Kost

Upplevd jämfört med faktisk kostvalitet

Personer som försöker gå ner i vikt överskattar sin kostkvalitet

Det var en stor skillnad mellan patienters uppfattning om sin kostkvalitet och verkligheten i SMARTER, en viktminskningsstudie bestående av livsstilsförändringar.

Endast 28% av deltagarna hade god överensstämmelse – definierat som en skillnad på 6 poäng eller mindre – mellan deras upplevda kostkvalitet och dess faktiska kvalitet baserat på Healthy Eating Index-2015 (HEI) poäng vid slutet av den 12-månader långa studien.

Ännu färre – endast 13% – hade bra överensstämmelse mellan sin upplevda och den faktiska förbättring av kostkvaliteten.

Jessica Cheng, PhD, Harvard T.H. Chan School of Public Health, Boston, Massachusetts, USA, presenterade resultaten vid American Heart Association (AHA) 2022 Scientific Sessions.

Studien tyder på att ”patienter kan ta till sig konkreta råd avseende att byta ut delar av kostens innehåll som de får störst nytta av att förändra”, sa Cheng.

”Men när de väl vet vad de ska ändra kan de behöva ytterligare råd om hur de ska gå tillväga och även hur de ska upprätthålla dessa förändringar. Läkare kan hänvisa sina patienter till resurser som dietister, medicinskt designade måltider, hälsosamma recept etc,” är hennes råd.

”Fynden är inte förvånande med tanke på att minnet av vad man äter är föremål för minnes-bias och beror på personens grundläggande näringskunskap eller läskunnighet,” sa Deepika Laddu, PhD, som inte var involverad i studien.

Missuppfattning om dietintag är vanligt hos individer med övervikt eller fetma, och ett besök med en dietist är inte tillräckligt, enligt Laddu, biträdande professor vid College of Applied Health Sciences vid University of Illinois, Chicago, USA.

The Dietary Guidelines for Americans gör ett riktigt bra jobb med att presentera alla alternativ,” säger hon. Men att ”förstå vad ett hälsosamt kostmönster är, eller hur man anammar det, är förvirrande på grund av mycket ”brus”, det vill säga de blandade budskapen och obevisade hälsopåståenden som bidrar till brister i hälsa eller kostkunskap”.

”Det är viktigt att inse att att ändra kostvanor är beteendemässigt utmanande och komplext”, betonade hon.

Personer som är intresserade av att göra kostförändringar behöver ha löpande samtal med en kvalificerad vårdpersonal, vilket oftast börjar med primärvårdsläkaren.

”Med tanke på den välkända tidsbristen under ett typiskt läkarbesök, är det absolut avgörande att patienter hänvisas till kvalificerad vårdpersonal som en legitimerad dietist, sjuksköterska, hälsocoach/pedagog eller diabetespedagog för fortsatt stöd.”

Dessa resurser kan bedöma patientens initiala diet, uppfattningar om en hälsosam kost och mål med dieten, och ta itu med eventuella luckor i hälsokompetens, för att göra det möjligt för patienten att utveckla långvariga, realistiska och hälsosamma ätbeteenden.

Upplevd vs faktisk kostkvalitet när när man försöker gå ner i vikt

Hälsosam kost är avgörande för hjärtat, för allmän hälsa och för livslängd, men det är oklart om personer som gör livsstilsförändringar (kost och fysisk aktivitet) för att gå ner i vikt har en korrekt uppfattning om kvalitet på sin kost.

Forskarna analyserade data från 502 vuxna i åldern 35-58 från Pittsburgh som ingick i SMARTARE studien och som försökte gå ner i vikt.

Deltagarna fick en 90-minuters rådgivningssession för viktminskning riktad mot beteendestrategier och för att fastställa diet- och fysiska aktivitetsmål.

De fick alla instruktioner om hur man monitorerar sin kost, fysiska aktivitet och vikt, med hjälp av en smartphone-app, en aktivitetsarmband (Fitbit Charge 2) och en smart trådlös våg.

Hälften av deltagarna fick också feedback i personliga möten om dessa parametrar, upp till tre gånger om dagen, via studieappen.

Deltagarna svarade på två 24-timmars dietenkäter, vid studiestart och efter 12 månader.

Forskare analyserade data från de 116 deltagare som lämnade information om kostkvalitet. Efter 1 år ombeddes de att betygsätta sin kostkvalitet, men också betygsätta sin kostkvalitet 12 månader tidigare vid studiestart, på en skala från 0 till 100, där 100 är bäst.

Den genomsnittliga viktminskningen vid 12 månader var liknande i båda grupperna (med och utan feedback från appen – ungefär 3,2% från vikten vid studiestart), så de två studiearmarna slogs ihop.

Deltagarna hade en medelålder på 52 år; 80% var kvinnor. Deras genomsnittliga BMI var 33 kg/m2.

Baserat på informationen från dietenkäterna beräknade forskarna patienternas HEI-poäng (Healthy Eating Index) i början och slutet av studien. HEI-poängen är ett mått på hur väl en persons kost följer 2015–2020 Dietary Guidelines for Americans. 

HEI är baserad på en adekvat konsumtion av nio typer av livsmedel – totalt frukt, hela frukter, totalt grönsaker, gröna grönsaker och bönor, totalt protein, skaldjur och växtproteiner (upp till 5 poäng vardera) och fullkorn, mejeriprodukter och fettsyror (upp till 10 poäng vardera) – och en minskad konsumtion av fyra kostkomponenter – raffinerade spannmål, natrium (salt), tillsatta sockerarter och mättade fetter (upp till 10 poäng vardera).

Den hälsosammaste kosten har ett HEI-poäng på 100, och målet för Healthy People 2020 var ett HEI-poäng på 74, noterade Jessica Cheng.

Vid 12 månader betygsatte deltagarna sin kostkvalitet till 70,5 poäng, medan forskarna beräknade att deras genomsnittliga HEI-poäng bara var 56.

Deltagarna trodde att de hade förbättrat sin kostkvalitet med cirka 20 poäng, rapporterade Cheng. ”Men HEI föreslår att de bara hade förbättrat det med 1,5 poäng, vilket är väldigt lite jämfört med maxpoängen 100.”

”Framtida studier bör undersöka effekterna av att hjälpa människor att eliminera klyftan mellan deras uppfattningar och deras faktisk kostkvalitet”, säger Cheng i ett pressmeddelande från American Heart Association (AHA).

Medscape

Chicken nuggets

Ultraprocessad mat ökar risk för Crohns sjukdom

Budskap ”att ta med”

Ett högre intag av ultraprocessade livsmedel var signifikant associerat med en ökad risk för Crohns sjukdom, men inte för ulcerös kolit, hos individer utan inflammatorisk tarmsjukdom (IBD).

