Övervikt

Upplevd jämfört med faktisk kostvalitet

Personer som försöker gå ner i vikt överskattar sin kostkvalitet

Det var en stor skillnad mellan patienters uppfattning om sin kostkvalitet och verkligheten i SMARTER, en viktminskningsstudie bestående av livsstilsförändringar.

Endast 28% av deltagarna hade god överensstämmelse – definierat som en skillnad på 6 poäng eller mindre – mellan deras upplevda kostkvalitet och dess faktiska kvalitet baserat på Healthy Eating Index-2015 (HEI) poäng vid slutet av den 12-månader långa studien.

Ännu färre – endast 13% – hade bra överensstämmelse mellan sin upplevda och den faktiska förbättring av kostkvaliteten.

Jessica Cheng, PhD, Harvard T.H. Chan School of Public Health, Boston, Massachusetts, USA, presenterade resultaten vid American Heart Association (AHA) 2022 Scientific Sessions.

Studien tyder på att ”patienter kan ta till sig konkreta råd avseende att byta ut delar av kostens innehåll som de får störst nytta av att förändra”, sa Cheng.

”Men när de väl vet vad de ska ändra kan de behöva ytterligare råd om hur de ska gå tillväga och även hur de ska upprätthålla dessa förändringar. Läkare kan hänvisa sina patienter till resurser som dietister, medicinskt designade måltider, hälsosamma recept etc,” är hennes råd.

”Fynden är inte förvånande med tanke på att minnet av vad man äter är föremål för minnes-bias och beror på personens grundläggande näringskunskap eller läskunnighet,” sa Deepika Laddu, PhD, som inte var involverad i studien.

Missuppfattning om dietintag är vanligt hos individer med övervikt eller fetma, och ett besök med en dietist är inte tillräckligt, enligt Laddu, biträdande professor vid College of Applied Health Sciences vid University of Illinois, Chicago, USA.

The Dietary Guidelines for Americans gör ett riktigt bra jobb med att presentera alla alternativ,” säger hon. Men att ”förstå vad ett hälsosamt kostmönster är, eller hur man anammar det, är förvirrande på grund av mycket ”brus”, det vill säga de blandade budskapen och obevisade hälsopåståenden som bidrar till brister i hälsa eller kostkunskap”.

”Det är viktigt att inse att att ändra kostvanor är beteendemässigt utmanande och komplext”, betonade hon.

Personer som är intresserade av att göra kostförändringar behöver ha löpande samtal med en kvalificerad vårdpersonal, vilket oftast börjar med primärvårdsläkaren.

”Med tanke på den välkända tidsbristen under ett typiskt läkarbesök, är det absolut avgörande att patienter hänvisas till kvalificerad vårdpersonal som en legitimerad dietist, sjuksköterska, hälsocoach/pedagog eller diabetespedagog för fortsatt stöd.”

Dessa resurser kan bedöma patientens initiala diet, uppfattningar om en hälsosam kost och mål med dieten, och ta itu med eventuella luckor i hälsokompetens, för att göra det möjligt för patienten att utveckla långvariga, realistiska och hälsosamma ätbeteenden.

Upplevd vs faktisk kostkvalitet när när man försöker gå ner i vikt

Hälsosam kost är avgörande för hjärtat, för allmän hälsa och för livslängd, men det är oklart om personer som gör livsstilsförändringar (kost och fysisk aktivitet) för att gå ner i vikt har en korrekt uppfattning om kvalitet på sin kost.

Forskarna analyserade data från 502 vuxna i åldern 35-58 från Pittsburgh som ingick i SMARTARE studien och som försökte gå ner i vikt.

Deltagarna fick en 90-minuters rådgivningssession för viktminskning riktad mot beteendestrategier och för att fastställa diet- och fysiska aktivitetsmål.

De fick alla instruktioner om hur man monitorerar sin kost, fysiska aktivitet och vikt, med hjälp av en smartphone-app, en aktivitetsarmband (Fitbit Charge 2) och en smart trådlös våg.

Hälften av deltagarna fick också feedback i personliga möten om dessa parametrar, upp till tre gånger om dagen, via studieappen.

Deltagarna svarade på två 24-timmars dietenkäter, vid studiestart och efter 12 månader.

Forskare analyserade data från de 116 deltagare som lämnade information om kostkvalitet. Efter 1 år ombeddes de att betygsätta sin kostkvalitet, men också betygsätta sin kostkvalitet 12 månader tidigare vid studiestart, på en skala från 0 till 100, där 100 är bäst.

Den genomsnittliga viktminskningen vid 12 månader var liknande i båda grupperna (med och utan feedback från appen – ungefär 3,2% från vikten vid studiestart), så de två studiearmarna slogs ihop.

Deltagarna hade en medelålder på 52 år; 80% var kvinnor. Deras genomsnittliga BMI var 33 kg/m2.

Baserat på informationen från dietenkäterna beräknade forskarna patienternas HEI-poäng (Healthy Eating Index) i början och slutet av studien. HEI-poängen är ett mått på hur väl en persons kost följer 2015–2020 Dietary Guidelines for Americans. 

HEI är baserad på en adekvat konsumtion av nio typer av livsmedel – totalt frukt, hela frukter, totalt grönsaker, gröna grönsaker och bönor, totalt protein, skaldjur och växtproteiner (upp till 5 poäng vardera) och fullkorn, mejeriprodukter och fettsyror (upp till 10 poäng vardera) – och en minskad konsumtion av fyra kostkomponenter – raffinerade spannmål, natrium (salt), tillsatta sockerarter och mättade fetter (upp till 10 poäng vardera).

