporna när barnen var 8-9 år.

Mammor för vidare övervikt till döttrar

Man fann ”ett starkt samband mellan fettmassa hos mödrar och döttrar men man fann inget sådant samband till sönerna”, rapporterar Rebecca J. Moon, BM, PhD, MRC Lifecourse Epidemiology Centre, University of Southampton, Storbritannien.

”Fynden är kliniskt viktiga, och visar att flickor till mammor med högt BMI och mycket kroppsfett löper stor risk att själva bli överviktiga eller obesa (fetma) tidigt i barndomen.”

Förhållandet mellan mor och dotter gällande fettmassa verkar etableras vid 4 års åldern, noterade Moon.

Därför behöver man agera tidigt hos överviktiga kvinnor, och börja viktbearbetningen redan vid tiden före befruktning och under graviditeten.

Resultaten är från Southampton Women’s Survey studien, som publicerades 21 mars i Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism.

En av de första studierna som tittade på fettmassa, och inte bara på BMI

Barn med övervikt eller fetma är mer benägna att även vara överviktiga i vuxen ålder, vilket ökar riskerna för utveckla typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och artros. Tidigare forskning har rapporterat att barn med övervikt eller fetma oftare hade mammor med fetma.

De flesta tidigare studier har dock enbart tittat på BMI och inte mätt fettmassa, och man har heller inte känt till om pappans fetma kan påverka barnet eller om risken skiljer sig åt mellan pojkar och flickor.

Forskare analyserade data från en undergrupp bestående av 3 158 kvinnor i Southampton Women’s Survey som var i åldern 20-34 år mellan 1998-2002 och som födde ett levande barn.

Den aktuella studien inkluderade 240 mor-far-barn konstellationer där man hade data för BMI och en förbättrad form av röntgenteknik som används för mätning av bentäthet och som kallas DXA.

Medelåldern på mammorna var en 31 år vid förlossningen och de hade ett median-BMI före graviditeten på 23,7 kg/m2 (normalt BMI).

Av barnen var 129 pojkar (54%) och 111 flickor.

Barnen genomgick en DXA mätning vid 4 år, 6-7 år och 8-9 år, och mammorna och papporna undersöktes med DXA vid den sista kontrollen.

Vid 6-7-års åldern och vid 8-9-års åldern återspeglade flickornas BMI och fettmassa den som deras mammor hade (signifikant samband).

Vid 4 års ålder tenderade flickornas BMI och fettmassa att vara associerade med deras mammors, men man sambandet var inte signifikant.

Det fanns inga signifikanta kopplingar mellan mor–son, far–son eller far–dotter för BMI eller fettmassa vid någon av de tre undersökta åldrarna.

Medscape

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Mer än hälften av världens befolkning kommer att vara överviktig år 2035

Mer än hälften av världens befolkning kommer att vara överviktig år 2035

Mer än hälften av världens befolkning kommer att vara överviktiga eller ha fetma år 2035 om man inte sätter in betydande åtgärder, enligt en ny rapport.

Enligt rapporten från World Obesity Federation 2023 kommer 51 % av världens befolkning, eller mer än 4 miljarder människor, att vara feta eller överviktiga inom de kommande 12 åren.

Antalet med fetma ökar särskilt snabbt bland barn och i länder med lägre inkomster, enligt rapporten.

Louise Baur, ordförande för World Obesity Federation, beskriver uppgifterna som en ”tydlig varning”, och att beslutsfattare måste agera nu för att förhindra att situationen förvärras.

”Det är särskilt oroande att se att fetma ökar snabbast bland barn och ungdomar”.

”Regeringar och beslutsfattare runt om i världen måste göra allt de kan för att undvika att överföra hälsokostnader, sociala och ekonomiska kostnader till den yngre generationen.”

Rapporten visar att barnfetma kan mer än fördubblas från nivån som noterades 2020, och prognosen pekar mot att 208 miljoner pojkar och 175 miljoner flickor kommer att vara överviktiga eller ha fetma år 2035.

Kostnaden för samhället blir betydande som ett resultat av de hälsotillstånd som är kopplade till övervikt, spår World Obesity Federation – mer än 4 miljarder dollar årligen efter 2035, eller 3% av den globala BNP.

Men författarna säger att de inte lägger skulden på individer, utan efterlyser ett fokus på de samhälleliga, miljömässiga och biologiska faktorerna som är involverade i utvecklingen.