Hos patienter med redan existerande IBD var ett högre intag av ultraprocessade livsmedel signifikant associerat med ett ökat behov av IBD-relaterad kirurgi och en högre risk för benign kolorektal neoplasi (benign tumör).

Varför detta är viktigt?

Resultaten ger ytterligare bevis angående involveringen av ultraprocessade livsmedel i utvecklingen och sjukdomsförloppet av IBD, vilket kan vara en lovande strategi för att hantera dess globalt ökande förekomst.

Studiens design

Detta var en cross-sectional (är en typ av observationsstudie som analyserar data från en population) prospektiv kohortstudie som inkluderade 187 854 deltagare (ålder 40-69 år) med hjälp av 24-timmars dietary recall-enkäter, identifierade från UK Biobank (2006-2010).

Nyckelresultat – ultraprocessad mat ökar risk för Crohns sjukdom

Under uppföljningen på i genomsnitt 9,8 år diagnostiserades 841 deltagare med IBD (251 med Crohns sjukdom och 590 med ulcerös kolit).

Intaget av ultraprocessade livsmedel var signifikant högre hos patienter med:

  • Crohns sjukdom och ulcerös kolit (P<0,001 för båda).

Hos deltagare utan IBD, var de med lägst intag av ultraprocessade mat jämfört med de med högst intag av ultraprocessade mat associerad med en ökad risk för Crohns sjukdom (P=0,001), men inte för ulcerös kolit (P=0,473).

Hos patienter med IBD, var de med lägst intag av ultraprocessade matintag jämfört med de med högst intag associerad med en ökad risk för:

  • IBD-relaterad kirurgi (P=0,005) och benign kolorektal neoplasi (P=0,026).

Sammanfattning

Högre intag av ultraprocessad mat var associerat med högre förekomst av Crohns sjukdom, men inte ulcerös kolit. Hos individer med en redan existerande diagnos av IBD var konsumtionen av ultraprocessad mat signifikant högre jämfört med kontroller, och var associerad med ett ökat behov av IBD-relaterad kirurgi. Ytterligare studier behövs för att ta itu med effekten av intag av ultraprocessad mat på sjukdomsutveckling och utfall.

Begränsningar

Uppgifterna om 24-timmars kost-enkäter hämtades bara in en gång för flera deltagare.

Medscape

Journal of Crohn’s and Colitis

Kvinna med värmevallning

Växtbaserad kost minskar värmevallningar med 78%

Kvinnor som åt en vegansk kost med reducerad fetthalt i kombination med en daglig portion av sojabönor upplevde en 78% minskning av frekvensen av klimakteriets värmevallningar under 12 veckor, i en liten, icke-blind, randomiserad kontrollerad studie.

”Vi förstår ännu inte helt varför den här kombinationen fungerar, men det verkar som om dessa tre faktorer är nyckeln: att undvika animaliska produkter, minska fettet och lägga till en portion sojabönor”, förklarade forskaren bakom studien Neal Barnard, MD. ”Dessa nya resultat tyder på att förändring av dieten bör betraktas som en förstahandsbehandling för besvärande vasomotoriska symtom, inklusive nattliga svettningar och värmevallningar,” tillade Barnard, som är ordförande för Läkarkommittén för ansvarsfull medicin och adjungerad professor vid George Washington University, Washington, USA.

Men även om fynden från denna lilla studie kompletterar allt vi vet om fördelarna med en utmärkt diet och hälsofördelarna med soja” bör de tolkas med viss försiktighet, kommenterade Susan Reed, MD, president of the North American Menopause Society och biträdande programchef för kvinnors reproduktiva forskningsprogram vid University of Washington, Seattle.

Till studien, kallad WAVS (Women’s Study for the Alleviation of Vasomotor Symptoms), randomiserade forskarna 84 postmenopausala kvinnor med minst två måttliga till svåra värmevallningar dagligen, till antingen växtbaserad diet (inklusive sojabönor) eller vanlig diet, med totalt 71 försökspersoner som slutförde de 12 -vecka studie, publicerad i Menopause. Kriterier för uteslutning för deltagande inkluderade alla andra orsaker till vasomotoriska symtom utöver naturlig klimakterie, nuvarande kost bestående av vegansk kost med låg fetthalt som inkluderar dagliga sojaprodukter, sojaallergi och ett BMI < 18,5 kg/m2.

Deltagarna i interventionsgruppen ombads att undvika animaliska livsmedel, minimera användningen av oljor och fet mat som nötter och avokado, och inkludera en halv kopp (86 g) kokta sojabönor dagligen i sin diet. De erbjöds också 1-timmes videomöte varje vecka, där en dietist eller forskarpersonal gav information om matlagning och hantering av vanliga kostutmaningar.

Deltagarna i kontrollgruppen fick fortsätta med sina vanliga dieter och delta i fyra 1-timmes gruppsessioner.

Vid studiestart och sedan efter den 12 veckor långa studieperioden registrerades kostintaget under 2 vardagar och 1 helgdag, värmevallning och svårighetsgrad registrerades under 1 vecka med hjälp av en mobilapp, och effekten av klimakteriebesvär på livskvaliteten mättes med hjälp av de vasomotoriska, psykosociala, fysiska och sexuella delarna i enkäten Menopause-Specific Quality of Life (MENQOL).

Equol* produktionen utvärderades också i en undergrupp av 15 interventions- och 12 kontrolldeltagare som fick isoflavonkoncentrationer i urinen mätta efter att ha ätit en halv kopp (86 g) sojabönor två gånger dagligen under 3 dagar. Detta baserades på teorin att dieter, som vegandieten i denna studie ”tycks främja tillväxt av tarmbakterier som kan omvandla daidzein till equol”, noterade författarna. Förmågan att producera equol ses oftare hos individer som följer vegetarisk kost än hos allätare och har föreslagits som en faktor i sojans uppenbara hälsofördelar.”

Växtbaserad kost minskar värmevallningar

Studien fann att den totala frekvensen av värmevallningar minskade med 78% i interventionsgruppen (P < 0,001) och 39% (P < 0,001) i kontrollgruppen (mellan grupperna P = 0,003) och måttlig till svår vallning minskade med 88% respektive 34% (från 5,0 till 0,6 per dag, P < 0,001 mot från 4,4 till 2,9 per dag, P < 0,001; P < 0,001 mellan grupperna). Bland deltagarna med minst sju måttliga till svåra värmevallningar per dag vid studiestart, minskade måttliga till svåra värmevallningar med 93% (från 10,6 till 0,7 per dag) i interventionsgruppen (P < 0,001) och 36% (från 9,0 till 5,8 per dag) i kontrollgruppen (P = 0,01, mellan grupperna P < 0,001). Förändringarna i värmevallningar var jämförbara med förändringar i MENQOL-fynden, med signifikanta skillnader mellan grupper i de vasomotoriska (P = 0,004), fysiska (P = 0,01) och sexuella (P = 0,03) områdena.