Den hälsosammaste kosten har ett HEI-poäng på 100, och målet för Healthy People 2020 var ett HEI-poäng på 74, noterade Jessica Cheng.

Vid 12 månader betygsatte deltagarna sin kostkvalitet till 70,5 poäng, medan forskarna beräknade att deras genomsnittliga HEI-poäng bara var 56.

Deltagarna trodde att de hade förbättrat sin kostkvalitet med cirka 20 poäng, rapporterade Cheng. ”Men HEI föreslår att de bara hade förbättrat det med 1,5 poäng, vilket är väldigt lite jämfört med maxpoängen 100.”

”Framtida studier bör undersöka effekterna av att hjälpa människor att eliminera klyftan mellan deras uppfattningar och deras faktisk kostkvalitet”, säger Cheng i ett pressmeddelande från American Heart Association (AHA).

Medscape

Typ 2-diabetes ökar

Alarmerande ökning av typ 2-diabetes bland yngre

Många under 40 år är omedvetna om symtomen på typ 2-diabetes och antalet fall i åldersgruppen ökar i en alarmerande takt, varnar en ledande diabetesorganisation.

Eftersom ”chockerande” nya siffror avslöjade en ”alarmerande acceleration” av diagnoser i yngre åldersgrupper över hela Storbritannien, har Diabetes UK uppmanat fler människor att kontrollera sin risk för typ 2-diabetes med hjälp av verktyget ”Know Your Risk”.

Diabetes UK, University of Leicester och University Hospital of Leicester NHS Trust, har utvecklat det kostnadsfria onlineverktyget designat för personer utan en aktuell diabetesdiagnos och är avsett att belysa en persons risk att utveckla typ 2-diabetes under de kommande 10 åren. Organisationen påpekade att verktyget inte är ett diagnostiskt verktyg, att resultaten inte är medicinska råd, och om någon är i riskzonen eller är orolig för diabetes bör de söka medicinsk rådgivning.

Snabbt ökande trend oroar – ökning av typ 2-diabetes bland yngre

En ny analys av NHS-data utförd av Diabetes UK, i samarbete med Tesco, har visat att fall av typ 2-diabetes – som författarna uttrycker var ”historiskt förknippad med äldre personer” – nu ökar i snabbare takt bland de under 40 år än hos de är över 40. 

”Det finns nu 148 000 personer under 40 registrerade med typ 2-diabetes i Storbritannien, och denna siffra har ökat med 23% på 5 år, jämfört med en 17% ökning av alla registreringar av typ 2-diabetes”, betonade organisationen. Om de lämnas oadresserade, förutspådde man att antalet personer i Storbritannien i åldern 18-39 som lever med typ 2-diabetes kan uppgå till 200 000 år 2027.

Chris Askew OBE, VD Diabetes UK, varnar: ”Denna trend med snabbt ökande tidig debut av typ 2-diabetes är oerhört oroande. Det markerar en förändring från vad vi har sett historiskt och bör tas som en allvarlig varning till beslutsfattare och till NHS.”

Typ 2-diabetes har tills nyligen varit ganska sällsynt hos personer under 40 år, så många människor – inklusive sjukvårdspersonal – känner inte alltid igen symtomen, betonade studieförfattarna. Samtidigt som andelen personer under 40 år med typ 2-diabetes förblev liten av de totala antalet fall, är typ 2-diabetes känt för att ha mer allvarliga och akuta konsekvenser hos personer under 40, påpekade man.

För den nya forskningen samlades data från hela Storbritannien, från 2137 personer i åldern 18-39 år, exklusive de som för närvarande har någon typ av diabetes.

Forskarna fann att cirka 2 av 3 (68%) inte visste hur de skulle kontrollera om de löpte risk att utveckla typ 2-diabetes, medan två tredjedelar (65%) antingen inte visste eller var osäkra på symtomen på typ 2-diabetes.

Endast 1 av 3 (35%) var medvetna om att amputation var en möjlig komplikation vid typ 2-diabetes, och endast 30% och 26% av de tillfrågade var medvetna om komplikationer som stroke respektive depression.

Inverkan på levnadskostnaderna

Forskningen belyser också effekterna av krisen med levnadskostnader. Mer än hälften av människorna (57%) sa att de hade ”nedprioriterat” sin hälsa som ett direkt resultat av den nuvarande krisen, och nästan en fjärdedel (23%) sa att de hade ”undvikit eller skjutit upp” medicinska kontroller.

”Social förlust är också ett problem”, säger Diabetes UK. Den lyfte fram hur faktorer som inkomst, utbildning, bostad, tillgång till hälsosam mat, samt sämre tillgång till sjukvård, har visat sig vara starkt kopplade till en ökad risk att utveckla fetma och typ 2-diabetes. ”Som ett resultat är människor som löper ökad risk för typ 2-diabetes alltför ofta mindre benägna att kunna dra nytta av stöd för att hantera det”, förklarade man.

Inför Världsdiabetesdagen den 14 november har Diabetes UK och Tesco lanserat en kampanj för att få en miljon människor att bättre förstå sin individuella risk för typ 2-diabetes genom att använda verktyget ”Know Your Risk” eller genom att besöka deras lokala Tesco-apotek. Alla som genomför en bedömning med hjälp av verktyget kommer att hänvisas till kostnadsfri rådgivning och information om hjälp och stöd som finns för att hantera sin risk.

