Inflammation en orsak till depression

14 maj 2021 Medscape, The American Journal of Psychiatry

Deprimerad kvinna

Ny forskning pekar på att depression och inflammation är biologiskt kopplade – ett resultat som kan få viktiga konsekvenser för patienter vars tillstånd inte svarar på antidepressiv behandling.

I den största undersökningen någonsin av genetiska, miljömässiga, livsstils- och medicinska orsaker som leder till inflammation vid depressiv sjukdom, var nivåerna av den viktigaste markören för inflammation, C-reaktiva proteinet (CRP), högre hos patienter med depression än hos de utan sjukdom.

Detta stämde även efter justering för socio-demografiska faktorer som ålder, kön, BMI, alkoholkonsumtion, tidigt livstrauma, socio-ekonomiskt status och fysisk hälsa.

Studiens författare, Carmine Pariante, MD, Kings College London, London, Storbritannien, säger att det kan finnas element av orsak och verkan i närvaron av inflammation hos deprimerade patienter.

“Vi vet att patienter med depression kan ha förändringar i hela kroppen, mestadels stressrelaterat. Så immunsystemet är aktiverat vid depression, möjligen för att även andra triggers för inflammation är påslaget”, berättade han.

Studien publicerades den 14 maj online i The American Journal of Psychiatry.

Bryta en ond cirkel

I djurmodeller stimulerar stress hela immunsystemet, inklusive benmärgen, vilket leder till hyperaktiv produktion av immunceller.

Människor med depression producerar också fler vita blodkroppar, särskilt monocyter. Frisättningen av dessa viktiga immunceller i blodet leder till reaktion någon annanstans i kroppen.

Inflammation är ett immunsvar mot infektion och andra påfrestningar på kroppen. Höga inflammationsnivåer är associerade med autoimmuna störningar och kan vara riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom eller andra sjukdomar.

“Sedan kan immunfaktorerna som har cirkulerat, vara kapabla att gå tillbaks och påverka hjärnan. De antingen ändrar blod-hjärnbarriären eller rör sig över blod-hjärnbarriären eller överför signalen – informationen – över blod- hjärnbarriären och aktiverar de depressiva systemen genom att ändra funktionen i hjärnområden som är ansvariga för tolkning av känslor, säger Carmine Pariante.

Allt detta resulterar i en negativ återkopplingsloop där inflammationen får kroppen att tro att den är hotad, vilket leder till en mer kraftfull immunreaktion och bevarar eller förvärrar depressiva symtom.

“Därför är det så viktigt att förstå vad som händer men också att bryta den onda cirkeln, för då skulle vi verkligen kunna förändra utfallet och potentiellt förbättra behandlingen av dessa patienter”, säger han.

Resultaten tyder på att det kan finnas en fördel med att inkludera antiinflammatoriska läkemedel i behandlingsregimer för patienter med depression som inte svarar på antidepressiva läkemedel. Förändring av livsstil och kost, som att lägga till fiskolja i högdos, men att börja motionera kan också hjälpa, sa Pariante.

Delvis beror det på att inflammation dämpar effektiviteten hos antidepressiva medel genom att minska hjärnans produktion av ”humörsbestämmande” signalsubstanser som serotonin.

“Vi måste komma ihåg att cirka en tredjedel av deprimerade patienter inte svarar på någon av de tillgängliga medicinerna, så vi är långt ifrån att ha en ”silver bullet” som kan hjälpa alla deprimerade patienter”, sa han.

Han konstaterar att även om endast vissa patienter med depression kunde få hjälp av tillägget av ett antiinflammatoriskt läkemedel, skulle det vara ett “riktigt viktigt steg framåt.”

En ny upptäckt

Forskarna analyserade blodprover, genetisk data och frågeformulär för fysik och hälsa som samlats in av UK Biobank, en databas med information från mer än en halv miljon brittiska deltagare som inkluderades mellan 2006 till 2010.

I studien jämfördes 26.894 patienter som hade fått en depressionsdiagnos med 59.001 kontrollpersoner som inte hade någon känd psykisk diagnos.

Även om forskarna hittade en koppling mellan den genetiska predisponeringen för depression och högre nivåer av inflammation, så försvann denna koppling när ett högt BMI och rökning togs bort från analysen.

Detta kontrasterade med autoimmuna störningar som reumatoid artrit, där sambandet mellan genetisk risk och inflammation kvarstod efter korrigering för beteendefaktorer.

“Här har vi visat att det genetiska bidraget till inflammation vid depression främst kommer från matvanor och rökning”, säger Professor Cathryn Lewis, chef vid Institutet för psykiatri, psykologi och neurovetenskap, King’s College London.

“Detta fyndet är viktigt för att hjälpa oss att förstå depression bättre”, sa hon.

Tidigare studier har visat att patienter med depression har höga inflammationsnivåer, men ingen studie har varit så stor som den nuvarande eller involverat ett så brett spektrum av orsaksbundna faktorer.

Pariante berättade att resultaten också kan få konsekvenser för patienter som är långtidssjuka i COVID-19, varav många lider av utmattning eller depression.

“Forskningen om långtidssjuka i COVID-19 är fortfarande bara i början. Än så länge är det mer diskussion än faktiska data”, sade han. Vissa studier har visat att patienter som uppvisar höga inflammationsnivåer under SARS-CoV-2-infektion var mer benägna att drabbas av psykiska störningar 3 till 6 månader efter att dom haft COVID-19.

“Så det är definitivt den här biologiska kopplingen genom vilken höga nivåer av inflammation förändrar hjärnans funktion, aktiverar symtom som leder till trötthet eller till bristande motivation eller brist på vilja att engagera sig i sociala aktiviteter. Detta kan vara relevant för vissa personer som är långtidssjuka i COVID, säger Pariante.

Som tidigare rapporterats så visade en studie som publicerades 6 april online i The Lancet att en tredjedel av 236.379 (i en amerikansk databas) som överlevt COVID-19 diagnostiserades med minst 1 av 14 psykiatriska eller neurologiska symtom inom en 6-månadersperiod. Andelen sjukdomar, allt från depression till stroke, var mycket högre bland dom som varit inlagda på sjukhus med COVID-19.

Författarna räknade upp flera begränsningar i studien, inklusive det faktum att depression diagnostiserades 6 till 10 år efter insamlingen av blodprover och att CRP baserades på ett enda blodprov.

Medscape

The American Journal of Psychiatry

EnglishSwedish