Förändringar i frekvensen av allvarliga värmevallningar korrelerade direkt med förändringar i fettintag, och omvänt med förändringar i kolhydrat- och fiberintag, så att ”ju större minskningen av fettintaget och ju större ökningen av kolhydrat- och fiberkonsumtionen är, desto större minskning i svåra värmevallningar”, konstaterade forskarna. Medelkroppsvikten minskade också med 3,6 kg i interventionsgruppen och 0,2 kg i kontrollgruppen (P < 0,001). ”Equol-produktion status hade ingen uppenbar effekt på värmevallningar,” tillade de.

Studien är den andra fasen av WAVS, som består av två delar, varav den första visade liknande resultat, men genomfördes under hösten, vilket väckte frågor om huruvida svalare temperaturer delvis var ansvarigt för resultaten. Fas 2 av WAVS registrerade deltagare under våren ”utesluter effekten av utomhustemperatur”, noterade författarna.

”Att äta en hälsosam kost i mitten av livet är så viktigt för långsiktig hälsa och en känsla av välbefinnande för peri- och postmenopausala kvinnor”, säger Dr Reed, men hon manade till försiktighet vid tolkningen av resultaten. ”Detta var en oblindad studie”, säger hon. ”Kvinnor rekryterades till den här studien och förutsåg att de skulle delta i en studie baserad på en sojadiet. Individer som anmäler sig till en studie hoppas på att få nytta av interventionen. Kontrollerna som inte får sojadieten är ofta besvikna, så det finns ingen fördel med en icke-blind kontrollgrupp för deras värmevallningar. Och det är precis vad vi såg här. Blindade studier kan dölja vad du får för behandling eller kost, så att alla i studien (intervention och kontroller) har samma förväntade fördel. Men du kan inte ”blinda” en sojadiet.”

Reed noterade också att även om den biologiska mekanismen borde vara equolproduktion, visades detta inte – med tanke på att både equolproducenter och icke-producenter i sojainterventionen rapporterade markant symtomminskning.

”Endast tidigare studier med östrogeninterventioner har observerat minskningar av värmevallningar av den mängd som rapporteras här,” avslutade hon. ”Förhoppningsvis kommer framtida stora studier att klargöra vilken roll sojadieten har för att minska värmevallningar.”

* Equol är ett isoflavandiolöstrogen som metaboliseras från daidzein, en typ av isoflavon som finns i sojabönor och andra växtkällor, av bakteriefloran i tarmarna. Medan endogena östrogena hormoner såsom östradiol är steroider, är equol ett icke-steroidalt östrogen.

Medscape

Menopause

Varierade mejeriprodukter som ost, mjöl, yoghurt.

Mejeriprodukter och hjärt-kärlsjukdom

Resultat från en observationsstudie som undersöker sambandet mellan mjölkintag och risken för hjärt-kärlsjukdom hos patienter med stabil angina pectoris tyder på att olika mejeriprodukter kan ha olika effekter på hälsan.

Studien, som analyserade en grupp från Western Norway B-vitamin Intervention Trial (WENBIT), visade att högre mejeri- och mjölkkonsumtion var associerad med ökad risk för dödlighet och stroke och smör var associerad med en ökad risk för akut hjärtinfarkt, men att ost var förknippad med en minskad risk för hjärtinfarkt.

Studien publicerades i European Journal of Preventive Cardiology. 

”Mejeriprodukter är en mångfaldig livsmedelsgrupp, och olika mejeriprodukter bör övervägas individuellt och inte bara i kombination,” säger en av författarna till studien Vegard Lysne, MSc, från Center for Nutrition, University of Bergen och Department of Heart Disease, Haukeland University Hospital, Bergen, Norge.

”Dagens kostrekommendationer angående mejeriprodukter är huvudsakligen baserade på näringsinnehållet, med fokus på kalcium, jod och mättat fett,” säger Lysne.

Tidigare studier har visat att olika mejeriprodukter kan påverka kardiovaskulär hälsa olika, både positivt och negativt, men detta har främst undersökts i friska populationer, noterade han.

”Data om kardiovaskulära patienter är knapphändig, och därför ville vi undersöka detta i en population av patienter med etablerad kardiovaskulär sjukdom. Vårt primära syfte med denna studie var att undersöka hur intaget av olika mejeriprodukter kan kopplas till kardiovaskulära utfall och dödlighet i en sådan population”, säger han.

Forskarna analyserade 1929 patienter som hade stabil angina pectoris (kärlkramp) och deltog i WENBIT, en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad prospektiv sekundärpreventionsstudie som undersökte effekten av vitamin B-behandling på dödlighet och kardiovaskulära resultat.

Majoriteten, 80% var män, och medelåldern var 61,8 år. Förutom stabil angina pectoris hade 47% högt blodtryck, 31% hade diabetes och 29% var rökare. De flesta (90%) av patienterna tog acetylsalicylsyra, 90% tog statiner och 77% fick betablockerare.

Kostdata erhölls genom ett frågeformulär för matfrekvens som lämnades till patienterna vid deras första besök och returnerades antingen per post eller vid ett uppföljningsbesök 1 månad efter det första besöket.

Konsumtionsfrekvensen angavs som tider per dag, vecka, månad eller aldrig konsumerat. Kvantiteten uppskattades med hjälp av enheter som skivor, bitar, etc, eller hushållsmått.

Variablerna för mjölk inkluderade mjölk med hög fetthalt, låg fetthalt, skummad eller ospecificerad mjölk. Ost inkluderade brunost, som är en norsk kolaliknande ost gjord av vassle, mjölk och grädde; vit ost; färskostar; kokta eller bearbetade ostar.

Totalt mejeri beräknades som summan i gram, av mjölk, ost, yoghurt, grädde, gräddfil, glass och smör.

Uppföljningstiderna i median var 5,2 år för stroke, 7,8 år för hjärtinfarkt och 14,1 år för dödlighet.

Mejeriprodukter och hjärt-kärlsjukdom

Patienter som rapporterade ett högre intag av totalt mejeri och mjölk hade en högre risk för stroke och dödlighet.

Bland dem som rapporterade ett högre intag av totala mejeriprodukter var risken 40% högre att drabbas stroke under uppföljningsperioden.

Bland de som rapporterade ett högre intag av mjölk var risken för stroke 13% högre.

Kardiovaskulär dödlighet föreföll också ökad hos dem som rapporterade ett högre intag av totalt mejeriprodukter 6% och för de som rapporterade ett högre intag av mjölk 7%.

På samma sätt var dödligheten oavsett orsak högre hos dem som rapporterade högre total konsumtion av mejerikonsumtion 7% och hos dem som rapporterade högre mjölkkonsumtion 6%.

Högre ostintag var omvänt associerat med 8% lägre risk för hjärtinfarkt.

