Personer som äter en vegansk kost visar betydande underskott i benmikrostrukturen jämfört med allätare; Men styrketräning verkar inte bara förbättra detta underskott utan kan ha en starkare effekt hos veganer, vilket tyder på en viktig strategi för att upprätthålla benhälsan vid en vegansk kost.
”Vi förväntade oss bättre benstruktur hos både veganer och allätare från de som rapporterade att de styrketränade”, säger en av studiens författaren Robert Wakolbinger-Habel, MD, PhD, vid St. Vincent Hospital Wien och Medical University of Vienna, Österrike.
”Men vi förväntade oss att det fortfarande skulle finnas skillnader i benstrukturen mellan veganer och allätare bland de som styrketränade, eftersom tidigare studier har rapporterat högre frekvens frakturer hos veganer”, säger han.
”Men det positiva budskapet är styrketräning kan uppväga dessa skillnader mellan veganer och allätare.”
Forskningen publicerades online den 4 augusti i The Endocrine Society’s Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism.
Träning påverkar benhälsan avsevärt hos veganer
De potentiella effekterna av den växtbaserade vegankosten på benhälsan har i studier kopplat kosten till en ökad risk för frakturer och lägre benmineraltäthet (BMD), med teorier som lägre innehåll av ben- och muskelbyggande protein i vegan dieter.
Men de flesta tidigare studier har inte beaktat andra nyckelfaktorer, såsom effekterna av träning, noterar författarna.
”Medan tidigare studier om benhälsa hos veganer endast tog hänsyn till benmineraltäthet (BMD), biokemiska och näringsmässiga parametrar, tog de inte hänsyn till de signifikanta effekterna av fysisk aktivitet”, skriver de.
”Genom att ignorera dessa effekter försummas viktiga faktorer som påverkar benhälsan.”
I studien ingick 88 deltagare från i Wien, Österrike, och vegandeltagare rekryterade med hjälp av Austrian Vegan Society.
Viktigt är att studien dokumenterade deltagarnas benmikrostrukturen, ett nyckelmått på benstyrka som inte heller tidigare har undersökts hos veganer, med hjälp av högupplöst perifer kvantitativ datortomografi (HR-pQCT).
Inklusionskriterierna var en bibehållen diet av kött eller en växtbaserad- eller vegansk kost i minst 5 år, inte vara underviktig eller ha fetma (det vill säga ett kroppsmassaindex, BMI, mellan 18,5-30 kg/m2), vara 30-50 år gammal. år och är premenopausal.
Av deltagarna var 43 veganer och 45 var allätare, och lika många män och kvinnor.
Benbrist hos veganer försvinner med styrketräning
Totalt sett, jämfört med allätare, visade vegangruppen signifikanta underskott i 7 av 14 mått på BMI-justerad trabekulär och kortikal struktur (alla P < 0,05).
(Trabekulär benvävnad, även känd som spongiöst ben, är en bentyp som är porös och kan liknas vid en tvättsvamp i strukturen. Kortikal benvävnad, som återfinns på benens ytor, är en bentyp som är hård, tät och kompakt).
Bland deltagare som inte rapporterade någon styrketräning, visade veganer fortfarande signifikanta minskningar i benmikrostrukturen jämfört med allätare, inklusive trabekulär benmineraldensitet, radius trabekulär benvolymfraktion och andra tibiala och kortikala mått på benmikrostrukturen.
Men bland dem som rapporterade progressiv resistent träning (20 veganer och 25 allätare), definierad som att använda träningsutrustning, fria vikter, motståndsband eller kroppsviktsövningar minst en gång i veckan, försvann dessa skillnader och det fanns inga signifikanta skillnader i BMI-justerat benmikrostruktur mellan veganer och allätare efter de 5 åren.
Notera att inga signifikanta skillnader i benmikrostrukturen observerades mellan de som utförde uteslutande aeroba aktiviteter (Aerob aktivitet – träning när du inte får syrebrist och mjölksyra, Anaerob aktivitet – träning med explosivitet och i korta tidsintervall som ger syrebrist och mjölksyra) och de som inte rapporterade några sportaktiviteter i gruppen veganer eller allätare.
Baserat på resultaten, ”andra typer av träning som aerobics, cykling, etc, skulle inte räcka för en liknande positiv effekt på skelettet [som styrketräning],” sa Wakolbinger-Habel.
Även om resultaten tyder på att styrketräning verkade tillåta veganer att ”komma ikapp” med allätare när det gäller benmikrostrukturen, påpekade Wakolbinger-Habel för en begränsning i studien är det relativt låga deltagarantalet.
”De absoluta siffrorna tyder på att hos veganer kan skillnaderna och den relativa effekten av styrketräning vara större,” säger han.
”Men antalet deltagare i undergrupperna är litet och det är fortfarande en observationsstudie, så vi måste vara försiktiga med att dra kausala slutsatser (orsakssamband).”
Serumbenmarkörer var inom normala intervall över alla undergrupper.
Och även om det fanns vissa samband i näringsintag och benmikrostrukturen hos veganer som tränade och inte tränade styrketräning, kunde inga slutsatser dras från dessa data, noterar författarna.
”Baserat på våra data kan de strukturella skillnaderna mellan veganer och allätare inte enbart förklaras av underskott i vissa näringsämnen beroende på livsstil”, konkludera författarna.
Mekanismer – styrketräning vid vegansk kost övervinner benskörhet
De mekanismer genom vilka progressiv styrketräning kan resultera i fördelarna inkluderar att mekanisk belastning utlöser stimulering av viktiga vägar som är involverade i benbildning, eller mekanotransduktion, förklarar författarna.
De unika effekterna har observerats i andra studier, inklusive en studie som visar att bland unga vuxna löpare var tillägget av styrketräning en gång i veckan associerat med signifikant högre benmineraltäthet.
”Veganism är en global trend med ett stort ökande antal människor världen över som följer en rent växtbaserad kost”, säger författaren Christian Muschitz, MD, också vid St. Vincent Hospital Wien och Medical University of Vienna, i ett pressmeddelande.
”Vår studie visade att styrketräning kompenserar för minskad benstruktur hos veganer jämfört med allätare,” säger han.
Wakolbinger-Habel rekommenderade, baserat på resultaten, ”träning, inklusive styrketräning, bör starkt förespråkas (för veganer), skulle jag säga, minst två gånger i veckan.”