Rapporten använder BMI (Body Mass Index) för sina uppskattningar, ett index som beräknas genom att dividera en persons vikt i kilo med deras längd i meter i kvadrat (ex 100 kg / (1,80 x 1,80 m = BMI 30,9 vilket klassificeras som fetma). I linje med Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer är ett BMI över 25 övervikt och över 30 är fetma.

År 2020 var 2,6 miljarder, eller 38 % av världens befolkning, antingen överviktig eller hade fetma.

Rapporten fann också att nästan alla länder som förväntas se den största ökningen av fetma under de kommande åren är låg- eller medelinkomstländer i Asien och Afrika.

Uppgifterna kommer att presenteras för FN:s beslutsfattare och medlemsländer under vecka 10 2023.

Enligt en WHO rapport från 2022 så pågår det även en fetmaepidemi i alla Europeiska länder, inklusive Sverige, och inget av de 53 Europeiska medlemsstaterna är på väg att nå WHO:s mål om att stoppa ökningen av fetma till 2025.

Fetma har konstaterats öka risken för cancer, hjärt-kärlsjukdomar, typ 2 diabetes och kroniska luftvägssjukdomar. Fetma anses till exempel vara orsak till minst 13 olika typer av cancer och kommer sannolikt att vara direkt ansvarig för minst 200 000 nya cancerfall årligen i Europa, en siffra som kommer att stiga ytterligare de kommande åren. 

Medscape Reuters Health Information

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

Recept mot barnfetma: Mer rörelse, mindre skärmtid

Recept mot barnfetma: Mer rörelse, mindre skärmtid

Forskning pekar på att både ökad fysisk aktivitet och mindre skärmtid är viktigt för att förebygga övervikt och fetma hos ungdomar.

Resultat från studien på närmare 6 000 ungdomar i åldrarna 10-14 år tyder på att om en ung person tillbringar mer än 8 timmar om dagen framför en skärm, kanske det inte ens är tillräckligt med viss fysisk aktivitet för att vända den ökade risken för övervikt och fetma.

Och baksidan av myntet, att vara mycket stillasittande kan leda till fetma även utan lång skärmtid.

”Fysisk aktivitet är inte nödvändigtvis motsatsen till stillasittande beteende. Du kan vara både fysiskt aktiv och stillasittande, och vi vet inte riktigt fördelarna med fysisk aktivitet om man tillbringar resten av dagen sittande eller liggande”, säger studiens huvudförfattare Jason M. Nagata, MD, biträdande professor i pediatrik vid University of California, San Francisco, USA. 

En slutsats från studien är att minst 12 000 steg och mindre än 4 timmars skärmtid per dag minimerar riskerna för övervikt och fetma. Även om det kanske inte är realistiskt för många barn, kan läkare överväga att fokusera särskilt på dom med mest skärmtid och lägst aktivitetsnivå, säger Nagata.

”De med minst aktivitet och mest skärmtid tillhör riskgruppen med högst risk för att få fetma och metabolt syndrom. Även om mer aktivitet och mindre skärmtid i allmänhet är bra, är det särskilt viktigt att undvika riktigt lång skärmtid – över 8 timmar per dag, eller riktigt lite fysisk aktivitet – mindre än 6 000 steg. Som doktor bör du vara väldigt tydlig mot dina patienter, och få dom att att förstå att dom måste komma bort från dessa högriskgrupper”, kommenterar han.

Resultaten publicerades i JAMA.

Inga tidigare stöd för lämplig skärmtid

Studien kom till för att täcka upp för kunskapsbristen kring barnfetma i nuvarande guidelines, säger Nagata.

The Physical Activity Guidelines Advisory Committee Scientific Report, släpptes 2018 av Department of Health & Human Services (HHS), vilken rekommenderar 60 minuter av måttlig till intensiv fysisk aktivitet per dag för ungdomar, men ingen rekommendation om skärmtid gavs då eftersom det inte fanns tillräckligt med data.

American Academy of Pediatrics hade tidigare rekommenderat en gräns på högst 2 timmars skärmtid per dag för, men övergav det 2016 till förmån för att istället formulera individualiserade familjeplaner, som exempelvis att fastställa skärmfria tider i hemmet.

