Ett antiinflammatoriskt preparat kan ge bättre skydd mot framtida hjärtincidenter än ytterligare lipidsänkande läkemedel (statiner), enligt en metaanalys.
För patienter som redan får statiner är inflammation starkare kopplat till framtida hjärtincidenter än LDL (”onda” kolesterolet), visar en metaanalys. Sambandet mellan högkänsligt C-Reaktivt Protein (hsCRP – en markör för inflammation) och hjärtincidenter är så starkt, att forskare anser att det indikerar på en alternativ behandlingsväg för att minska kvarvarande risk.
Forskare bakom tre studier publicerade nyligen sina resultat i tidskriften The Lancet – PROMINENT, REDUCE-IT och STRENGTH – vilket sammanföll med kardiologikongressen American College of Cardiology/World Congress of Cardiology (ACC/WCC) 2023.
”Vi är införstådda med att för personer som aldrig behandlats med statiner (kolesterolsänkande läkemedel) så bidrar inflammation och högt kolesterol med lika stor risk för att drabbas av trombos i koronarkärlen, och att dessa två processer interagerar med varandra för uppkomsten av åderförkalkning,” berättade Paul M. Ridker, MD Brigham and Women’s Hospital, Boston, USA, för åhörarna vid ACC/WCC.
Utöver statinbehandling har ett flertal studier visat att tillägg med andra läkemedel, såsom med ezetimib (Ezetrol) eller PCSK9-hämmare och nu senast bempedoinsyra (Nexletol; Esperion) kan sänka LDL ännu mer och därmed minska risken för hjärtkomplikationer. På liknande sätt, berättade Ridker, har man sett fördelar när man, utöver statiner, riktar in sig på inflammationen med medel som kolchicin eller canakinumab.
På grundval av detta bestämde sig forskarna att jämföra behandling med lipidsänkande läkemedel med läkemedel som minskar inflammationen, på patienter som behandlades med statiner. ”När vi gick in i det här projektet gjorde vi ett antagande att både LDL och CRP (inflammationsmarkör) skulle vara ganska jämlika som riskfaktor för framtida hjärt-kärlsjukdom. Det var dock inte vad vi fann, vilket förvånade alla inblandade forskare”, sa Ridker.
Tre studier – ett budskap
I metaanalysen (sammanvägning av flera studier) analyserade forskarna data från PROMINENT, REDUCE-IT och STRENGTH – alla ursprungligen utformade för att mäta sänkning av triglycerider – på totalt 31 245 patienter med risk eller med hög risk för aterosklerotisk sjukdom som redan fick behandling med statiner. Majoriteten av patienterna fick högdos med statiner och två tredjedelar fick behandling för sekundär prevention (behandling av riskfaktorer inklusive ohälsosamma levnadsvanor).
I de tre studierna var startvärdena för hsCRP och LDL-kolesterol ”nästan identiska”, sa Ridker. Kvartil 1 (lägst nivå) för hsCRP varierade från 1,1 till 1,2 mg/L i studierna, och kvartil 4 (högst nivå) från 4,2 till 4,8 mg/L. För LDL varierade gränsvärdena för kvartil 1 mellan 1,45 och 1,60 mmol/L i de tre studierna och kvartil 4-värden mellan 2,30 och 2,64 mmol/L.
Justerat för ålder, kön, BMI, rökstatus, blodtryck, historia av hjärt-kärlsjukdom, hade patienter i den högsta kvartilen (högst nivå) av hsCRP större risk för efterföljande kardiovaskulär händelse, kardiovaskulär död och död oavsett orsak jämfört med de i den lägsta kvartilen (lägst nivå av hsCRP). Sambanden man noterade för LDL var mer blygsamma, med mindre skillnader mellan de högsta och lägsta kvartilerna för kardiovaskulär död och död oavsett orsak; LDL-nivån hade ingen signifikant inverkan på kardiovaskulära händelser. Samma resultat sågs i alla tre studierna, och oavsett patienternas behandling var sambandet mellan dessa biomarkörer och incidenter konsekventa.
Mer än hälften av deltagarna hade hsCRP ≥ 2 mg/L. Bara detta kriterium ökade deras risk för att drabbas av en kardiovaskulär händelse, kardiovaskulär död, oavsett om de hade ett LDL-kolesterol ≥ 1,8 mmol/l.
”Datan ska inte tolkas som att man minskar betydelsen för lipidsänkning för personer med hyperkolesterolemi, men vår data tyder på att man inte enbart ska rikta behandlingen mot LDL för att minska risken för åderförkalkning, men behandling mot inflammationen är något man bör prioritera högre”, avslutade Ridker.
Och nu?
Ridker har ägnat en stor del av sin karriär med att utforska inflammationen vid hjärt-kärlsjukdom och undersöka produkter som kan hjälpa till att vända de negativa effekterna som uppstår. Resultaten av denna studie bör ge läkare en signal om att ha inflammation i åtanke när de ska minimera den kvarvarande risken hos sina patienter.
”Vi tror att dessa resultat kliniskt har flera konsekvenser,” säger Ridker. När det gäller valet mellan ett andra lipidsänkande läkemedelmedel och ett antiinflammatoriskt medel, finns det flera för närvarande tillgängliga alternativ att överväga i den senare kategorin: för patienter med normal njurfunktion, finns det kolchicin, som länge använts för att behandla gikt och återkommande perikardit (hjärtsäcksinflammation); bempedoinsyra, som sänker både LDL och hsCRP; samt natrium-glukos cotransporter 2 (SGLT2) hämmare och glukagonliknande peptid-1 (GLP1) receptoragonister, som har antiinflammatoriska effekter.
Ridker berättar att dom förutspår en kombinerad behandling med aggressiv sänkning av LDL och en inflammationshämmande behandling kommer att vara normen i framtiden. ”Jag vill vara tydlig: det här är inte en antingen-eller situation”, betonade han.
Och slutligen, sa han, att deras data starkt stöder en förebyggande livsstil bestående av en hälsosam kost, viktminskning, mer motion och rökavvänjning, ”som alla sänker vaskulär inflammation och minskar kardiovaskulära incidenter.”
Fynden väcker frågan om varför provtagning av hsCRP inte görs rutinmässigt. ”Jag skulle hävda, som jag har gjort i ganska många år, att vi alla borde mäta CRP,” instämde Ridker. ”Vi mäter LDL. Vi mäter blodtryck. Om du inte mäter CRP har du ingen aning om att din patient ens har det här problemet, och för dessa 32 000 patienter var detta uppenbarligen väldigt viktigt.”
I Biblioteket finns alla studier samlade efter kategori.