”Om du är under 40 år är du inte immun mot typ 2-diabetes”, säger Chris Askew. ”Det är viktigt att du kontrollerar din risk nu och att individer, oavsett ålder eller bakgrund, ges möjlighet att få stöd för att minska risken att utveckla typ 2-diabetes.”

Medscape

Man och kvinna med fetma

Övervikt och kolorektal cancer

Övervikt under en livstid kan spela en större roll för risken att utveckla kolorektal cancer än man tidigare trott, enligt ny forskning.

I en artikel i JAMA Oncology den 17 mars 2022, jämställer författarna effekterna av ett liv med övervikt eller fetma och den ökade risken för cancer med riskerna med att röka över tid.

Denna populationsbaserade fall-kontrollstudie leddes av Xiangwei Li, MSc, vid avdelningen för klinisk epidemiologi och åldrandeforskning vid German Cancer Research Center i Heidelberg.

Övervikt och kolorektal cancer

Studien tittade på självrapporterad längd och vikt dokumenterad i perioder om 10 år från det att deltagarna var 20 år upp till sin nuvarande ålder. 5.635 personer med kolorektalcancer jämfördes mot en kontrollgrupp bestående av 4.515 personer.

Oddsen för att drabbas av kolorektal cancer ökade avsevärt under decennier när människor bar på övervikt över lång tid jämfört med deltagare som höll sig inom normalviktsintervallet under samma period.

Medförfattare Hermann Brenner, MD, Master of Public Health, vid German Cancer Research Center, säger i en intervju att ett nyckelbudskap i forskningen är att ”övervikt och fetma sannolikt ökar risken för kolorektal cancer betydligt mer än vad tidigare studier föreslagit, som vanligtvis bara har uppskattat kroppsvikt vid ett enda tillfälle.”

Forskarna använde ett mått på det viktade antalet år som personer levt med övervikt eller fetma, och som beräknades genom att multiplicera antalet kilo över ett normalt BMI med antalet år som personen varit överviktig.

De hittade ett samband mellan viktade antal år med med övervikt och risken för kolorektalcancer, jämfört med personer som höll sig normalviktiga.

Oddsen ökade avsevärt ju längre tid man var överviktig.

”Ju fler antal år med med övervikt, desto större blev risken för att utveckla kolorektalcancer,” skriver författarna.

Brenner sa att även om denna studie fokuserade på kolorektal cancer, ”så kommer sannolikt samma sak att gälla för andra cancerformer och andra kroniska sjukdomar.”

Att förebygga övervikt och fetma för att minska bördan av cancer och andra kroniska sjukdomar bör prioriteras för en bättre folkhälsa, säger han.

Att förebygga övervikt i barndomen är viktigt

Övervikt och fetma utvecklas allt oftare i barndomen, noterar han, och det kan bli en livslång börda.

Därför är det väldigt viktigt att förhindra att övervikt utvecklas i barndomen, tonåren och i ung vuxen ålder, säger han.

Medelåldern för patienterna var 68 år i både kolorektalcancer- och kontrollgruppen och 59,7% var män i kolorektalcancergruppen och 61,1% i kontrollgruppen.

Studien hjälper till att bekräfta vad som blivit tydligare för forskare

Kimmie Ng, MD, Master of Public Health, professor vid Harvard Medical School och onkolog vid Dana-Farber Cancer Institute, båda i Boston, säger i en intervju att studien hjälper till att bekräfta vad som blivit tydligare för forskare.

”Vi tror att exponering under en livsperiod är det som starkast kommer att bidra till risken för att utveckla kolorektal cancer som vuxen,” säger hon. ”Vad vi tror händer vid fetma är att övervikten skapar den här miljön av kronisk inflammation och insulinresistens och vi vet att dessa två faktorer kan leda till högre frekvens av kolorektal cancerutveckling och ökad tumörtillväxt.”

Hon säger att det optimala sättet, men opraktiska, att göra studien på skulle vara att följa friska människor från barndomen och dokumentera deras vikt under en livstid. I den här fall-kontrollstudien ombads människor att komma ihåg sin vikt vid olika tidsperioder, vilket är en begränsning och kan leda till partiskhet (bias).

Men studien är viktig, säger Ng, och den lägger till övertygande bevis för att det borde vara en prioritet för folkhälsan att ta itu med sambandet mellan övervikt och kolorektal cancer och kroniska sjukdomar. ”Med anledning av att kolorektal cancer bland yngre har ökat sedan 1990-talet, har intresset varit stort för att undersöka om fetma är en viktig bidragande orsak till den stigande trenden,” noterade Ng. ”Om fetma verkligen är kopplat till kolorektal cancer, är det väldigt oroande att andelen fetma ökar, eftersom det potentiellt kan leda till fler fall av kolorektal cancer i ung vuxen ålder.”

Medscape

Överviktigt barn och mamma

Överviktig som barn kopplat till ökad kardiometabolisk risk hos unga vuxna

Abstrakt

Överviktig som barn

Hos unga vuxna är metabolt syndrom sällsynt. För att bättre bedöma riskerna för framtida hjärt-kärlsjukdom kan en kardiometabolisk poäng användas, som rangordnar sjukdomsrisken hos varje individ. Poängen är en kontinuerlig variabel, som sammanfattar de individuella poängen för midjemått, blodtryck, blodglukos, triglycerider och HDL (High Density Lipoprotein) kolesterol. Det huvudsakliga syftet var att bedöma sambandet mellan viktökning i tidig barndom och kardiometabolisk poäng hos unga vuxna.

