Pandemin avslöjade en allt sjukare amerikansk befolkning. Den förväntade livslängden sjunker hastigt. Tre fjärdedelar av amerikanerna är överviktiga eller har fetma, hälften har diabetes eller prediabetes, och en majoritet är metabolt ohälsosamma. Dessutom ökar frekvensen av allergiska, inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar med 3%-9% per år i västvärlden.
Naturligtvis är kost och livsstil viktiga faktorer bakom utvecklingen, men en kraftigt underskattad orsak till det som gör oss sjuka är miljögifternas och de hormonstörande kemikaliers roll. Genom åren har dessa faktorer till stor del undgått någon koppling; men nu finns det allt mer bevis om deras betydelse för fertilitet, metabol hälsa och cancer.
Även om flera giftiga kemikalier och toxiner har identifierats som cancerframkallande och därefter juridiskt reglerats, förblir många av dom långlivade i miljön och fortsätter även att användas. Det åligger därför både allmänheten och läkare att vara välinformerade om riskerna med dessa exponeringar.
Här granskar vi några av de vanligaste kemikalierna och de betydande hälsoriskerna som är kopplade till dom, tillsammans med några allmänna råd om ”best praxis” för hur man minskar risken för att bli exponerad.
Mikroplaster
”Mikroplast” är en term som används för att beskriva små fragment eller partiklar från nedbrytningen av plast eller mikropärlor från hushålls- eller hygienprodukter, som är mindre än 5 mm.
Plastavfall ackumuleras i oroväckande och förödande proportioner – år 2050 beräknas det att i vikt finnas mer plast än fisk i haven. En nyligen genomförd studie visade att mikroplast fanns i blodet hos majoriteten av 22 i övrigt friska studiedeltagare.
Sedan 1950-talet har plastexponering visat sig orsaka tumörer i djurstudier. Det är dock inte känt om plasten i sig är giftig eller om den helt enkelt fungerar som bärare för att andra miljögifter ackumuleras.
Enligt Tasha Stoiber, en forskare vid Environmental Working Group (EWG), så har ”mikroplaster upptäckts i fisk och skaldjur, såväl som i andra produkter som vatten på flaska, öl, honung och kranvatten.” EWG säger att det för närvarande inte finns några formella råd om fiskkonsumtion för att undvika exponering för mikroplaster.
Trycket ökar också för ett förbud mot mikropärlor i personliga hygienprodukter.
Tills ett förbud har införts rekommenderas det att undvika engångsplaster, att istället använda tygpåsar vid matinköp snarare än plastpåsar.
Ftalater
Ftalater är kemikalier som används för att göra plaster mjuka och hållbara, samt för att binda dofter. De finns vanligtvis i hushållsartiklar som vinyl (t.ex. golvmattor, duschdraperier) och dofter, luftfräschare och parfymer.
Ftalater är kända hormonstörande kemikalier, som vid exponering har associerats med onormal könsutveckling och hjärnmognad hos barn, samt lägre nivåer av testosteron hos män. Exponeringar tros ske genom inandning, förtäring och hudkontakt; men studier av de som fastar visar dock att majoriteten av exponeringen troligen är matrelaterad.
För att undvika exponering av ftalater så rekommenderas att undvika polyvinylkloridplaster, PVC (särskilt matbehållare, plastfolie och barnleksaker), som kan identifieras med koden ”PVC”, i såväl luftfräschare och parfymerade produkter.
Trots påtryckningar från konsumentgrupper har amerikanska Food and Drug Administration (FDA) ännu inte förbjudit ftalater i livsmedelsförpackningar.
Bisfenol A (BPA)
Bisfenol A är en kemisk tillsats som används för att göra klara och hårda polykarbonatplaster (PC), samt epoxi (bl.a lim) och termopapper (kvitton). Bisfenol A är en av de största kemikalierna, med ungefär 2,7 miljoner ton som produceras varje år. Bisfenol A finns traditionellt i många klara plastflaskor och barnmuggar, men också på insidan av konservburkar.
Strukturellt fungerar Bisfenol A som en kemikalie som härmar östrogen och har associerats med hjärt-kärlsjukdomar, fetma och manlig sexuell dysfunktion. Sedan 2012 har Bisfenol A varit förbjudet i barnmuggar och nappflaskor, men det finns en viss debatt om huruvida kemikalierna som ersatt (bisfenol S och bisfenol F) är säkrare; de verkar ha liknande hormonell påverkan som Bisfenol A.
Liksom med ftalater tros majoriteten av kontamineringen vara matrelaterad. I en studiegrupp i USA hittade man Bisfenol A hos mer än 90 % av deltagarna.
Rådet är att undvika polykarbonatplaster, samt att undvika hantering av termiska papper som biljetter och kvitton, om möjligt. Mat och dryck bör förvaras i glas eller rostfritt stål. Om plast måste användas, välj polykarbonat- och polyvinylkloridfri plast, och mat och dryck ska aldrig värmas upp i plastbehållare eller omslag. Konserver bör helst undvikas, särskilt konserverad tonfisk och kondenserade soppor. Om konserverade produkter köps bör de helst vara BPA-fria.
Dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB)
Dioxiner är huvudsakligen biprodukter från industriell tillverkning; de släpps ut efter förbränning, när man eldar skräp och vid bränder. PCB, som är något strukturellt relaterade till dioxiner, fanns tidigare i produkter som flamskyddsmedel och kylmedel. Dioxiner och PCB grupperas ofta i samma kategori under paraplybegreppet ”persistent organic pollutants” eftersom de bryts ner långsamt och stannar kvar länge i miljön.
Tetraklordibensodioxin, kanske det mest kända dioxinet, är ett känt cancerframkallande ämne. Dioxiner har också associerats med en mängd hälsoeffekter, immunitet och påverkan på reproduktions- och endokrina system. Höga nivåer av PCB-exponering har också associerats med en ökad risk för dödlighet i hjärt-kärlsjukdom.
Anmärkningsvärt är att dioxinutsläppen har minskat med 90 % sedan 1980-talet, och den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) har förbjudit användningen av PCB i industriell tillverkning sedan 1979. Dioxiner finns i miljön och PCB:n kommer den vägen in i näringskedjan och lagras i fett.
De bästa sätten att undvika exponering är genom att begränsa konsumtionen av kött, fisk och mejeriprodukter och ansa bort fettet från kött. Nivåerna av dioxiner och PCB i kött, ägg, fisk och mejeriprodukter är cirka 5-10 gånger högre än i växtbaserade livsmedel. Forskning har visat att odlad lax sannolikt är den mest PCB-förorenade proteinkällan i USA:s kost; nyare former av landbaserat och hållbart vattenbruk minskar dock troligen exponering.
Bekämpningsmedel (pesticider)
Utvidgningen av jordbruket i USA under det senaste århundradet har bidragit till ett dramatiskt ökat användande av industriella bekämpningsmedel. Faktum är att över 90 % av USA:s befolkning har bekämpningsmedel i urin och blod, oavsett var de bor. Exponeringar tros vara matrelaterade.
Ungefär 450 000 ton bekämpningsmedel används årligen i USA, inklusive nästan 130 tusen ton glyfosat, som har identifierats som ett troligt cancerframkallande ämne av europeiska myndigheter.
En stor europeisk prospektiv studie visade en lägre risk för cancer hos personer som i högre utsträckning konsumerade ekologisk mat. Utöver cancerrisk är förhöjda blodnivåer av ett bekämpningsmedel som heter beta-hexaklorcyklohexan (B-HCH) associerade med högre risk för att dö. Dessutom har exponering för DDE – en metabolit av DDT, ett klorerad bekämpningsmedel som användes flitigt på 1940-1960-talet och som fortfarande finns kvar i miljön än idag – visat sig öka risken för kognitiv försämring och för Alzheimers.
Eftersom dessa klorerade bekämpningsmedel ofta är fettlösliga verkar de ansamlas i animaliska produkter. Därför har människor som äter en vegetarisk kost visat sig ha lägre nivåer av B-HCH. Detta har också lett till rekommendationen att man bör konsumera ekologiska livsmedel.
Per- och polyfluoralkylämnen (PFAS)
PFAS är en grupp fluorerade föreningar som upptäcktes på 1930-talet. Deras kemiska sammansättning inkluderar en hållbar kol-fluoridbindning, som innebär att de kvarstannar i miljön i tusentals år och därför kallas dom för ”för evigt kemikalier”.
PFAS har upptäckts i blodet hos 98 % av amerikanerna och i regnvattnet på platser så långt bort som Tibet och Antarktis. Även låga exponeringsnivåer har associerats med en ökad risk för cancer, sköldkörtelsjukdom, fosterskador, hormonstörningar, minskad fertilitet och andra allvarliga hälsoproblem.
PFAS egenskaper gör dem också både hållbara vid mycket hög värme och vattenavvisande. Som exempel kan nämnas att PFAS användes av 3M för att göra Scotchgard (ett vattenavvisande medel som appliceras på tyg, möbler och mattor för att skydda dem mot fläckar) för mattor och tyger och av Dupont för att göra Teflon som är en nonstick-beläggning i grytor och stekpannor. Även om perfluoroktansyra (PFOA) togs bort från nonstick-kokkärl 2013, är PFAS – en familj av tusentals syntetiska föreningar – fortfarande vanligt i snabbmatsförpackningar, vatten- och fläckavvisande kläder, brandsläckningsskum och personliga hygienprodukter. PFAS släpps ut i miljön vid nedbrytning av dessa konsument- och industriprodukter, samt vid dumpning från avfallsanläggningar.
Oroväckande nog konstaterar EWG att upp emot 200 miljoner amerikaner kan exponeras för PFAS genom dricksvatten. I mars 2021 meddelade EPA att de kommer att reglera PFAS i dricksvatten; Reglerna är dock inte slutgiltiga. För närvarande är det upp till de enskilda staterna att undersöka halterna i sitt dricksvatten.
För att undvika eller förhindra exponering från PFAS, rekommenderas att man filtrera kranvatten med antingen omvänd osmos eller aktivt kolfilter, samt undviker snabbmat och hämtmat om möjligt, liksom konsumentprodukter märkta som ”vattenbeständiga”, ”fläckresistent” och ”nonstick”.
Som ett bevis på hur skadliga dessa kemikalier är reviderade EPA nyligen sina hälsorådgivningar för PFAS, eller PFOA, till en gräns som är mer än 10 000 gånger lägre än vad den tidigare gränsen var.
I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.