Smör var associerat med ökad risk för hjärtinfarkt 10%, såväl som för dödlighet oavsett orsak 10%.

Lysne betonade att resultaten är från en observationsstudie, och att läkare inte bör ändra vad de säger till sina patienter baserat enbart på resultaten.

”Det finns en växande litteratur som indikerar att ost kan vara kopplat till minskad kardiovaskulär risk, men om detta är en orsakseffekt eller om ost är en markör för högre socioekonomisk status och en hälsosammare övergripande livsstil är fortfarande okänd,” säger han.

”I framtida studier skulle jag vilja utvärdera mejeriprodukter på individuell basis, snarare än en kollektiv sådan. Om data tyder på att olika mejeriprodukter har distinkta hälsoeffekter, bör detta implementeras i kostrekommendationer,” tillägger Lysne.

Mejeriprodukter är en heterogen livsmedelsgrupp

”Dessa resultat är inte så förvånande, eftersom vi har hört råden om att konsumera lättmjölk, undvika helmjölk och så vidare under lång tid, så den här studien bekräftar det vi redan vet,” säger Qi Sun, MD, ScD , docent vid avdelningarna för nutrition och epidemiologi, Harvard T.H. Chan School of Public Health, Boston, USA, och som inte deltog i studien.

”Jag skulle dock vara mer specifik om mjölk, och jag ser inga uppgifter om fetthalten i de olika mjölksorterna. Deras data visar bara sambandet för totalmjölk. Jag skulle vilja se data för lättmjölk och mjölk med högre fetthalt i relation till hjärtsjukdom,” säger Sun.

”Forskarna säger också i sin slutsats att ost var associerad med en minskad risk för akut hjärtinfarkt, men som riskkvoten visar är detta ett icke-signifikant samband”, säger han.

Sun håller med om att mejeriprodukter är en heterogen grupp av livsmedel och att det är bäst att överväga varje typ separat med hänsyn till hjärt-kärlhälsa.

”Fet grädde innehåller till exempel massor av mättat fett, smör innehåller mycket mättat fett. Sedan har vi yoghurt, som även det finns som vanlig yoghurt, yoghurt med reducerad fetthalt och som fettsnåla varianter, vilka är bra livsmedel. Jag skulle säga att det är hälsosamt och att det är förknippat med lägre risk för hjärtsjukdomar och diabetes, alltså en bättre typ av mejeriprodukt. Yoghurt och fermenterade mejeriprodukter borde vara fördelaktiga, åtminstone mer fördelaktiga än helmjölk eller smör. Jag tror att smör och helmjölk är fortfarande den primära mejerimaten som människor ska undvika för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom,” säger han.

Medscape

European Journal of Preventive Cardiology

Naturlig växtbaserad kost

Naturlig växtbaserad kost förebygger cancer

Att följa en diet rik på hälsosamma växtbaserade produkter kan minska risken för bröstcancer, men inte om den är ohälsosam, har konstaterats i studier.

Studien på mer än 65 000 personer visade att en växtbaserad kost som innehåller mycket fullkorn, frukt och grönsaker verkar vara mer skyddande mot bröstcancer än kost rik på processade växtbaserade produkter, såsom juice och chips.

”Resultaten tyder på att den bästa växtbaserade kosten för att förebygga bröstcancer kan vara en hälsosam växtbaserad kost bestående av frukt, grönsaker, fullkorn, nötter och baljväxter”, säger Sanam Shah, MBBS, FCPS, MPH, doktorand i epidemiologi vid Paris-Saclay University, Frankrike, som är huvudförfattare till studien. ”Däremot skulle en ohälsosam växtbaserad kost med högre intag av i första hand processade produkter av vegetabiliskt ursprung, såsom raffinerade spannmål, fruktjuicer, godis, desserter och potatis, vara sämre för att förebygga bröstcancer.”

Shahs grupp kommer att presentera sin forskning på NUTRITION 2022, det årliga mötet för American Society for Nutrition.

Även om växtbaserad kost har fått stor uppmärksamhet när det gäller förebyggande av cancer, säger Shah att få studier har bedömt vilken inverkan kvaliteten på dessa dieter har på risken för att utveckla bröstcancer.

Dom genomförde en prospektiv kohortstudie för att undersöka sambandet mellan hälsosam och ohälsosam växtbaserad kost och risk för bröstcancer. Till skillnad från andra studier utvärderade forskarna också effekten av en gradvis minskning av animaliska produkter i kosten på hälsan.

Man följde 65 574 postmenopausala kvinnor i Frankrike (medelålder 52,8 år) mellan 1993 till 2014. Forskarna använde självrapporterade enkäter om kost för att klassificera kvinnor i grupper utifrån om de mestadels höll sig till en växtbaserad eller animalisk kost. Växtbaserad kost uteslöt inte kött men bestod av mer växtprodukter än animaliska produkter, sa Shah. Forskarna grupperade även kvinnor utifrån hur hälsosam den växtbaserade kosten var.

Naturlig växtbaserad kost förebygger cancer bättre

Under studieperioden (21 år) diagnostiserades 3 968 kvinnor med bröstcancer. De som höll sig till en mer hälsosam växtbaserad kost hade 14% lägre risk än genomsnittet att utveckla bröstcancer, medan de som höll sig till en mindre hälsosam växtbaserad kost hade en 20% högre risk att utveckla bröstcancer.

Näringskvaliteten varierar mycket mellan växtbaserade livsmedel. Kvalitativ växtbaserad kost bör vara varierad för att undvika näringsbrister – järn, zink, kalcium och vitamin B12, säger Shah.

”Studien av Shah och medarbetare understryker även vikten av att titta på kosten som helhet snarare än enskilda komponenter när man undersöker sambandet mellan kost och hälsa”, säger Megan McCrory, PhD, forskningsdocent i nutrition vid Boston University, Boston. USA. ”Som studien visar är växtbaserad kost som helhet inte alltid hälsosam och kan också innehålla mindre önskvärda näringsämnen och livsmedel.”

Medscape

Coca cola

Sötade drycker ökar risken för cancer

Att dricka två eller fler sockersötade drycker dagligen kan öka risken att dö i fetmarelaterad cancer, visar ny forskning.

Studien, som omfattade mer än 900 000 deltagare, bidrar till tidigare forskning som pekar på att sockersötade drycker ökar risken för cancer och cancerrelaterad dödlighet.

Ett mer överraskande fynd är att intag av artificiellt sötade drycker var kopplat till en ökad risk för att dö i bukspottkörtelcancer.

”Det här fyndet är mycket intressant”, säger Marjorie McCullough, ScD, RD, senior scientific director of epidemiology research, American Cancer Society. Hon noterade att andra studier som undersökt sambandet mellan artificiellt sötade drycker och pankreascancer inte visade ett statistiskt signifikant samband.