Metoder

Deltagarna rekryterades bland personer i den populationsbaserade Göteborgs studien GrowUp 1990. Deltagare med information om vikt och längd vid födseln, samt vikt, längd, midjeomkrets och föräldrarnas BMI vid 10 års ålder, bjöds in att delta i en hälsoundersökning vid 18–20 års ålder. 513 unga vuxna inkluderades varav 51% var kvinnor.

Resultat

BMI var 22,2 (medelvärde) hos pojkar och 21,3 hos flickor. En statistiskt signifikant högre poäng (p < 0,001) sågs hos individer med metabolt syndrom. Efter att ha kontrollerat för livsstilsegenskaper för vuxna, var högt BMI vid 10 års ålder en signifikant riskfaktor för båda könen för förhöjd kardiometabolisk poäng i tidig vuxen ålder hos både pojkar och flickor. 

Hos pojkar var ett högt BMI hos modern och låg ålder vid ”fettåterhämtning” (ökning av BMI som sker mellan 3 och 7 års ålder, och känt för att vara en riskfaktor för fetma senare i livet) och hos flickor var hög födelsevikt också associerat med en statistiskt signifikant ökad risk. Dessutom var användning av preventivmedel hos flickor en riskfaktor för förhöjd kardiometabolisk poäng.

Slutsats

Ett högt BMI vid 10 års ålder är en riskfaktor för kardiometabolt tillstånd hos unga vuxna, ett resultat som visar på den förebyggande potentialen av att övervaka BMI hos 10-åriga skolbarn. Dessa fynd måste dock bekräftas i en ny studie i en större grupp. Dessutom, hos unga vuxna där metabolt syndrom är sällsynt, verkar kardiometabolisk poängmätning vara ett mer lovande och kraftfullare verktyg för att upptäcka risker för hjärt-kärlsjukdom senare i livet, än att använda kategorisering av metabolt syndrom.

Obesity Facts

Överviktig man står på en våg

Koppling mellan BMI i medelåldern och sjuklighet senare i livet

Abstrakt

Av betydelse

Omfattande bevis kopplar fetma till negativa hälsokonsekvenser. Det kvarstår dock frågor om övervikt jämfört med ett normalt BMI påverkar livslängden och om detta sker på bekostnad av långvarig sjuklighet och ökade hälsokostnader.

Mål

Att undersöka sambandet mellan BMI i mitten av livet med sjuklighet, livslängd och hälsokostnader hos vuxna personer 65 år och äldre.

Design och deltagare

Prospektiv kohortstudie vid Chicago Heart Association Detection Project in Industry, med utförlig hälsoundersökning mellan november 1967 och januari 1973 kopplat till Medicare-uppföljning mellan januari 1985 och december 2015. Antalet deltagare var 29.621 och som var minst 65 år vid uppföljning och inskrivna i Medicare (ett offentligt finansierat sjukförsäkringssystem i USA).

Huvudsakliga resultat

1. Sjuklighet vid 65 år och äldre 
2. Livslängd (ålder vid dödsfall)
3. Sjukvårdskostnader vid ≥65 år

Resultat

Bland 29.621 deltagare, medelålder 40 år, varav 57,1% var män, hade 46,0% ett normalt BMI, 39,6% var överviktiga och 11,9% hade fetma klass I (BMI 30-34,9) och klass II (BMI 35-39,9) vid studiestart. Högre kumulativ sjuklighet i äldre vuxen ålder observerades bland de som var överviktiga (7,22 år med sjuklighet) och de med fetma klass I och II (9,80 år med sjuklighet) jämfört med de med normalt BMI (6,1 år med sjuklighet) i mitten av livet (P < .001).
Medelåldern vid dödsfallet var likartad mellan de som var överviktiga (82,1 år) och de som hade normalt BMI (82,3 år) men kortare hos de med övervikt i klass I och II (80,8 år). Ökande kostnader för hälso- och sjukvård per person i äldre vuxen ålder var signifikant högre bland överviktiga deltagare ($12.390 ≈ 116.000 SEK*) och de med klass I och II fetma ($23.396 ≈ 220.000 SEK*) jämfört med de med normalt BMI (P < .001).

Slutsatser och relevans med ett högt BMI

I denna kohortstudie var övervikt i medelåldern, jämfört med ett normalt BMI, associerat med ökad sjukdomsbelastning och fler år med sjukdom senare i livet. Dessa fynd kunde överföras till högre hälso- och sjukvårdskostnader senare i livet för de som var överviktiga i medelåldern. 

* Dollarkurs 20 mars 2022

Journal of the American Medical Association

Överviktig kvinna

”Kroppen motarbetar” när man vill gå ner i vikt

Metabolisk anpassning – en bromsning av ämnesomsättningen som svar på viktminskning – förlänger tiden för viktnedgång, enligt en ny studie på kvinnor (medelålder 36 år) med övervikt.

Alla de 65 stillasittande unga och medelålders kvinnor med övervikt som var satta på en lågkaloridiet (800 kalorier/dag) nådde sin målvikt motsvarande ett BMI ≤ 25 kg/m2, efter 66 till 252 dagar.

Men kvinnan med den största metabola anpassningen behövde stå på dieten i ytterligare 70 dagar, jämfört med en kvinna utan metabol anpassning, för att nå BMI målet, efter att ha korrigerat följsamheten till dieten.

Studien av Catia Martins, PhD, och kollegor publicerades den 27 januari i Obesity.