Under de senaste 5 åren har andelen amerikanska ungdomar som uppfyller riktlinjerna för fysisk aktivitet minskat till under 25%, och under pandemin till mindre än 10%.

Samtidigt har skärmtiden nästan tredubblats under de senaste decennierna och den ökade dramatiskt under pandemin, säger Nagata.

Fler steg, mindre skärmtid = friskare barn, mindre barnfetma

Studien genomfördes med data från 5 797 ungdomar i åldern 10-14 år från studien Adolescent Brain Cognitive Development (ABCD). Data analyserades mellan 10 september 2018 och 29 september 2020, vilket överlappar covid-19 pandemin.

Deltagarna, av vilka 35% hade övervikt eller fetma, bar digitala Fitbits stegräknare. Skärmtid, inklusive tv, filmer, videor, videospel, sms och sociala medier, rapporterades via frågeformulär av ungdomarna.

De rapporterade en genomsnittlig skärmtid på 6,5 timmar per dag och i snitt 9 247 steg per dag under 21 dagar.

Baserat på data från tidigare studier kategoriserades antalet dagliga steg som lågt (1 000-6 000), medium (6 001-12 000) eller högt (> 12 000), och daglig skärmtid som lågt (< 4 timmar), medium (> 4 till 8 timmar) och högt (> 8 timmar).

I modeller som inkluderar både skärmtid och stegräkning, var medelhög och hög skärmtid associerade med signifikant högre frekvens övervikt eller fetma, jämfört med en låg skärmtid.

På liknande sätt var ungdomarna i steggrupperna lågt och medium associerade med signifikant högre risk för övervikt/fetma jämfört med de med högt antal steg.

En analys som exkluderade covid-19 pandemin gav liknande resultat.

Bland dom med låg skärmtid var lågt antal steg associerat med högre BMI, men även dom med medium antal steg hade ett högre BMI.

Men bland de med hög skärmtid var det mycket högre BMI ökning oavsett antalet steg. På liknande sätt, bland de med lågt antal steg, ökade även den kortaste skärmtiden BMI.

”I ytterligheterna, om du har mycket låg fysisk aktivitet eller mycket hög skärmtid, så kommer den motsatta positiva parametern inte att kompensera för det, vilket var ett mycket intressant fynd,” säger Nagata.

Medscape

JAMA

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.

3 faktorer som bidrar till viktökning

3 faktorer som bidrar till viktökning

  • Forskare undersökte effekterna av olika måltidsegenskaper vid kaloriintag. 
  • De fann att måltider som äts snabbt, måltider som innehåller hög energitäthet, och livsmedel som är extra välsmakande, är kopplade till ett högre kaloriintag och viktökning. 

Andelen fetma i världen har nästan tredubblats sedan 1975. Mellan 2017 och 2022 ökade fetman (BMI ≥30) till 41,9 % i USA (utöver fetma tillkommer personer som är överviktiga).

Den främsta orsaken till fetma är långvarig obalans i energiintaget – att konsumera fler kalorier än vad kroppen gör av med. Forskning om metoder för viktminskning är därför nyckeln för att behandla fetma.

Studier har visat att att äta snabbt och att äta energitäta livsmedel (många kalorier per gram) är kopplat till större matintag. Andra data har visat att extra välsmakande livsmedel kan vara belönande (frestande) att konsumera.

Samtidigt har högre proteinintag kopplats till ökad mättnad och lägre energiintag. Att förstå mer om viktiga kostegenskaper kan underlätta utformningen av dieter för att behandla fetma.

Nyligen undersökte forskare hur måltidsegenskaper påverkar kaloriintaget i fyra olika dieter.

De fann att måltidens energitäthet, hur snabbt en måltid äts och konsumtion av extra välsmakande mat påverkade kaloriintaget.

Studien publicerades i Nature.

Så gick det till – 3 faktorer som bidrar till viktökning

Forskarna analyserade data som samlats in från 35 individer, mellan 18 och 50 år och som haft en stabil vikt under de senaste 6 månaderna.

Under studien exponerades de för antingen minimalt processade dieter, som varierade kraftigt i kolhydrat och fetthalt, eller dieter med måttliga nivåer av kolhydrater och fett som varierade från ultraprocessad till minimalt processad mat.

Deltagarna exponerades för två olika dieter med 7-dagars roterande menyer under två veckor vardera. De ombads att äta så mycket de ville av varje kostvariant.