”Vår studie är den första, såvitt vi vet, som har hittat ett statistiskt signifikant positivt samband, och det kommer att vara viktigt att upprepa detta fynd”, säger McCullough.

Studien publicerades online i Cancer Epidemiology, Biomarkers and Prevention.

Sötade drycker ökar risken för cancer

I studien undersökte McCullough och kollegor sambanden mellan att dricka sockersötade och artificiellt sötade drycker och att dö av cancer eller i överviktsrelaterad cancer. De undersökte också denna koppling för 20 olika cancertyper.

934 777 cancerfria vuxna från Cancer Prevention Study-II (CPS-II) inkluderades i studien. Vid start fyllde de i ett frågeformulär om sin medicinska historia, livsstil och vanor, inklusive hur många sockersötade eller artificiellt sötade drycker de vanligtvis konsumerade varje dag.

Under uppföljningen (median 28 år) dog 135 093 deltagare i cancer.

Att konsumera två eller flera sockersötade drycker dagligen (jämfört med att inte konsumera några) var inte associerad med risk för cancerdöd generellt, men var associerad med en ökad risk för fetmarelaterad cancer (5% ökad risk), men den koppling försvann när man justerade för BMI (dvs ett BMI <25 som inte är övervikt).

”Viktkontroll är nyckeln till cancerförebyggande”, konstaterade Linda Van Horn, RD, chef för nutritionsavdelningen vid Feinberg School of Medicine, Northwestern University, Chicago, USA, men som inte deltog i studien.

När det gäller de enskilda cancerformerna var dock intag av två eller flera sockersötade drycker dagligen kopplat till en ökad risk att dö i kolorektal cancer (9%) och njurcancer (17%) även efter justering för BMI.

Artificiella sötningsmedel och bukspottkörtelcancer?

Kopplingen till att dö i pankreascancer kvarstod efter justering för BMI (11% ökad risk). Denna koppling bör studeras noggrannare, anser forskarna. De säger att det finns en möjlighet att odiagnostiserad diabetes påverkade resultaten.

”Fortsatt forskning om effekterna av båda sockertyperna och risken för cancer och dödlighet är berättigad för att avgöra om dessa samband är kausala eller påverkas av andra livsstilsfaktorer, och om de förmedlas genom högt BMI”, skriver forskarna.

Marcus DaSilva Goncalves, MD, PhD, Weill Cornell Medicine, New York, USA, kommenterar att sambandet med kolorektal cancer tidigare har rapporterats, och han håller med om att dessa ”fynd stärker de tillgängliga bevisen för ett samband mellan sockersötade drycker och dödlighet i kolorektal cancer.

”Data från mitt labb på möss har visat att sockersötade drycker levererar fruktos direkt till tjocktarmstumörer, vilket stimulerar överlevnaden av cancerceller och tillväxten av tumörer,” säger Goncalves.

Det finns också nya kliniska data som tyder på att exponering för sockersötade drycker under tonåren och tidig vuxen ålder främjar bildning av adenom, vilket är en tidig celltyp av kolorektal cancer, säger han.

När det gäller intag av artificiellt sötade drycker och cancer i bukspottkörteln säger Goncalves att det är ”överraskande” och att han inte känner till annan data, inklusive data från flera stora studier, som stöder detta förhållande.

Medscape

Cancer Epidemiology, Biomarkers and Prevention

En buffé av ultraprocessad mat

Ultraprocessad mat orsakar cancer och hjärtsjukdom

Två stora observationsstudier publicerade i samma nummer av BMJ (British Medical Journal) belyser riskerna med ultraprocessade produkter.

Den första studien kopplar kosten till en ökad risk för kolorektal cancer; den andra visar en ökad risk för dödsfall i hjärtsjukdom.

Ultraprocessade produkter är väldigt modifierade och innehåller många ingredienser, inklusive socker, fett och salt, och innehållet av protein och fiber är lågt. Till ultraprocessade produkter hör läsk, chips, choklad, godis, glass, sötade frukostflingor, färdiga soppor, kycklingnuggets, korv, pommes frites och många fler.

Under de senaste 30 åren har det skett en stadig ökning av konsumtionen av ultraprocessade produkter över hela världen, i kombination med allt fler bevis för att med dieter som är rika på ultraprocessade produkter så ökar risken för flera kroniska sjukdomar, inklusive hjärtsjukdomar och cancer. Få studier har emellertid fokuserat specifikt på risken för kolorektal cancer.

Ny data

Forskarna analyserade data från 206 248 amerikaner (46 341 män, 159 907 kvinnor) från Nurses’ Health Study, Nurses’ Health Study II och Health Professionals Follow-up Study. Kostintaget utvärderades vart 4:e år med hjälp av detaljerade frågeformulär om kosten.

Under uppföljningen på 28 år utvecklade 1294 män och 1922 kvinnor kolorektalcancer.

I modeller justerade för förvirrande faktorer hade män med det högsta intaget av ultraprocessade produkter 29% högre risk för kolorektalcancer än män med lägst konsumtion. Detta samband var avgränsat till distal tjocktarmscancer (sista delen), med 72% ökad risk.

Bland undergrupper av ultraprocessade produkter var ett högre intag av kött/fågel/skaldjursbaserade, ”färdiga att äta” rätter och sockerhaltiga drycker associerat med ökad risk för kolorektalcancer bland män.

”Dessa produkter inkluderar processat kött som korv, bacon, skinka och fiskkakor. Detta överensstämmer med vår hypotes”, säger huvudförfattaren i studien Lu Wang, PhD, vid Tufts University i Boston, USA, i ett pressmeddelande.

Det fanns inget samband mellan totalt intag av ultraprocessade produkter och risk för kolorektalcancer hos kvinnor och orsakerna till detta är oklara, säger forskarna.

Bland undergrupper av ultraprocessade produkter fanns emellertid en positiv koppling mellan ”färdiga att värma och äta rätter” och risk för kolorektalcancer och en omvänd koppling mellan yoghurt och mejeridesserter och risk för kolorektalcancer hos kvinnor.

Det är möjligt att livsmedel som yoghurt hjälper till att motverka de skadliga effekterna av andra typer av ultraprocessade produkter hos kvinnor, säger forskarna.

”Ytterligare forskning kommer att behövas för att avgöra om det finns en verklig könsskillnad i sambanden, eller om nollresultat hos kvinnor i denna studie bara berodde på slumpen eller några okontrollerade förvirrande faktorer hos kvinnor som mildrade sambandet,” säger studieförfattaren Mingyang Song, MD, Harvard T. H. Chan School of Public Health, Boston, USA.

Påverkar hjärtat

Den andra studien i BMJ visar en gemensam koppling mellan en lågkvalitativ diet och ett högt intag av ultraprocessade produkter med en ökad risk för dödsfall i hjärtsjukdomar.