Kroppen motarbetar när man gå ner i vikt

”Även om att följa dieten helt klart är den viktigaste faktorn för att nå viktminskningsmålen”, skriver Martins och kollegor, ”är de aktuella resultaten av stor klinisk betydelse eftersom det innebär att individer som kämpar för att uppnå viktminskningsmål, trots att man följer en viktminskningsdiet, kan ”lida” av en metabol anpassning under aktiv viktminskning.”

Av den anledningen måste läkare överväga om metabol anpassning förekommer när de stöter på patienter som har svårt att gå ned i vikt, avslutar de.

Goda nyheter: Metabolisk anpassning upphör när vikten stabiliseras

”Denna studie visar att om det tar längre tid än förväntat av en intervention (ex viktminskningsdiet) för att uppnå ett viktminskningsmål kan det bero på metabol anpassning, även efter att man har fastställt att dieten har följts,” sammanfattade Martins.

Metabolisk anpassning när man går på en diet innebär att det är svårare att gå ned det sista kilot än vad det är att gå ner det första eftersom när viktminskningen fortgår så ökar den metaboliska anpassningen, noterar hon.

Men ”den goda nyheten är att denna mekanism försvinner när vikten har stabiliserats (en ny energibalans är etablerad), och det är inte en prediktor för viktåtergång på sikt”, konstaterade Martins, docent i näringsvetenskaplig forskning, University of Alabama, Birmingham, USA.

Gruppen publicerade en studie i augusti 2020 som visade att metabol anpassning inte innebär viktåtergång efter 1 år, och en annan studie publicerad några månader tidigare, i maj 2020, som visade att metabol anpassning inte är ett hinder för bibehålla viktnedgången.

De aktuella studieresultaten ”ger ytterligare bevis på hur fysiologin gör motstånd när människor försöker gå ner i vikt”, säger David B. Sarwer, PhD, chef för Center for Obesity Research and Education vid College of Public Health vid Temple University i Philadelphia, Pennsylvania, som inte var involverad i studien, i ett pressmeddelande från Obesity Society.

”Ett oräkneligt antal miljövariabler och andra sociala hälsofaktorer gör också viktminskning och att bibehålla viktnedgången utmanande för många personer”, tillade Sarwer.

”Ändå är det viktigt att komma ihåg att även en blygsam viktnedgång på 5% av den ursprungliga kroppsvikten – mycket mindre än vad som har setts i denna studie – är förknippad med kliniskt signifikanta förbättringar av viktrelaterade hälsoproblem för många personer”, betonade han.

16% viktminskning efter 5 veckor med en diet av 800-kalorier/dag

Det är oklart om metabol anpassning bidrar till motståndskraften mot viktminskning genom att förlänga den tid som krävs för att uppnå viktminskningsmålet.

För att undersöka detta analyserade Martins och hennes forskarkollegor data från 65 kvinnor i åldern 20 till 41 år (medelålder 36), som hade ett medel-BMI på 28,6 kg/m2 och som hade deltagit i två studier (ROMEO och JULIET) utförda vid Martins institution.

Deltagarna fick mat från centrets forskningskök som innehöll 20% till 22% fett, 20% till 22% protein och 56% till 58% kolhydrater.

I genomsnitt var kvinnornas följsamhet till dieten 64% och de gick ner 12,5 kg (en viktminskning på 16%) under 155 dagar.

Metabolisk anpassning mättes 4 veckor efter viktstabilisering efter att viktminskningsmålet uppnåtts.

I genomsnitt var deltagarnas viloförbränning efter viktminskning 46 kcal lägre än vad som kunde förväntas för deras uppnådda lägre kroppsvikt.

Metabolisk anpassning efter viktminskning var en signifikant prediktor för tiden det tog till att nå viktminskningsmålet, efter justering för viktminskningmål, energiunderskott och följsamhet till dieten (P < 0,001).

Studiens resultat kanske inte kan generaliseras till män, äldre personer eller personer med ett högre BMI än vad som undersöktes i studien, så ytterligare forskning behövs i en bredare befolkning, avslutar forskarna.

Medscape

Obesity

Överviktig ung kvinna

Fetma ökar bland unga vuxna i USA

Andelen fetma bland växande vuxna i USA i åldern 18-25 år har skjutit i höjden under de senaste decennierna, och med ett medel-BMI som nu klassas som övervikt. 

Även om liknande mönster har observerats i andra åldersgrupper, som bland ungdomar (ålder 12-19) och unga vuxna (ålder 20-39) under de senaste decennierna, tenderar gruppen med växande vuxna (18-25 år) att få mindre uppmärksamhet vid utvärderingen av fetma.

”Åldern sk ”växande vuxna” kan vara en nyckelperiod för att förebygga och behandla fetma med tanke på att vanor som bildas under denna period ofta kvarstår under resten av livet”, skriver författarna till studien, som publicerades den 23 november i JAMA.

”Det finns ett akut behov av forskning om riskfaktorer som bidrar till fetma under detta utvecklingsskede, för att informera om utformningen av interventioner såväl som policys som syftar till att förebygga fetma”, tillägger de.

De noterade att 2018 hade en tredjedel av alla unga vuxna fetma, jämfört med bara 6% i början av studien (1976).

Prevalens BMI över tid i USA
Källa: Medscape

Fetma ökar – studera övergångsåldrarna

Fynden kommer från en analys av 8.015 växande vuxna i åldern 18-25 i National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES), inklusive NHANES II (1976-1980), NHANES III (1988-1994) och NHANES som mäter kontinuerligt från 1999 till 2018.

Ungefär hälften (3.965) av deltagarna var kvinnor, 3.037 var icke-spansktalande svarta och 2.386 uppfyllde kriterierna för hushållsfattigdom.