Totalt samlade forskarna in data för 2 733 måltider, inklusive måltidernas energitäthet, proteininnehåll, hastigheten (tiden) med vilken de intogs och procentandel av välsmakande mat som konsumerades – definierat som mat med högt innehåll av fett, salt, socker eller kolhydrater (tillsatt innehåll för att öka smaken på maten).

Forskarna fann att energitäthet, procentandel av mycket välsmakande mängd av måltiden och hastigheten under vilken måltiden intogs, kunde alla tre kopplas till ett ökat energiintag i alla dietvarianterna: lågfett, lågkolhydrat, en diet baserad på oprocessad mat och en diet baserad på ultraprocessade mat.

De fann också att viss kost rik på protein och oprocessad eller ultraprocessad mat också ökade energiintaget.

Forskarna skrev att resultatet tyder på att energitäthet, äthastighet och procentandel av protein och mycket välsmakande mat (tillsatser) som konsumeras är viktiga prediktorer för ett ökat energiintag.

Ökat kaloriintag

För att förstå hur livsmedel med högre energitäthet kan öka kaloriintaget, förklarar Dr Dana Ellis Hunnes, biträdande professor vid UCLA Fielding School of Public Health, som inte var involverad i studien.

”Energitäthet betyder hur många kalorier det finns i en viss mängd mat. Ju högre energitäthet något innehåller, desto mindre av det behöver du äta för att få ett högt kaloriintag. Till exempel innehåller en matsked jordnötssmör ungefär 100 kalorier jämfört med en matsked kokt havre som består av 15 kalorier.”

Kimberly Spatola, dietist vid Novant Health Heart and Vascular Institute i Charlotte, North Carolina, USA, som inte heller var involverad i studien, säger:

”Extremt välsmakande mat tenderar också att vara energität och innehålla högt innehåll av raffinerade kolhydrater, vilket gör det lättare att äta en stor mängd av dessa livsmedel utan att bli riktigt mätt. Äthastigheten kan också göra stor skillnad i hur mycket du äter. Det tar vanligtvis cirka 20 minuter för mättnadssignalerna från vår mage att nå vår hjärna. Om du då äter en stor måltid på bara 10 minuter, kommer det att ta en stund innan du faktiskt registrerar mättnadssignalerna.”

Begränsningar

På frågan om studiens begränsningar svarar Dr. Kevin Hall, National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases, U.S. Department of Health and Human Services, och studiens huvudförfattare, att ”studien är begränsad av det faktum att det var en sekundär analys av tidigare publicerade koststudier bland slutenvårdspatienter vid Metabolic Clinical Research Unit vid NIH Clinical Center.

”Även om faktumet att de befann sig i en kontrollerad miljö som möjliggjorde exakta mätningar av matintaget och gav utmärkt kontroll över måltiderna, är det svårt att veta hur resultaten skulle se ut i en mer naturliga miljö i samhället”, säger han.

Kimberly Spatola tillade att fynden också kan vara begränsade på grund av att deltagarna var få till antalet. 

”Personerna var också alla relativt unga med medelåldern 29-31 år och fiberintaget togs inte i beaktande, vilket i hög grad kan påverka den förbrukade energitätheten. Mer forskning skulle behövas för att se om mönstren är konsekventa bland andra åldersgrupper”, fortsatte hon.

Innebörd

Dr. Hunnes förklarar: ”Som med allt inom näring, skulle en konsekvens vara att konsumera en varierad kost för att få ett brett utbud av livsmedel med olika kaloritäthet – såsom låg energitäthet från buljonger och sallader, och hög energitäthet från livsmedel som nötter. En annan konsekvens av dessa fynd skulle vara att det är fördelaktigt att äta långsamt när det gäller att reglera det totala kaloriintaget, liksom att äta den minst processade maten som möjligt.”

”När vi äter oprocessade livsmedel får vi mycket mer vatten från maten – tänk frukt eller grönsak snarare än ”kex med grönsakssmak”, tillade hon.

”Så när vi äter mat som är oprocessad äter vi färre kalorier och vi är mindre kaloritäta. Dessa saker spelar alla roll när det gäller att äta! En oprocessad, växtbaserad kost passar mycket bra in på en sådan beskrivning.”

Medical News Today

I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.