I denna studie av 22 895 italienare (medelålder 55 år; 48% män) som pågick under 14 år så hade de med minst hälsosamma dieter 19% högre risk att dö oavsett orsak och 32% högre risk för att dö i hjärt-kärlsjukdomar, jämfört med personer med de hälsosammaste dieterna.

De som konsumerade högst andel ultraprocessade produkter hade på liknande sätt förhöjd risk för dödlighet oavsett orsak och i hjärtsjukdomar (19% respektive 27% högre risk).

När de två livsmedelsmåtten (näringsämnen och livsmedelsbearbetning) analyserades gemensamt, dämpades kopplingen av dålig dietkvalitet med dödligheten avsevärt, men intag av ultraprocessade produkter förblev starkt kopplat till dödlighet, även efter att ha medräknat för dålig kostkvalitet.

”Dessa fynd tyder på att väldigt processade livsmedel är förknippade med dåliga hälsoresultat oberoende av deras låga näringssammansättning”, säger Marialaura Bonaccio, PhD, med IRCCS NEUROMED, Pozzilli, Italien, om resultatet av sin studie.

De nya studierna som kopplar ultraprocessade produkter till kolorektalcancer och hjärtsjukdomar ansluter sig till en nyligen genomförd studie som fann att ett högt intag av ultraprocessade produkter är skadligt för den åldrande hjärnan, som tidigare rapporterats i Medscape Medical News.

En uppmaning – Ultraprocessad mat orsakar cancer och hjärtsjukdom

Kort sagt, ”Alla behöver mat, men ingen behöver ultraprocessad mat”, skriver Carlos Monteiro, MD, PhD, och Geoffrey Cannon, vid University of Sao Paulo i Brasilien, i en ledare i BMJ.

De påpekar att de flesta ultraprocessade produkter tillverkas, säljs och marknadsförs av företag som tillverkar dom till att vara bekväma, prisvärda och smakrika och därmed riskerar att konkurrera ut andra livsmedel och även att de överkonsumeras.

”Den rationella lösningen är offentliga riktlinjer och publicitet som ger råd om att undvika, och åtgärder utformade för att minska produktionen och konsumtionen av ultraprocessade produkter och för att begränsa eller helst förbjuda marknadsföringen av dessa produkter”, föreslår Monteiro och Cannon.

Vad som också behövs, säger de är tillgång till ”tillgängliga, attraktiva och prisvärda” förnödenheter av färska och minimalt bearbetade livsmedel, såväl som nationella initiativ för att främja och stödja måltider bestående av färska och minimalt bearbetade livsmedel där man endast använt en liten mängd bearbetade ingredienser i måltiderna.

”Om detta blir verklighet så kommer det att främja folkhälsan. Det kommer också att gynna familjer, samhälle, ekonomier och miljön”, avslutar författarna.

Medscape

BMJ (kolorektalcancer)

BMJ (hjärtsjukdom)

Cola zero

Sötningsmedel ökar risken för hjärtsjukdom

Abstrakt

Mål

Att undersöka sambanden mellan konstgjorda sötningsmedel från alla kostkällor (drycker, men även bordssötningsmedel, mejeriprodukter etc), överlag och per typ (aspartam, acesulfamkalium och sukralos), och risken för hjärt-kärlsjukdomar (totalt, kranskärlssjukdom och cerebrovaskulär sjukdom).

Design

Populationsbaserad prospektiv kohortstudie (2009-21).

Deltagare

103 388 deltagare i den webbaserade NutriNet-Santé-kohorten (medelålder 42,2 år, 79,8% kvinnor). Kostintag och konsumtion av konstgjorda sötningsmedel bedömdes genom registrering av upprepade registreringar av 24-timmars diet, inklusive varumärke av produkter.

Huvudresultat

Samband mellan sötningsmedel och risk för hjärt-kärlsjukdom, bedömd genom justerade beräkningsmodeller.

Resultat

Totalt intag av artificiellt sötningsmedel var associerat med 9% ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar (P=0,03), och med störst risk för de som konsumerade mest. Störst risk utgjorde dessa sötningsmedel för cerebrovaskulär sjukdom (P=0,002) och de som konsumerade mest hade högre risk än de som inte konsumerade något alls. 

Aspartam ökade risken för cerebrovaskulära sjukdom (P=0,02), och acesulfamkalium och sukralos var associerade med ökad risk för kranskärlssjukdom (P=0,02). 

Hög konsumtion i denna studie var i genomsnitt 77 mg konstgjort sötningsmedel per dag, vilket är cirka 200 ml läsk (standardburk läsk är 330 ml).

Jämfört med icke-konsumenter tenderade de som konsumerade mycket vara yngre, ha ett högre BMI, var mer benägna att röka, vara mindre fysiskt aktiva och följa en viktminskningsdiet; de hade lägre totalt energiintag och lägre intag av alkohol, fetter (mättade och fleromättade), fibrer, kolhydrater, frukt och grönsaker och högre intag av salt, rött och processat kött, mejeriprodukter och drycker utan tillsatt socker.

Slutsatser – Sötningsmedel ökar risken för hjärtsjukdom

Resultaten från denna stora prospektiva kohortstudie tyder på ett potentiellt direkt samband mellan en hög konsumtion av konstgjorda sötningsmedel (särskilt aspartam, acesulfamkalium och sukralos) och ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Konstgjorda sötningsmedel finns i tusentals drycker och livsmedel över hela världen, men dessa tillsatser är fortfarande ett kontroversiellt ämne och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsomyndigheter håller för närvarande på att omvärdera dessa produkter.

Styrkor och begränsningar med denna studien

Studien baseras på en stor grupp (n=103 388) och undersökte prospektivt sambandet mellan intag av artificiellt sötningsmedel från alla kostkällor och risk för kardiovaskulär sjukdom. Det finns inget perfekt mått på att mäta konsumtion av kost, därför kan bias (partiskhet, snedvridning) inte uteslutas. Bedömningen av intaget av konstgjorda sötningsmedel som gjordes i denna studie var dock en samlad bedömning på individnivå i en stor populationsgrupp. NutriNet-Santé-studien är en epidemiologisk kohort med exakta och högkvalitativa kostdata. Kostjournaler har tidigare validerats genom intervjuer med utbildad dietist och mot biomarkörer i blod- och urin för att mäta energi- och näringsintag. Epidemiologiska studier över hela världen använder vanligtvis frågeformulär där deltagarna ska fylla i matfrekvens (kända för att vara mindre exakta än upprepade 24-timmars dietjournaler) eller ett begränsat antal registreringar av information vid studiestart.

BMJ

Frukt, grönsaker

Experter: Växtbaserad kost förbättrar typ 2-diabetes

Många vuxna kan uppnå remission av typ 2-diabetes med en primär intervention av en diet bestående av fullvärdiga (hela), växtbaserade livsmedel, enligt en publikation från American College of Lifestyle Medicine (ACLM).