Resultaten visade avsevärda ökningar av medel-BMI bland växande vuxna från en nivå i normalintervallet BMI 23,1 mellan åren 1976-1980, och som ökade till BMI 27,7 (övervikt) 2017-2018 (P = 0,006).

Prevalensen av fetma (BMI 30,0 kg/m2 eller högre) i den växande vuxna åldersgruppen steg från 6,2% från 1976-1980 till 32,7% 2017-2018 (P = 0,007).

Samtidigt sjönk andelen personer med normalvikt (BMI 18,5-24,9 kg/m2) från 68,7% till 37,5 % (P = 0,005) under samma period.

Unga vuxna faller nu in i kategorin överviktiga

”Även om vi inte är förvånade över den allmänna trenden, med tanke på vad som är känt om den ökande förekomsten av fetma hos både barn och vuxna, blev vi förvånade över storleken på ökningen i prevalens och att medel-BMI i denna åldersgrupp nu faller inom överviktssegmentet, säger Ellison-Barnes, vid avdelningen internmedicin, Johns Hopkins University School of Medicine, Baltimore, Maryland, till Medscape Medical News.

Men med tanke på de betydande livsförändringarna och växande självständigheten är livsstadiet viktigt att förstå när det gäller kost-/livsstilsmönster.

”Vi teoretiserar att växande vuxen ålder är en kritisk period för utveckling av fetma med tanke på att det är en tid då individer ofta genomgår stora livsförändringar som att lämna hemmet, börja utbilda sig, börja arbeta och att utveckla nya relationer”, betonade hon.

När det gäller orsaker kan ”samhälleliga och kulturella trender i dessa områden under de senaste decennierna ha spelat en roll i de observerade förändringarna”, spekulerade hon.

Studiepopulationen var begränsad till icke-spansktalande svarta och icke-spansktalande vita personer på grund av förändringar i hur NHANES (National Health and Nutrition Examination Survey) bedömde etnicitet över tiden. Därför är en studiebegränsning att mönstren som observeras kanske inte är generaliserbara till andra etniciteter, noterar författarna.

Men med tanke på vilken inverkan livsstilsförändringar kan ha, kan växande vuxen ålder ”vara en idealisk tidpunkt att ingripa i den kliniska miljön för att förebygga, hantera eller vända utvecklingen av fetma för att förhindra negativa hälsoresultat i framtiden,” sa Ellison-Barnes.

Medscape

Journal of the American Medical Association

Kvinna som gått ned i vikt och har för stora kläder

Viktminskning är gynnsamt men vissa effekter av fetma kvarstår

Det är svårt för människor att helt undkomma historiken av fetma, även när de uppnått en hälsosam vikt.

Amerikaner som en gång varit feta (BMI ≥30) men senare uppnådde och upprätthöll ett hälsosamt BMI normaliserade en del riskfaktorer kopplade till fetma, men inte alla, visades i en granskning av data som samlats in från cirka 20.000 personer under en serie av åtta NHANES (National Health and Nutrition Examination Survey) undersökningar.

Maia P. Smith, MD, rapporterade resultaten vid den virtuella European Association for the Study of Diabetes (EASD) årsmöte 2021.

”För vissa tillstånd, till exempel högt blodtryck och dyslipidemi, verkar återhämtningen (efter en kraftig minskning av BMI) vara total, medan för andra tillstånd, som diabetes, är återhämtningen eventuell. Några återhämtar sig, men vissa gör det inte”, förklarade Smith i en intervju.

Viktminskning gynnsamt

”Viktminskning leder till återgång av alla, eller nästan, skador som orsakas av fetma hos många människor, men leder inte en total återhämtning från skadan och utplånar inte Typ 2-diabetes helt hos andra”, tillade Smith, epidemiolog, Department of Public Health and Preventive Medicine vid St. George’s University, Grenada.

”Observationen att individer som kunde behålla normal vikt efter tidigare fetma hade fortfarande större risk för diabetes jämfört med normalviktsgruppen pekar mot fetma som en metabolisk störning snarare än ett problem med kalorier in och kalorier ut ”, sa Emeny i en intervju.

Hon citerade en ny artikel som föreslog en kolhydrat-insulin-modell för fetma i stället för en energibalansmodell. Detta är dock fortfarande en aning kontroversiellt.

Emeny varnade också för att ”resultaten från denna studie jämför populationer. Utformningen och analysen tillåter inte tolkning av individuell risk till följd av viktförändringar.”

De som tidigare hade fetma kan bli av med hypertoni, dyslipidemi

Studien av Smith och medarbetare använde data som samlats in i National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES), som utförs vartannat år av de amerikanska CDC (Centers for Disease Control and Prevention).

De använde data från åtta på varandra följande undersökningar som började 1999-2000 och fortsatte under 2013-2014, vilket gav data från nästan 40.000 vuxna som var minst 20 år gamla.

Förutom de 326 personer som varit feta någon gång tidigare under sitt liv (BMI ≥ 30) men nu hade ett hälsosamt BMI och 6.235 som konstant hade haft ett hälsosamt BMI, inkluderade de också 13.710 personer som för närvarande hade fetma. De som inte passade in i någon av dessa tre kategorier uteslöts.

Deltagarna som tidigare hade fetma var i genomsnitt 54 år, jämfört med 48 år för de med nuvarande fetma och 41 år för de som närvarande hade ett hälsosamt BMI (som aldrig haft fetma). Resultaten visade inga skillnader mellan män och kvinnor, men de som tidigare hade fetma rökte i större utsträckning.

