Dubbelt så många amerikanska vuxna har fetma baserat på bedömning av deras fettvolym genom DEXA-scanning jämfört med mätning av kroppsmassaindex (BMI), ett fynd som belyser bristerna med BMI och stödjer kritiken att BMI ensamt inte bör vara standardmått för fetma.
”BMI underskattar kraftigt fetma,” sa Aayush Visaria, MD, vid kongressen ”ENDO 2023: The Endocrine Society Annual Meeting”.
Deras resultat visar att ”BMI bör kompletteras med andra mått på fetma” vid hantering av enskilda patienter, med bedömningar som exempelvis bioelektrisk impedansskala eller midjeomkrets, säger Visaria, som är forskare vid Rutgers Robert Wood Johnson Medical School i New Brunswick, New Jersey, USA.
Visaria citerade en ny policy som utfärdats av American Medical Association ett par dagar före hans presentation, som rekommenderar att BMI ”används i kombination med andra accepterade riskmått såsom, mätningar av visceralt fett (fett runt tarmarna), kroppsfettindex, kroppssammansättning, relativ fettmassa, midjemått och genetiska/metaboliska faktorer.”
”Vi är i början av slutet av BMI”, förklarade Visaria under en pressträff vid ENDO-mötet.
Han sa att Dual-Energy X-ray Absorptiometri, DEXA (används för att mäta bentäthet och för att mäta kroppssammansättning i form av fett och fettfri massa) inte är praktiskt eller kostnadseffektivt för att screena fetma rutinmässigt. Därför förutspår han att midjemåttet, ofta uttryckt som midje-till-längd förhållandet, kommer att mätas oftare, även om han erkände att midjemått kan vara svårt. Men när läkarna blir tränade på att utföra det så kan det bli normen.
Ett annat användbart verktyg för att mäta fetma som han tror kan bli vanligare är badrumsvågar som registrerar både vikt och kroppsfett i procent, genom att med hjälp av en elektrisk ström beräkna bioelektriskt impedansmått på fett.
Bioimpedansskalor kommer att ge mer standardiserade mått än midjemåttet och ”revolutionera hur vi mäter fetma”, förutspådde Visaria. De blir allt vanligare och billigare, noterade han, med många modeller som säljs för runt tusenlappen.
Prevalens övervikt på 74 %
Studien av Visaria använde data från 9784 amerikanska vuxna i åldrarna 20-59 år (medelålder 39 år) som samlats in i flera nationella hälso- och näringsundersökningar mellan 2011-2018. Alla deltagarna genomgick DEXA bedömning av deras totala kroppsfett samt en BMI-beräkning.
Genom att använda standardvärden för fetma för både BMI och totalt kroppsfett fann man att DEXA bedömde att 74 % av deltagarna hade fetma baserat på kroppsfett jämfört med 36 % baserat på BMI.
Bland de 64 % i gruppen som inte hade fetma vid beräkning av BMI, visade DEXA-scanning att 53 % av denna grupp hade fetma baserat på kroppsfettinnehåll. Bland dem med ett normalt BMI hade 43 % fetma enligt DEXA.
BMI missar hälften med fetma
Ytterligare analys visade att när man lade till midjeomkrets till BMI, så halverades andelen personer som inte bedömdes ha fetma beräknat med BMI.
Ytterligare analyser visade att andelen missade diagnoser av fetma mätt med BMI var vanligast bland personer med latinamerikansk eller asiatisk etnicitet, och där båda grupperna visade att andelen med fetma mätt med DEXA var 49 % bland de med normalt BMI.
Andelen missade fetmadiagnoser var högst bland kvinnor, med en förekomst av fetma på 59 % (mätt med DEXA) bland kvinnor med ett normalt BMI.
I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.