Rapporten har utvecklats för att hjälpa läkare som behandlar vuxna med typ 2-diabetes, med målet att nå remission genom att använda kost som primära intervention. En panel med 15 experter nådde konsensus kring 69 rekommendationer.

”En hälsosam kost är en grundläggande komponent i nuvarande livsstilsriktlinjer för behandling av typ 2-diabetes, men den förbises ofta på grund av att ämnet inte får särskilt stor plats i läkarutbildningen och på dålig patientmedvetenhet,” säger Felice A. Caldarella, MD, MBA, ordförande för American Association of Clinical Endocrinology (AACE).

”Konsensusuttalanden av denna expertpanel är ovärderligt för att öka medvetenheten om värdet av kost för diabetesremission som tillägg till behandling,” sammanfattade han.

Rapporten sponsrades av Endocrine Society, stöddes av AACE och av Academy of Nutrition and Dietetics och den publicerades i American Journal of Lifestyle Medicine. I expertpanelen ingick också representanter från American College of Cardiology, American Heart Association och American Academy of Family Physicians.

Amy E. Rothberg, MD, PhD, representant för Endocrine Society, säger: ”Jag tror att många patienter skulle åta sig det utmanande arbetet att göra livsstilsförändringar om det innebar remission av typ 2-diabetes och bespara sig bördan och kostnaderna för mediciner eller kirurgi.”

”Genom att ändra sjukdomsförloppet, dvs om man är i remission, är det mindre sannolikt att man får komplikationerna relaterade till typ 2-diabetes,” säger Rothberg, professor i näringsvetenskap, School of Public Health, University of Michigan, Ann Arbor, USA.

Yehuda Handelsman, MD, som 2020 var delaktig i en algoritm för hantering av typ 2-diabetes för AACE och American College of Endocrinology, men som inte var involverad i den aktuella rapporten, håller med om vikten av livsstil i hanteringen av typ 2-diabetes men betonar vissa problem.

Konsensus kring 69 punkter

Panelen identifierade 49 artiklar från litteraturen om kostinterventioner hos vuxna med typ 2-diabetes. Gruppen nådde konsensus kring 69 rekommendationer som täcker sju ämnen: Definitioner och grundläggande begrepp; Diet och remission av typ 2-diabetes; Dietspecifikationer och typer av dieter; Adjuvanta och alternativa insatser; Stöd, övervakning och följsamhet till terapi; Viktminskning; och Betalning och policies.

Rothberg identifierade sex nyckelområden:

1. Definition av remission: Remission av typ 2-diabetes definieras som A1c < 6,5 % under minst 3 månader utan kirurgi, medicintekniska produkter eller aktiv farmakologisk terapi för att sänka blodsockret, i enlighet med tidslinjen för diabetesremission som publicerades 2021 av American Diabetes Association. Remission utesluter inte möjligheten för återfall. Remission är ett realistiskt och ett uppnåeligt mål för vissa vuxna med typ 2-diabetes.

2. Högintensiv kost, kortvarig diabetes: Patienter är mer benägna att uppnå remission med en högintensiv diet (t.ex. hög restriktionsnivå plus frekvent läkarkontakt eller rådgivning) åtföljd av fysisk aktivitet och om patienten har haft diabetes i 4 år eller mindre. En fiberrik kost är viktig.

3. Färre kalorier, fokusera på växtbaserad mat: Kaloriminskning kan uppnås genom att minska volymen av mat, portionsstorlekarna eller energitätheten, eller genom att använda flytande måltidsersättningar, eller genom en kombination av dessa metoder. Kosten bör huvudsakligen inkludera fullvärdiga (hela), växtbaserade livsmedel (fullkorn, grönsaker, baljväxter, frukt, nötter och frön) och undvika eller minimera kött och andra animaliska produkter, processad mat, ultraprocessad mat och livsmedel med tillsatta fetter.

4, En lågenergidiet som initial intervention är valfritt: Det fanns enighet om att detta tillvägagångssätt kan uppnå remission, men det fanns inte enighet om att ett lågt kaloriinnehåll var avgörande för att uppnå remission, noterade Rothberg.

5. Bortom typ 2-remission: Diet som primär intervention kan också minska risken för hjärt-kärlsjukdom och förbättra blodfettsprofilen.

6. Egenvård, stöd och övervakning: Gruppen inser vikten av patientutbildning och stöd. ”Detta kan spela en viktig roll och bör vara en del av all omfattande livsstilsbehandling”, säger Rothberg. Kost- och livsstilsstrategierna bör vara acceptabla för de flesta patienter, lätta att följa, tillgodose patientens preferenser och värderingar.

Intensiv livsstilsförändring kan likställas med överviktskirurgi

De flesta läkare och experter tror inte att diabetes kan botas, utan endast kontrolleras, noterade Handelsman, medicinsk chef för Metabolic Institute of America, Los Angeles, Kalifornien.

”Vi har alltid närmat oss behandling av typ 2-diabetes med livsstil – kost, motion och nu även sömn – som grundpelaren i terapin”, noterar han.

Men de flesta patienter följer inte dietförändringar efter 6 månader och särskilt efter 1 år, vilket har lett till rekommendationen att lägga till medicinering till livsstilen redan från början, fortsatte han.

De flesta läkare har inte utbildats i livsstilsförändringar. Och många patienter med typ 2-diabetes är inte följsamma till sin medicinering, vilket ”ledde till den relativa framgången för överviktskirurgi (gastric bypass) som leder till remission (åtminstone i 3-5 år).”

”Remission, som i stora drag innebär att tecken och symtom försvinner, bör vara högsta prioritet för individer med typ 2-diabetes”, skriver författarna.

”Medan överviktskirurgi kan inducera remission hos 25% till 80% av patienterna, medför ingreppet risker och dess effektivitet avtar när försökspersonerna går ner i vikt igen”, men även omfattande och intensiva livsstilsförändringar leder till remission motsvarande överviktskirurgi, konstaterar de.

Behov av fler randomiserade studier – växtbaserad kost förbättrar typ 2-diabetes

Handelsman betonade också att remission kan vara tillfällig. ”Tre månader eller 6 månader kan inte vara ett mått på framgång. Vi måste ha minst ett år på oss”, tillade han. ”Faktum är att det finns data som visar att för remission krävs 3 år.”

Icke desto mindre lyfter konsensusöversikten vikten av livsstil för att nå remission av diabetes, säger han.

Expertpanelen noterade också att patienter kan dra nytta av en hälsosam livsstil, även om de inte uppnår remission, påpekade Rothberg.