Personerna som rapporterade ett hälsosamt BMI (18,5-24,9) efter att tidigare haft fetma, hade nuvarande prevalensnivåer för högt blodtryck och dyslipidemi (höga blodfetter) som var 8% respektive 13% högre än prevalensen för de som aldrig haft fetma – skillnader som inte var signifikanta.

Däremot hade de med ett BMI som indikerade fetma prevalensnivåer av högt blodtryck och dyslipidemi som båda var tre gånger högre än för de med ett hälsosamt BMI.

De 326 som tidigare haft fetma men nu hade ett hälsosamt BMI hade tre gånger högre prevalens av diabetes jämfört med de 6.235 som alltid haft ett hälsosamt BMI. Detta var betydligt mindre än förekomsten av diabetes bland de som för närvarande hade fetma som var mer än sju gånger högre jämfört med de som alltid haft ett hälsosamt BMI.

Alla dessa analyser justerades för potentiella förväxlingsfaktorer som ålder, kön, rökhistorik och etnicitet.

”Avsluta” fetma bättre än fortsätta med fetma

Upptäckten om att nå ett hälsosamt BMI efter att ha haft fetma, kan vända vissa men inte alla risker kopplade till fetma, påminner om effekterna vid rökning, konstaterade Smith.

”Never is better than ever”, men att sluta, eller gå ner i vikt för att nå ett hälsosamt BMI, är bättre än att vara fet”, avslutade hon.

Smith medgav också att hennes analyser inte korrigerade för de möjliga förväxlingseffekter som förändringar i kost eller fysisk aktivitet kan ha haft på observationerna. ”Varken kost eller fysisk aktivitet har en etablerad måttstock som vi kunde ha inkluderat som justerare”, förklarade hon.

Medscape

Tjock kvinna mäter midjemåttet

Fetma och cancer

År 2030 beräknas de flesta amerikaner vara överviktiga (BMI ≥25), och nästan 50% av den vuxna befolkningen kommer att klassificeras som feta (BMI ≥30). Även om majoriteten av amerikanerna är medvetna om att fetma kan ha negativa hälsokonsekvenser, visar resultaten från undersökningen att få är medvetna om att det kan öka risken för cancer.

Kopplingen mellan vikt och cancer är kanske inte linjär, men storskaliga epidemiologiska studier har visat på ett konsekvent och övertygande samband mellan fetma och risken för att utveckla cancer.

Studier visar också att fetma minskar livslängden med upp till 8 år och är kopplad till minst 236 andra medicinska problem, inklusive 13 typer av cancer.

Tabell. Cancer kopplad till fetma

Gastrointestinal (GI) CancerAnnan typ av cancer
Esophageal adenocarcinoma (matstrupscancer)Bröstcancer (kvinnor i klimakteriet)
KolorektalcancerLivmodercancer
GallblåsecancerNjurcancer
MagsäckscancerÄggstockscancer
LevercancerSköldkörtelcancer
PankreascancerMeningiom (utgår från hjärnans eller ryggmärgens hinnor)
Multipelt myelom

Det komplexa sätt som fetma aktiverar cancerrisken lyftes tidigare fram i en artikel. Författarna noterade att kronisk inflammation är kännetecknande vid fetma och en känd förmedlare av cancer. Fetma-inducerad inflammation ökar ytterligare cancerrisken via flera mekanismer för fettdysfunktion och ökade proinflammatoriska faktorer. Dysreglering av leptin, adiponectin och kemokiner resulterar i förändringar av cancerns mikromiljö vilket ökar pro-tumorala följdeffekter. Dessutom kan insulinresistens, hyperglykemi och dyslipidemi till följd av fetma påverka tumörtillväxt och cancerutveckling.

Fetma och tarmcancer

Tarmcancer står för 26% av den globala andelen cancer och 35% av alla cancerrelaterade dödsfall. Systemisk litteraturgenomgång visar på ett stark orsakssamband mellan fetma och cancer i matstrupen, levern, tjocktarmen, magsäcken (övre delen) och bukspottkörteln.

”International Agency for Research on Cancer” rapporterade en ökad relativ risk på 1,5 till 1,8 gånger för tarmcancer vid ett BMI ≥40, jämfört med ett normalt BMI. Dessutom har patienter med tjocktarmscancer och bukspottkörtelcancer sämre överlevnad om de är överviktiga eller feta när de får diagnosen. Detta kan härledas till en ökad risk för återfall av cancer, högre förekomst av cancerrelaterad dödlighet och sämre effekt av cancerbehandling för personer med fetma.

Fetma är den vanligaste riskfaktorn för ”icke alkoholrelaterad leversjukdom” (NAFLD – Non-Alcoholic Fatty Liver Disease). Nya studier visar att NAFLD var associerat till ökad förekomst av multipel cancer, särskilt hepatocellulärt karcinom (HCC). NAFLD är också kopplat till en ökad frekvens av andra cancerformer som cancer i bukspottskörteln, njure/urinblåsan och till melanom.

Ytterligare effekter

Metaboliskt friska överviktiga vuxna åldras snabbare än vuxna med normalvikt med motsvarande hälsostatus. De har också en högre förekomst av rörelsebegränsning, sämre fysisk funktion och mer smärttillstånd.

Globalt sett är övervikt den tredje vanligaste riskfaktorn för cancer efter rökning och infektion, och i västvärlden kommer övervikt på andra plats efter rökning.

Strategier för att minska fetma och cancer risken

Även om ingen fetma-specifik markör har identifierats som man kan rikta in sig på, och det saknas randomiserade data om interventioner, så finns det en betydande mängd observationsbevis som säger att viktminskning vid fetma minskar den totala risken för cancer.

Swedish Obese Subjects Study visade på färre cancerdiagnoser för patienter med fetma som genomgick viktminskningskirurgi (Gastric Bypass) jämfört med de utan ingrepp. En annan studie från USA drog slutsatsen att viktminskningskirurgi för patienter med fetma minskade risken för alla cancerformer, inklusive fetma-relaterade cancerformer. Och specifikt för tarmcancer så kopplades viktminskningskirurgi till färre antal fall av tjocktarmscancer och bukspottskörtelcancer.

Minskning av cancerrisk kan åstadkommas utan viktminskningskirurgi.

Motion kan förebygga eller hämma många sjukdomstillstånd, inklusive cancer.

Högre följsamhet till Medelhavskost är kopplad till en lägre risk för både cancerdödlighet och risk för att utveckla cancer, inklusive kolorektal cancer, magcancer och levercancer. De fördelaktiga effekterna av Medelhavskosten kopplas främst till ett högre intag av frukt, grönsaker och fullkorn. För HCC (hepatocellulärt karcinom) kan intag av kaffe, te och fisk, tillsammans med hälsosamma kostmönster, minska risken.

Även om ett förnyat fokus på att minska fetma hos patienterna verkligen är motiverat, är det inte det enda sättet man har för att hantera cancer. Minskad konsumtion av tobak och alkohol, vaccinera mot hepatit B -virus och screening för kolorektal cancer är andra förebyggande åtgärder som också är viktiga för att kontrollera förekomst av cancer i magtarmkanalen.

Medscape

Kraftig kvinna
/

Jag vill gå ned i vikt: Vilken kost är bäst?

Vad är en hälsosam vikt?

För att avgöra om din vikt ligger inom det hälsosamma intervallet är det bäst att använda Body Mass Index (BMI) för beräkning, som tar hänsyn till både din längd och din vikt. Du kan använda en online-kalkylator för att bestämma ditt BMI. I allmänhet anses ett BMI som är högre än 25 vara övervikt, och över 30 klassificeras som fetma.

Övervikt och fetma är förknippade med en högre risk för ohälsa, som högt blodtryck, diabetes, hjärt-kärlsjukdom, stroke, artros och vissa typer av cancer. Även en blygsam viktminskning på 5 – 10% kan minska risken för många av dessa kroniska sjukdomar och förbättra livskvalitén.

Hur påverkar kosten viktminskningen?

En persons vikt är förknippad med en kombination av matvanor, tillgång till hälsosam mat, fysisk aktivitet och ärtlighet. De mest grundläggande faktorerna för att gå ner i vikt, är antalet kalorier du äter och antalet kalorier du förbränner genom att träna. Kalorier är de enheter som används för att mäta energi i mat och dryck. För de flesta kan stabil viktminskning (0,5 kg/månad) uppnås om du minskar ditt totala dagliga intag till mellan 1700 – 2000 kalorier per dag (beroende på ålder och fysisk aktivitet) för kvinnor och 2000 – 2500 kalorier per dag för män (Livsmedelsverket). 

Vad bör jag känna till om special dieter för viktminskning?

En Medelhavsdiet är associerad med en minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar utöver blygsam viktminskning. Den är främst växtbaserad och lägger tonvikt på frukt, grönsaker, bönor, nötter, fullkorn och hälsosamt fett som olivolja, och skaldjur samtidigt som man undviker tillsatt socker och mycket processade livsmedel.

Fettsnåla dieter (Ornish) och lågkolhydratkost (Atkins, South Beach, ketogen diet, etc) kan båda vara effektiva för att minska totala antalet kalorier. Båda dieterna leder till liknande viktminskningsresultat. Vegetariska eller veganska dieter, som innehåller få eller inga animaliska produkter, har också kopplats till en blygsam viktminskning samt en minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.

Vissa dieter innebär kontinuerlig fasta i 1 dag eller längre (intermittent fasta). Andra dieter rekommenderar att du begränsar ätningen till vissa timmar på dagen (tidsbegränsad ätning). Båda tillvägagångssätten ledde till viktminskning som liknade den från att äta en balanserad, kalorifattig diet. Varje kost som strikt begränsar den mängd mat du kan äta (ketogen, vegan, etc.) kan leda till näringsbrister. Var noga med att få i dig tillräckliga näringsämnen som järn och B -vitaminer.

Vilken kost är bäst för att gå ner i vikt?

Det är viktigt att välja en kost som är hälsosam och som du klarar av att följa. För de allra flesta, är en balanserad lågkaloridiet ett säkert och beprövat sätt att gå ner i vikt och som kan följas livslångt. I kombination med 150 minuters fysisk aktivitet – av måttlig intensitet – per vecka kan denna kost dessutom leda till många andra hälsofördelar. Sätt upp specifika kostrelaterade och träningsrelaterade mål och arbeta för att uppnå dem steg för steg. Det är normalt att falla tillbaks till gamla matvanor ibland; det viktiga är att efter dessa återfall, återgå till den uppsatta planen att gå ned i vikt.

Vilken metod är bäst för att gå ned i vikt?
Källa: Journal of the American Medical Association

Den kost du väljer bör baseras på din livsstil och eventuella medicinska tillstånd. Fråga din läkare eller en dietist om råd för att lära dig mer om viktminskning och hälsosam kost.

Ät rätt (National Institute of Health) 

Recept på Medelhavskost (Harvard School of Public Health)

Journal of the American Medical Association