Fortsättningsvis dras slutsatsen att ”det finns ett behov av fler randomiserade kontrollerade studier för att bedöma hållbara växtbaserade kostinterventioner med fullvärdiga (hela) eller minimalt processade livsmedel, som ett primärt sätt att behandla typ 2-diabetes med målet att nå remission, såväl som faktorer som leder till framgångsrik följsamhet, uppmärksamhet och implementering av sådana interventioner.”

Medscape

Am J Lifestyle Med

En äldre kvinna som gör armhävningar

Styrketräning vid vegansk kost övervinner benskörhet

Personer som äter en vegansk kost visar betydande underskott i benmikrostrukturen jämfört med allätare; Men styrketräning verkar inte bara förbättra detta underskott utan kan ha en starkare effekt hos veganer, vilket tyder på en viktig strategi för att upprätthålla benhälsan vid en vegansk kost.

”Vi förväntade oss bättre benstruktur hos både veganer och allätare från de som rapporterade att de styrketränade”, säger en av studiens författaren Robert Wakolbinger-Habel, MD, PhD, vid St. Vincent Hospital Wien och Medical University of Vienna, Österrike.

”Men vi förväntade oss att det fortfarande skulle finnas skillnader i benstrukturen mellan veganer och allätare bland de som styrketränade, eftersom tidigare studier har rapporterat högre frekvens frakturer hos veganer”, säger han.

”Men det positiva budskapet är styrketräning kan uppväga dessa skillnader mellan veganer och allätare.”

Forskningen publicerades online den 4 augusti i The Endocrine Society’s Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism.

Träning påverkar benhälsan avsevärt hos veganer

De potentiella effekterna av den växtbaserade vegankosten på benhälsan har i studier kopplat kosten till en ökad risk för frakturer och lägre benmineraltäthet (BMD), med teorier som lägre innehåll av ben- och muskelbyggande protein i vegan dieter.

Men de flesta tidigare studier har inte beaktat andra nyckelfaktorer, såsom effekterna av träning, noterar författarna.

”Medan tidigare studier om benhälsa hos veganer endast tog hänsyn till benmineraltäthet (BMD), biokemiska och näringsmässiga parametrar, tog de inte hänsyn till de signifikanta effekterna av fysisk aktivitet”, skriver de.

”Genom att ignorera dessa effekter försummas viktiga faktorer som påverkar benhälsan.”

I studien ingick 88 deltagare från i Wien, Österrike, och vegandeltagare rekryterade med hjälp av Austrian Vegan Society.

Viktigt är att studien dokumenterade deltagarnas benmikrostrukturen, ett nyckelmått på benstyrka som inte heller tidigare har undersökts hos veganer, med hjälp av högupplöst perifer kvantitativ datortomografi (HR-pQCT).

Inklusionskriterierna var en bibehållen diet av kött eller en växtbaserad- eller vegansk kost i minst 5 år, inte vara underviktig eller ha fetma (det vill säga ett kroppsmassaindex, BMI, mellan 18,5-30 kg/m2), vara 30-50 år gammal. år och är premenopausal.

Av deltagarna var 43 veganer och 45 var allätare, och lika många män och kvinnor.

Benbrist hos veganer försvinner med styrketräning

Totalt sett, jämfört med allätare, visade vegangruppen signifikanta underskott i 7 av 14 mått på BMI-justerad trabekulär och kortikal struktur (alla P < 0,05).
(Trabekulär benvävnad, även känd som spongiöst ben, är en bentyp som är porös och kan liknas vid en tvättsvamp i strukturen. Kortikal benvävnad, som återfinns på benens ytor, är en bentyp som är hård, tät och kompakt).

Bland deltagare som inte rapporterade någon styrketräning, visade veganer fortfarande signifikanta minskningar i benmikrostrukturen jämfört med allätare, inklusive trabekulär benmineraldensitet, radius trabekulär benvolymfraktion och andra tibiala och kortikala mått på benmikrostrukturen.

Men bland dem som rapporterade progressiv resistent träning (20 veganer och 25 allätare), definierad som att använda träningsutrustning, fria vikter, motståndsband eller kroppsviktsövningar minst en gång i veckan, försvann dessa skillnader och det fanns inga signifikanta skillnader i BMI-justerat benmikrostruktur mellan veganer och allätare efter de 5 åren.

Notera att inga signifikanta skillnader i benmikrostrukturen observerades mellan de som utförde uteslutande aeroba aktiviteter (Aerob aktivitet – träning när du inte får syrebrist och mjölksyra, Anaerob aktivitet – träning med explosivitet och i korta tidsintervall som ger syrebrist och mjölksyra) och de som inte rapporterade några sportaktiviteter i gruppen veganer eller allätare.

Baserat på resultaten, ”andra typer av träning som aerobics, cykling, etc, skulle inte räcka för en liknande positiv effekt på skelettet [som styrketräning],” sa Wakolbinger-Habel.

Även om resultaten tyder på att styrketräning verkade tillåta veganer att ”komma ikapp” med allätare när det gäller benmikrostrukturen, påpekade Wakolbinger-Habel för en begränsning i studien är det relativt låga deltagarantalet.

”De absoluta siffrorna tyder på att hos veganer kan skillnaderna och den relativa effekten av styrketräning vara större,” säger han.

”Men antalet deltagare i undergrupperna är litet och det är fortfarande en observationsstudie, så vi måste vara försiktiga med att dra kausala slutsatser (orsakssamband).”

Serumbenmarkörer var inom normala intervall över alla undergrupper.

Och även om det fanns vissa samband i näringsintag och benmikrostrukturen hos veganer som tränade och inte tränade styrketräning, kunde inga slutsatser dras från dessa data, noterar författarna.

”Baserat på våra data kan de strukturella skillnaderna mellan veganer och allätare inte enbart förklaras av underskott i vissa näringsämnen beroende på livsstil”, konkludera författarna.

Mekanismer – styrketräning vid vegansk kost övervinner benskörhet

De mekanismer genom vilka progressiv styrketräning kan resultera i fördelarna inkluderar att mekanisk belastning utlöser stimulering av viktiga vägar som är involverade i benbildning, eller mekanotransduktion, förklarar författarna.

De unika effekterna har observerats i andra studier, inklusive en studie som visar att bland unga vuxna löpare var tillägget av styrketräning en gång i veckan associerat med signifikant högre benmineraltäthet.

”Veganism är en global trend med ett stort ökande antal människor världen över som följer en rent växtbaserad kost”, säger författaren Christian Muschitz, MD, också vid St. Vincent Hospital Wien och Medical University of Vienna, i ett pressmeddelande.

”Vår studie visade att styrketräning kompenserar för minskad benstruktur hos veganer jämfört med allätare,” säger han.

Wakolbinger-Habel rekommenderade, baserat på resultaten, ”träning, inklusive styrketräning, bör starkt förespråkas (för veganer), skulle jag säga, minst två gånger i veckan.”

Medscape

Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism

1 2 3 8